Psalm 78
1 Ein Maskil Asaphs. Vernimm, mein Volk, meine Unterweisung, neigt euer Ohr den Worten meines Mundes!
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Ich will meinen Mund zu Sprüchen aufthun, will Rätsel aus der Vorzeit verkünden.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Was wir gehört und erfahren, und was unsere Väter uns erzählt haben,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 wollen wir ihren Kindern nicht verhehlen, indem wir dem nachfolgenden Geschlechte die ruhmwürdigen Thaten Jahwes erzählen und seine Macht und die Wunder, die er gethan hat.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Er stellte ein Zeugnis in Jakob auf und gab eine Weisung in Israel, indem er unseren Vätern gebot, sie ihren Söhnen kundzuthun,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 damit das nachkommende Geschlecht sie erführe, die Söhne, die geboren würden, damit sie aufträten und ihren Söhnen davon erzählten,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 damit sie auf Gott ihr Vertrauen setzten und der großen Thaten Gottes nicht vergäßen und seine Gebote hielten
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 und nicht wie ihre Väter würden, ein abtrünniges und widerspenstiges Geschlecht, ein Geschlecht, das nicht festes Sinnes war, und dessen Geist nicht treulich an Gott hielt.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Die Söhne Ephraims, die Bogengerüsteten, kehrten am Tage des Kampfes um.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Sie hielten den Bund Gottes nicht und wollten nicht nach seinem Gesetze wandeln.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Sie vergaßen seine großen Thaten und seine Wunder, die er sie hatte schauen lassen.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Vor ihren Vätern hatte er Wunder gethan in Ägypten, im Gefilde von Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Er spaltete das Meer und ließ sie hindurchgehn und stellte die Wasser auf wie einen Damm.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Er leitete sie tagsüber mit der Wolke, die ganze Nacht hindurch mit feurigem Schein.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Er spaltete Felsen in der Wüste und tränkte sie wie mit Fluten in Fülle.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Er ließ Bäche aus dem Felsen hervorgehn und Wasser in Strömen herabfließen.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Dennoch sündigten sie weiter gegen ihn, indem sie sich in der Wüste gegen den Höchsten empörten.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Sie versuchten Gott in ihrem Herzen, indem sie Speise für ihr Gelüsten forderten.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Sie redeten wider Gott und sprachen: “Kann wohl Gott in der Wüste einen Tisch anrichten?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 “Wohl schlug er den Felsen, daß Wasser strömten, und Bäche sich ergossen; “vermag er wohl auch Brot zu geben oder seinem Volke Fleisch zu verschaffen?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Darum, als Jahwe das hörte, entrüstete er sich, und Feuer entzündete sich wider Jakob, und Zorn stieg herauf über Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 weil sie Gotte nicht glaubten und auf seine Hilfe nicht vertrauten.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Und er gebot den Wolken droben und öffnete die Thüren des Himmels,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 ließ Manna auf sie regnen, daß sie zu essen hätten, und verlieh ihnen Himmelskorn.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Engelbrot hatte jedermann zu essen; er sandte ihnen Zehrung in Fülle.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Er ließ den Ostwind am Himmel aufbrechen und führte durch seine Stärke den Südwind herbei.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Er ließ Fleisch auf sie regnen wie Staub und beflügelte Vögel wie Sand am Meer.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Mitten in sein Lager ließ er sie fallen, rings um seine Wohnung her.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Da aßen sie und wurden gründlich satt, und er befriedigte ihr Gelüst.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Noch hatten sie sich ihres Gelüstes nicht entschlagen - sie hatten ihre Speise noch im Mund -
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 da stieg der Zorn Gottes über sie herauf und würgte unter ihren Fetten und streckte die Jünglinge Israels nieder.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Trotz alledem sündigten sie weiter und glaubten nicht an seine Wunder.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Darum ließ er ihre Tage wie einen Hauch dahinschwinden und ihre Jahre in bestürzender Schnelle.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Wenn er sie würgte, so fragten sie nach ihm und wendeten sich zurück zu Gott
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 und gedachten daran, daß Gott ihr Fels und Gott, der Höchste, ihr Erlöser sei.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Sie beschwatzten ihn mit ihrem Munde und logen ihm mit ihrer Zunge;
