< Josua 7 >

1 Die Israeliten aber vergriffen sich treulos an dem Geweihten; denn Achan, der Sohn Karmis, des Sohnes Sabdis, des Sohnes Serahs aus dem Stamme Juda eignete sich etwas von dem Geweihten an. da wurde Jahwe sehr zornig über die Israeliten.
Ka naʻe fai hala ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻi he meʻa fakamalaʻia: he ko ʻAkani, ko e foha ʻo Kalimi, ko e foha ʻo Sapiti, ko e foha ʻo Sela ʻoe faʻahinga ʻo Siuta, naʻa ne toʻo ʻae meʻa malaʻia: pea naʻe tupu ai ʻae houhau ʻa Sihova ki he fānau ʻa ʻIsileli.
2 Hierauf sandte Josua von Jericho aus Leute nach Ai, das bei Beth Aven östlich von Bethel liegt, und befahl ihnen: Zieht hinauf und kudschaftet die gegend aus! Da zogen die Männer hinauf und kundschafteten Ai aus.
Pea naʻe fekau ʻe Siosiua ʻae kau tangata mei Seliko ki ʻAi, ʻaia ʻoku ʻi he potu ʻo Pete-ʻAveni, ʻi he potu hahake ʻo Peteli, ʻo ne pehē kiate kinautolu, “ʻAlu hake ʻo vakai ki he fonua. Pea naʻe ʻalu hake ʻae kau tangata ʻonau fakasiosio ki ʻAi.”
3 Sodann kehrten sie zu Josua zurück und berichteten ihm: Es braucht nicht das gesamte Volk hinzuziehen; zwei- oder dreitausend Mann mögen hinziehen, um Ai zu unterwerfen. Du brauchst nicht das ganze Volk dorthin zu bemühen, denn jene sind gering an Zahl!
Pea naʻa nau liu mai kia Siosiua, “ʻO nau talaange kiate ia, ʻoua naʻa tuku ke ʻalu hake ʻae kakai kotoa pē; kae tuku ke ʻalu hake ʻae kau tangata ʻe toko ua afe pē ko e toko tolu afe ʻo taaʻi ʻa ʻAi; pea ʻoua naʻa pule ke ʻalu ʻae kakai kotoa pē ki ai he ʻoku nau tokosiʻi pē.”
4 Da zogen von dem Volk ungefähr dreitausend Mann dorthin; sie wurden jedoch von den Einwohnern von Ai in die Flucht geschlagen.
Ko ia naʻe ʻalu hake ki ai ʻi he kakai ʻae kau tangata ʻe toko tolu afe: pea naʻa nau hola mei he ʻao ʻoe kau tangata ʻo ʻAi.
5 Und die Einwohner von Ai erschlugen von ihnen ungefähr sechsunddreißig Mann, verfolgten sie von dem Stadtthore bis Saharim und schlugen sie am Bergabhang; da entsank dem Volke der Mut und zerfloß.
Pea naʻe teʻia ʻiate kinautolu ʻe he kau tangata ʻo ʻAi ʻae kau tangata ʻe toko tolungofulu ma toko ono; he naʻa nau tuli ʻakinautolu mei he ʻao ʻoe matapā ʻo aʻu ki Sepalimi, pea naʻe taaʻi ʻakinautolu ʻi he ʻalu hifo: ko ia naʻe vaivai ai ʻae loto ʻoe kakai, pea hoko ʻo hangē ha vai.
6 Josua aber zerriß seine Kleider, warf sich vor der Lade Jahwes auf sein Angesicht zu Boden und lag da bis zum Abend, er und die Vornehmsten der Israeliten, und sie streuten Erde auf ihr Haupt.
Pea naʻe hae ʻe Siosiua hono kofu, pea fakato ia ki he kelekele ki hono mata ʻi he ʻao ʻoe puha ʻo Sihova ʻo aʻu ki he efiafi, ʻaia mo e kau mātuʻa ʻo ʻIsileli, pea naʻe ʻai ʻae efu ki honau ʻulu.
