Sprueche 19

1 Besser ein Armer, der in seiner Unsträflichkeit wandelt, als wer verkehrte Lippen hat und dabei ein Thor ist.

Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

2 Schon im Mangel an einsichtigem Sinne liegt nichts Gutes; wer aber hastig vorgeht, der tritt fehl.

Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3 Des Menschen eigene Narrheit zerstört seinen Weg, aber wider Jahwe tobt sein Herz.

En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4 Der Reichtum schafft immer mehr Freunde; wer aber gering ist, von dem trennt sich sein Freund.

Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

5 Ein falscher Zeuge bleibt nicht straflos, und wer Lügen vorbringt, entrinnt nicht.

Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

6 Viele buhlen um des Vornehmen Gunst, und wer Geschenke giebt, hat jedermann zum Freunde.

Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7 Den Armen hassen alle seine Brüder; wie viel mehr halten sich seine Freunde von ihm fern.

Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

8 Wer Verstand erwirbt, liebt sein Leben; wer Vernunft bewahrt, wird Glück finden.

Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9 Ein falscher Zeuge bleibt nicht straflos, und wer Lügen vorbringt, kommt um.

Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10 Einem Thoren ziemt nicht Wohlleben, geschweige denn einem Sklaven, über Fürsten zu herrschen.

Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

11 Des Menschen Klugheit macht ihn langmütig, und es ist ein Ruhm für ihn, daß er Vergehung übersieht.

Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

12 Wie eines Jungleuen Brüllen ist der Groll des Königs, aber wie Tau auf Pflanzen sein Wohlwollen.

En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

13 Ein rechtes Unglück für seinen Vater ist ein thörichter Sohn, und eine stets rinnende Dachtraufe ist des Weibes Gekeif.

En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

14 Haus und Habe erbt man von den Vätern, aber von Jahwe kommt ein verständiges Weib.

Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

15 Faulheit versenkt in tiefen Schlaf, und ein Lässiger wird Hunger leiden.

Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

16 Wer das Gebot bewahrt, der bewahrt sein Leben, wer aber seiner Wege nicht achtet, wird sterben.

Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17 Wer sich des Geringen erbarmt, der leiht Jahwe, und seine Gutthat wird er ihm vergelten.

Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

18 Züchtige deinen Sohn, denn noch ist Hoffnung vorhanden; aber bis dahin, daß du ihn tötest, versteige dich nicht in deinem Sinn.

Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19 Wer jähzornig ist, muß Buße zahlen; denn wenn du retten willst, wirst du's nur noch schlimmer machen.

Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

20 Höre auf Rat und nimm Zucht an, auf dass du in Zukunft weise seist.

Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

21 Viele Anschläge sind in eines Mannes Herzen, aber Jahwes Ratschluß, der wird bestehn!

Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

22 Ein Mensch hat Lust an seiner Wohlthat, und besser ist ein Armer als ein Lügenhafter.

Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

23 Die Furcht Jahwes gereicht zum Leben; so kann man gesättigt übernachten, wird von keinem Unglück heimgesucht.

HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24 Steckt der Faule seine Hand in die Schüssel, mag er sie nicht einmal zum Munde zurückbringen.

Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

25 Schlägst du den Spötter, so wird der Einfältige gescheid, und weist man einen Verständigen zurecht, so wird er Einsicht begreifen.

Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

26 Wer den Vater mißhandelt, die Mutter verjagt, ist ein Sohn, der Schimpf und Schande bereitet.

Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

27 Laß ab, mein Sohn, auf Zurechtweisung zu hören, um dann doch abzuirren von vernünftigen Lehren.

Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

28 Ein nichtsnutziger Zeuge spottet des Rechts, und der Gottlosen Mund verschlingt gierig das Arge.

Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29 Für die Spötter stehen Strafgerichte bereit und Schläge für den Rücken der Thoren.

Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.