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 aber ihr Sinn war ihm gegenüber nicht fest, und sie hielten nicht treulich an seinem Bund,
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 während doch er barmherzig war, Schuld vergab und sie nicht vertilgte, gar oft von seinem Zorn abließ und nicht seinen ganzen Grimm aufbot.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Denn er gedachte daran, daß sie Fleisch seien, ein Hauch, der dahinfährt und nicht wiederkommt.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Wie oft empörten sie sich gegen ihn in der Wüste, betrübten sie ihn in der Einöde!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Immer wieder versuchten sie Gott und kränkten den Heiligen Israels.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Sie gedachten nicht an seine gewaltige Hand, an den Tag, da er sie vom Feinde befreit hatte,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 da er seine Zeichen in Ägypten hinstellte und seine Wunder im Gefilde von Zoan.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Denn er verwandelte ihre Ströme in Blut und ihre Bäche, damit sie nicht trinken könnten.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Er sandte Hundsfliegen gegen sie, die fraßen sie, und Frösche, die verderbten sie.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Er gab ihr Gewächs dem Ungeziefer preis und was sie erarbeitet, der Heuschrecke.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Er erschlug ihre Weinstöcke mit Hagel und ihre Maulbeerfeigenbäume mit Schloßen.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Er gab ihr Vieh dem Hagel preis und ihre Herden den Blitzen.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Er entsandte wider sie die Glut seines Zorns, Wut und Grimm und Drangsal, eine Schar von Unglücksengeln.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Er ließ seinem Zorne freien Lauf, entzog ihre Seele nicht dem Tod und überlieferte ihr Leben der Pest.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Er schlug alle Erstgeburt in Ägypten, die Erstlinge der Manneskraft in den Zelten Hams.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Und er ließ sein Volk ausziehen wie Schafe und leitete sie in der Wüste wie eine Herde.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Er führte sie sicher, und sie brauchten sich nicht zu fürchten; ihre Feinde aber bedeckte das Meer.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Er brachte sie in sein heiliges Gebiet, zu dem Berge, den seine Rechte erworben hatte.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Er vertrieb vor ihnen Völker, verloste ihr Land zum erblichen Besitz und ließ in ihren Zelten die Stämme Israels wohnen.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Aber sie versuchten Gott, den Höchsten, und empörten sich gegen ihn und hielten seine Gebote nicht.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Sie wandten sich ab und waren treulos wie ihre Väter, wandelten sich, wie ein trügerischer Bogen.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Sie erzürnten ihn mit ihren Höhen und erregten seinen Eifer durch ihre Bilder.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Da Gott das vernahm, entrüstete er sich und verwarf Israel völlig.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Er gab die Wohnung zu Silo preis, das Zelt, wo er unter den Menschen wohnte,
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 ließ seine Macht in die Gefangenschaft wandern und seine Zier in die Gewalt des Feindes.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Er gab sein Volk dem Schwerte preis und entrüstete sich über sein Besitztum.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Seine Jünglinge fraß das Feuer, und seine Jungfrauen blieben ohne Hochzeitslied.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Seine Priester fielen durch das Schwert, und seine Witwen hielten keine Totenklage.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Da erwachte der Herr wie ein Schlafender, wie ein Held, der vom Weine besiegt ward.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Und er schlug seine Feinde zurück: ewige Schmach brachte er über sie.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Und er verwarf das Zelt Josephs und erwählte nicht den Stamm Ephraim,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 sondern erwählte den Stamm Juda, den Berg Zion, den er liebgewonnen.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Und er baute so fest wie die Himmelshöhen sein Heiligtum, wie die Erde, die er für die Ewigkeit gegründet hat.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Er erwählte seinen Knecht David und nahm ihn von den Schafhürden hinweg.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 Von den säugenden Schafen holte er ihn weg, daß er sein Volk Jakob weide und Israel, sein Besitztum.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Und er weidete sie in Herzenseinfalt und führte sie mit kluger Hand.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