7 Und Josua sprach: Ach Herr, Jahwe! Hast du denn dieses Volk den Jordan überschreiten lassen, um uns den Amoritern zu überliefern, damit sie uns vernichten? O hätten wir uns doch entschlossen, jenseits des Jordan wohnen zu bleiben!
Pea naʻe pehē ʻe Siosiua, “ʻOiauē, ʻE Sihova ko e ʻOtua, ko e hā nai kuo ke ʻomi ai ʻae kakai ni, ki he kauvai ni ʻo Sioatani, ke fakatukutukuʻi ʻakimautolu ki he nima ʻoe kakai ʻAmoli, ke fakaʻauha ʻakimautolu? ʻAmusiaange ne mau fiemālie, pea nofomaʻu ʻi he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani!
8 Aber bitte, o Herr! Was soll ich sagen, nachdem nun die Israeliten vor ihren Feinden haben fliehen müssen?
‌ʻE Sihova, ko e hā ʻeku lea ʻe fai, ʻoka fulituʻa ʻa ʻIsileli ʻo Situa ki honau ngaahi fili!
9 Wenn das die Kanaaniter und alle Bewohner des Landes erfahren, so werden sie uns umzingeln und uns bis auf den Namen vom Erdboden vertilgen. Was willst du nun für deinen gewaltigen Namen tun?
He ko e kakai Kēnani ʻoe kakai kotoa pē ʻoe fonua tenau fanongo ki ai, pea tenau ʻāʻi ʻakimautolu, ʻonau motuhi homau hingoa mei māmani: pea ko e hā te ke fai ki ho huafa lahi?”
10 Jahwe aber erwiderte Josua: Steh auf! Wozu liegst du noch auf deinem Angesicht
Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Siosiua, ʻo pehē, “Tuʻu hake koe; ko e hā ʻoku ke tokoto ai ki ho mata?
11 Die Israeliten haben sich versündigt; haben sie doch die Verfügung, die ich ihnen gegenüber getroffen habe, übertreten und sich von dem Geweihten etwas angeeignet. So haben sie sowohl einen Diebstahl begangen, als auch das Gestohlene verheimlicht - haben sie es ja doch unter ihre Geräte getan!
Kuo fai angahala ʻa ʻIsileli, pea kuo nau fai talangataʻa ki heʻeku fuakava ʻaia naʻaku fekau kiate kinautolu: he kuo nau toʻo ʻae meʻa malaʻia, pea kuo nau kaihaʻa, mo fai fakakākā foki, pea kuo nau ʻai ia ki he ngaahi meʻa ʻanautolu.
12 daher können die Israeliten vor ihren Feinden nicht standhalten; sondern müssen vor ihren Feinden die Flucht ergreifen, weil sie selbst dem Banne verfallen sind. deshalb will ich nicht eher wieder mit euch sein, als bis ihr das dem Banne Geweihte aus eurer Mitte getilgt habt.
Ko ia naʻe ʻikai faʻa tuʻu ai ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻi he ʻao ʻo honau ngaahi fili, ka naʻe tafoki atu honau tuʻa ki he ʻao ʻo honau ngaahi fili; koeʻuhi kuo fakamalaʻia ʻakinautolu: pea ʻe ʻikai te u toe ʻiate kimoutolu, ʻo kapau ʻe ʻikai te mou fakaʻauha ʻae meʻa kovi meiate kimoutolu.
13 Geh ans Werk, weihe das Volk und befiehl: Sorgt dafür, dß ihr morgen rein seid! Denn so spricht Jahwe, der Gott Israels: dem Banne geweihtes ist unter dir, o Israel! Darum kannst du vor deinen Feinden nicht standhalten, bis ihr das dem Banne Geweihte aus euerer Mitte entfernt habt.
