< Psalm 66 >

1 Dem Musikmeister. Ein Lied. Ein Psalm. Jauchzet Gott, alle Lande!
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Singt von der Herrlichkeit seines Namens, macht seinen Lobpreis herrlich.
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Sprecht zu Gott: “Wie furchtbar ist dein Thun! Ob der Größe deiner Macht heucheln dir deine Feinde.
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 Alle Lande müssen sich vor dir niederwerfen und dir lobsingen, von deinem Namen lobsingen.” (Sela)
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
5 Geht hin und seht die Thaten Gottes, der furchtbar ist mit seinem Thun über den Menschenkindern.
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Er verwandelte das Meer in trockenes Land, zu Fuße gingen sie im Strom hinüber: daselbst freuten wir uns über ihn!
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Er herrscht in Ewigkeit durch seine Stärke; seine Augen spähen auf die Völker: die Widerspenstigen dürfen sich nicht erheben. (Sela)
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
8 Preist, ihr Völker, unsern Gott und laßt seinen Ruhm laut erschallen,
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 der unserer Seele Leben verlieh und unsern Fuß nicht wanken ließ!
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Denn du hast uns geprüft, o Gott, hast uns geläutert, wie man Silber läutert,
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 hast uns ins Netz gebracht, hast drückende Last auf unsere Hüften gelegt.
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 Du hast Menschen über unser Haupt dahinfahren lassen, ins Feuer und ins Wasser sind wir gekommen, aber du hast uns herausgeführt ins Weite.
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Ich will mit Brandopfern zu deinem Tempel kommen, will dir meine Gelübde bezahlen,
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 zu denen sich meine Lippen aufgethan, und die mein Mund in meiner Not geredet hat.
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Brandopfer von fetten Schafen will ich dir darbringen samt dem Opferduft von Widdern, will Rinder samt Böcken opfern. (Sela)
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
16 Kommt, hört zu, ihr Gottesfürchtigen alle, daß ich erzähle, was er meiner Seele gethan hat!
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 Zu ihm rief ich mit meinem Munde, und Lobpreis war auf meiner Zunge.
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 Hätte ich Frevel vorgehabt in meinem Sinne, so würde mich der Herr nicht hören.
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Aber Gott hat gehört, hat auf mein lautes Beten geachtet.
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Gepriesen sei Gott, der mein Gebet nicht abwies und mir seine Gnade nicht entzog.
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

< Psalm 66 >