< 4 Mose 24 >

1 Als nun Bileam merkte, daß es Jahwe gefiel, Israel zu segnen, ging er nicht, wie die vorigen Male, auf Wahrzeichen aus, sondern wandte sich gegen die Steppe.
Pea ʻi heʻene mamata ʻe Pelami kuo lelei kia Sihova ke fakamonūʻia ʻa ʻIsileli, naʻe ʻikai ʻalu ia, ʻo hangē ko ʻene fuofua fai, ke kumi ʻae kikite, ka naʻa ne hanga hono mata ki he toafa.
2 Als er nun hinschaute und Israel erblickte, wie es nach seinen Stämmen lagerte, da kam der Geist Gottes über ihn.
Pea naʻe hanga hake ʻae mata ʻo Pelami, pea naʻa ne mamata ki ʻIsileli kuo nau nofo, ʻo fakatatau ki honau ngaahi faʻahinga; pea naʻe tō ʻae laumālie ʻoe ʻOtua kiate ia.
3 Da trug er seinen Spruch vor und sprach: So spricht Bileam, der Sohn Beors; so spricht der Mann, dessen Auge verschlossen ist.
Pea naʻa ne fai atu ʻa ʻene lea fakatātā, ʻo pehē, “Ko Pelami ko e foha ʻo Peoli kuo ne pehē, pea kuo pehē ʻe he tangata kuo ʻā hono mata:
4 So spricht der, der göttliche Reden vernimmt, Gesichte des Allmächtigen schaut, hingesunken und enthüllten Auges.
Kuo ne pehē, ʻe ia naʻe fanongo ki he folofola ʻa Sihova, mo ne mamata ki he hā mai ʻoe Māfimafi, mo ne tō hifo, kae ʻā pe hono mata:
5 Wie herrlich sind deine Zelte, Jakob, deine Wohnsitze, Israel!
Hono ʻikai lelei lahi ʻa ho ngaahi fale fehikitaki, ʻE Sēkope, pea mo ho ngaahi nofoʻanga, ʻE ʻIsileli!
6 Wie Bachthäler, die sich weithin erstrecken, wie Baumgärten an einem Strom; wie Cardamomen, die Jahwe gepflanzt hat, wie Cedern am Wasser!
‌ʻOku nau mafola atu ʻo hangē ko e fonua tokalelei, ʻo hangē ko e ngaahi ngoue ʻi he veʻe vaitafe, pea hangē ko e ngaahi ʻakau ko e ʻalosi ʻaia kuo tō ʻe Sihova, pea ʻoku tatau mo e ngaahi ʻakau ko e sita ʻi he veʻe vai.
7 Es rinnt Wasser aus seinen Eimern, und seine Saat hat reichliches Wasser. Mächtiger als Agag ist sein König, und seine Herrschaft erhaben.
Pea ʻe lilingi ʻe ia ʻae vai mei heʻene ngaahi ipu vai, pea ko hono tenga, ʻe tupu ia ʻi he vai lahi, pea ʻe māʻolunga ʻa hono tuʻi ʻia Ekaki, pea ʻe hakeakiʻi ʻa hono puleʻanga.
8 Gott, der es aus Ägypten hinwegführte, ist für es wie die Hörner eines Wildochsen; Völker, die ihm feind sind, zehrt es aus und zermalmt ihre Knochen und es zerschmettert seine Dränger.
Kuo ʻomi ia ʻe he ʻOtua mei ʻIsipite, ʻoku ʻiate ia ʻae mālohi ʻo hangē ko e ʻiunikoni: pea te ne kai ke ʻosi ʻae ngaahi puleʻanga ʻo hono ngaahi fili, pea te ne fesiʻi honau ngaahi hui, pea ne hokaʻi ke ʻasi ʻiate kinautolu ʻa ʻene ngaahi ngahau.
9 Es hat sich gestreckt, gelagert wie ein Löwe und wie eine Löwin; wer darf es aufreizen? Wer irgend dich segnet, soll gesegnet sein, wer dir aber flucht, der sei verflucht!
