< Psalm 2 >

1 Warum toben die Völker, und sinnen die Nationen Vergebliches?
Poukisa nasyon yo ap boulvèse konsa, e pèp yo fòmante yon vye bagay?
2 Die Könige der Erde treten auf, und die Fürsten ratschlagen miteinanderwider Jahwe und seinen Gesalbten.
Wa latè yo pran pòz yo e chèf yo pran konsèy ansanm kont SENYÈ a, e kont onksyone pa Li a:
3 “Laßt uns ihre Fesseln zerreißen und ihre Stricke von uns werfen!”
“Annou chire chenn sa yo, e jete kòd ki mare nou yo!”
4 Der im Himmel thronet, lacht; der Herr spottet ihrer.
(Sila) ki chita nan syèl la ri; SENYÈ a ap moke yo.
5 Dann redet er zu ihnen in seinem Zorn und in seinem Grimme schreckt er sie.
Anplis, Li va pale avèk yo nan kòlè Li. Li va fè yo sezi nan kòlè Li.
6 “Habe doch ich meinen König eingesetzt auf dem Zion, meinem Heiligen Berge!”
Men pou Mwen menm, Mwen fin plase Wa Mwen an sou Sion, mòn sen Mwen an.
7 Laßt mich Kunde geben von einem Beschluß: Jahwe sprach zu mir: Du bist mein Sohn; ich habe dich heute gezeugt!
Anverite, Mwen va pale selon deklarasyon SENYÈ a; SENYÈ a te di Mwen: “Ou se Fis Mwen. Se jodi a, Mwen te fè Ou.
8 Heische von mir, so will ich dir die Völker zum Erbe geben und die Enden der Erde zum Eigentum!
Mande Mwen, e Mwen va bay Ou nasyon yo kon eritaj, jis rive nan dènye pwent latè kon posesyon pa Ou.
9 Mit eisernem Stabe magst du sie zerschmettern, wie Töpfergefäß sie zertrümmern.
Ou va kase yo avèk yon baton fè, Ou va kraze yo tankou veso kanari.”
10 Nun denn, ihr Könige, handelt klug! Laßt euch warnen, ihr Richter auf Erden!
Konsa, O wa yo, sèvi ak sajès. Fè atansyon, O jij sou latè yo.
11 Dienet Jahwe voll Furcht und jubelt unter Zittern.
Adore SENYÈ a avèk gran respè e rejwi avèk tranbleman.
12 Küsset den Sohn, damit er nicht zürne, und euer Weg euch ins Verderben führt. Denn leicht könnte sein Zorn entbrennen; wohl allen, die bei ihm Zuflucht suchen!
Fè omaj a Fis la, pou L pa vin fache, epi ou ta mouri nan chemen an. Paske gwo chalè Li kab limen ase vit. A la beni se tout (sila) ki kache nan Li.

< Psalm 2 >