Naʻe tokoto ia, ʻo toitoi ʻo hangē ko e laione, pea tatau mo e laione lahi: pea ko hai te ne faʻa ueʻi hake ia? ʻOku monūʻia ia ʻaia ʻoku ne tāpuakiʻi koe, pea ʻe malaʻia ia ʻoku ne fakamalaʻiaʻi koe.”
10 Da wurde Balak sehr zornig über Bileam und schlug unwillig die Hände zusammen. Da sprach Balak zu Bileam: Um meine Feinde zu verfluchen, habe ich dich berufen; du aber hast nur gesegnet, nun bereits dreimal!
Pea naʻe tupu ʻae ʻita ʻa Pelaki kia Pelami, pea naʻa ne pasipasi ʻa hono nima: pea pehē ʻe Pelaki kia Pelami, “Naʻaku ui mai ko e ke ke tukitalaʻi hoku ngaahi fili, pea vakai, kuo ke tāpuakiʻi tofu pe ʻakinautolu ni ʻo liunga tolu.
11 So begieb dich nunmehr nur in deine Heimat. Ich gedachte dir's reichlich zu lohnen; aber Jahwe hat dich um den Lohn gebracht.
Pea ko ia ke ke puna ki ho potu: ne u ʻamanaki ke u hakeakiʻi koe ke ke ongoongo lahi, pea vakai, kuo taʻofi koe ʻe Sihova mei he ongoongolelei.”
12 Bileam antwortete Balak: Habe ich nicht bereits zu deinen Boten, die du an mich abgesandt hast, gesagt:
Pea naʻe pehē ʻe Pelami kia Pelaki, “ʻIkai naʻaku lea ki hoʻo kau talafekau ʻaia naʻa ke fekau mai kiate au, ʻo pehē,
13 Wenn mir Balak Silber und Gold schenkte, so viel nur in sein Haus geht, so könnte ich doch dem Befehle Jahwes nicht zuwiderhandeln und irgend etwas aus eigenem Willen thun, sondern muß reden, was Jahwe mir eingiebt.
Kapau ʻe foaki ʻe Pelaki kiate au ʻa hono fale ʻoku pito ʻi he siliva mo e koula, ʻe ʻikai te u fakakeheʻi ʻae fekau ʻa Sihova, ke fai ʻae lelei pe ko e kovi ʻi hoku loto ʻoʻoku; ka ko ia ʻe folofola mai ʻe Sihova, ko ia pe te u lea ʻaki?”
14 So will ich denn nun wieder zu meinen Stammesgenossen ziehen; aber wohlan, ich will dir eröffnen, was dieses Volk deinem Volk in der Folgezeit anthun wird.
Pea ko eni, “Vakai, te u ʻalu au ki hoku kakai: ka te u fakahā kiate ko e ʻaia ʻe fai ʻe he kakai ni ki ho kakai ʻi he ngaahi ʻaho ʻamui.”
15 Da trug er seinen Spruch vor und sprach: So spricht Bileam, der Sohn Beors, und spricht der Mann, dessen Auge verschlossen ist.
Pea naʻa ne fai atu ʻa ʻene lea fakatātā, ʻo pehē, “Ko Pelami ko e foha ʻo Peoli kuo ne pehē, pea ko e tangata kuo ʻā hono mata kuo pehē ʻe ia:
16 So spricht der, welcher göttliche Reden vernimmt, der um die Erkenntnis des Höchsten weiß, der Gesichte des Allmächtigen schaut, hingesunken und enthüllten Auges.
Kuo pehē ʻe ia, naʻe fanongo ki he folofola ʻae ʻOtua, pea maʻu ʻae ʻilo ʻoe fungani Māʻolunga, ʻaia kuo mamata ki he hā mai ʻoe Māfimafi, mo ne tō hifo, kae ʻā hono mata:
17 Ich sehe ihn, doch nicht schon jetzt, ich erspähe ihn, aber noch nicht nah. Es geht auf ein Stern aus Jakob, und ein Scepter erhebt sich aus Israel; das zerschlägt die Schläfen der Moabiter und den Scheitel aller Söhne Seths.
Te u mamata kiate ia, ka ʻe ʻikai vave: te u sio kiate ia, ka ʻe ʻikai ofi: ʻe haʻu ʻae Fetuʻu meia Sēkope, pea ʻe tuʻu hake ʻae Tokotoko ʻae tuʻi ʻi ʻIsileli, pea ʻe taaʻi ʻe ia ʻae ngaahi tuliki ʻo Moape, pea ʻe fakaʻauha ʻae fānau kotoa pē ʻoku fiefie lahi.
18 Und Edom wird Unterthanenland, und Seir, sein Feind, wird Unterthanenland; Israel aber verrichtet große Thaten.
Pea ʻe hoko ʻa ʻItomi ko e tofiʻa, ʻe hoko foki ʻa Seia ko e tofiʻa ki hono ngaahi fili; pea ʻe fai mālohi ʻa ʻIsileli.
19 Man wird herrschen von Jakob aus und Entronnene hinwegtilgen aus den Städten.
‌ʻE haʻu meia Sēkope ʻaia te ne maʻu ʻae pule, pea te ne fakaʻauha ia ʻoku toe ʻi he kolo.”
20 Als er aber die Amalekiter erblickte, trug er folgenden Spruch vor: Das vorzüglichste der Völker ist Amalek, aber schließlich neigt es sich dem Untergange zu!
Pea ʻi heʻene sio ki ʻAmaleki, naʻa ne fai atu ʻa ʻene lea fakatātā, ʻo pehē, “Ko ʻAmaleki ko e ʻuluaki ia ʻoe ngaahi puleʻanga; ka ʻe pehē ʻa hono ikuʻanga, ʻe ʻauha ia ʻo lauikuonga.”
21 Und als er auf die Keniter blickte, trug er folgenden Spruch vor: Fest sind deine Wohnsitze, und auf dem Felsen ist dein Nest gebaut.
Pea naʻa ne sio ki he kau Kenai pea naʻa ne fai atu ʻa ʻene lea fakatātā, ʻo ne pehē, “ʻOku mālohi ʻa ho potu nofoʻanga, pea kuo ke tuku ʻa ho pununga ʻi he maka.
22 Und doch ist Kain dem Untergang verfallen: Wie lange noch, so führt dich Assur in Gefangenschaft!
Ka ʻe fakaʻaʻau ke ʻosi ʻae kau Kenai kaeʻoua ke ʻave koe ʻe he kakai ʻAsilia ʻo fakapōpulaʻi.”
23 Dann trug er folgenden Spruch vor: Weh, wer wird leben bleiben, wenn Gott Solches verhängt!
Pea naʻa ne fai atu ʻa ʻene lea fakatātā, ʻo pehē, “ʻOiauē, ko hai ʻe moʻui ʻoka fai ʻe he ʻOtua ʻae meʻa ni!
24 Und Schiffe von der Seite der Kittiter her, die demütigen Assur und demütigen das Land jenseits, und auch dieses verfällt dem Untergang!
Pea [ʻe haʻu ]ʻae ngaahi vaka mei he mata fonua ʻo Kitime, pea ʻe fakamamahi ʻe ia ʻa ʻAsilia, pea ʻe fakamamahi mo ʻIpeli, pea ʻe ʻauha foki mo ia ʻo lauikuonga.”
25 Hierauf machte sich Bileam auf, um wieder in seine Heimat zurückzukehren, und auch Balak zog seines Wegs.
Pea naʻe tuʻu hake ʻa Pelami, pea ne ʻalu ʻo foki ki hono potu: pea ko Pelaki foki naʻe toe ʻalu ia ʻi hono hala.

< 4 Mose 24 >