Tuʻu hake, fakamāʻoniʻoniʻi ʻae kakai, mo ke pehē, ‘Fakamāʻoniʻoniʻi ʻakimoutolu ki he ʻapongipongi:’ he ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻE ʻIsileli, ʻoku ʻi loto ʻiate koe ʻae meʻa fakamalaʻia; ʻoku ʻikai te ke faʻa tuʻu ʻi he ʻao ʻo ho ngaahi fili, kaeʻoua ke mou toʻo ʻo ʻave ʻae meʻa fakamalaʻia meiate kimoutolu.
14 Deshalb sollt ihr morgen früh Stamm für Stamm herantreten, und der Stamm, den Jahwe bezeichnen wird, sollen die einzelnen Männer herantreten.
Ko ia, ʻe ʻomi ʻakimoutolu ʻi he pongipongi ʻo fakatatau ki homou ngaahi faʻahinga: pea ʻe pehē, ko e faʻahinga ko ia ʻe fili ʻe Sihova ʻe haʻu ia ʻo fakatatau ki honau ngaahi nofoʻanga: pea ko e nofoʻanga ko ia ʻe fili ʻe Sihova tenau haʻu ʻo fakatatau mo honau ngaahi fale: pea ko e fale ko ia ʻe fili ʻe Sihova tenau haʻu tautau tokotaha pe ʻae tangata.
15 Denjenigen aber, der im Besitze des dem Banne Geweihten betroffen wird, soll man verbrennen nebst allen, was ihm angehört; denn er hat die Verfügung Jahwes übertreten und eine schandthat in Israel verübt!
Pea ʻe fai pehē, ko ia ʻoku moʻua mo e meʻa malaʻia ʻe tutu ʻaki ia ʻae afi, ʻaia mo e meʻa kotoa pē ʻoku ne maʻu: koeʻuhi kuo fai talangataʻa ia ki he fuakava ʻa Sihova, pea ko e meʻa ʻi heʻene fai angahala ʻi ʻIsileli.”
16 da ließ Josua am andern Morgen früh die Israeliten Stamm für Stamm herantreten; da wurde der Stamm Juda bezeichnet.
Ko ia naʻe tuʻu hengihengi hake ai ʻa Siosiua ʻi he pongipongi, ʻo ne ʻomi ʻa ʻIsileli ʻi honau ngaahi faʻahinga; pea naʻe fili ʻae faʻahinga ʻo Siuta;
17 Da ließ er die Geschlechter Judas herantreten und bezeichnete das Geschlecht der Serahiter. Sodann ließ er das Geschlecht der Serahiter familienweise herantreten, Mann für Mann,
Pea ne ʻomi ʻae nofoʻanga ʻo Siuta pea ne fili ʻae fale ʻo Sela: pea ne ʻomi ʻae fale ʻo Sela ʻo tautau tokotaha ʻae tangata; pea naʻe fili ʻa Sapiti.
18 und nun wurde Achan, der Sohn Karmis, des Sohnes Sabdis, des Sohnes Serahs, aus dem Stamme Juda bezeichnet.
Pea naʻe ʻomi hono kau nofoʻanga ʻo tautau tokotaha ʻae tangata: pea moʻua ʻa ʻAkani, ʻaia ko e foha ʻo Kalimi, ko e foha ʻa Sapiti, ko e foha ʻo Sela, ʻi he faʻahinga ʻo Siuta.
19 Da sprach Josua zu Achan: Mein Sohn, gieb Jahwe, dem Gott Israels, die Ehre und lege ihm ein Bekenntnis ab. Sage mir doch, was du getan hast; verhehle mir nichts!
Pea naʻe pehē ʻe Siosiua kia ʻAkani, “ʻE hoku foha, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke fakaʻapaʻapa kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, mo ke vete kiate ia; pea ke tala mai ni kiate au ʻaia naʻa ke fai; ʻoua naʻa ke fufū ia ʻiate au.”
20 Da erwiderte Achan Josua und sprach: Ich habe mich in Wahrheit an Jahwe, dem Gott Israels versündigt: das und das habe ich getan.
Pea talaange ʻe ʻAkani kia Siosiua, ʻo pehē, “Ko e moʻoni kuo u fai angahala kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, pea ʻoku pehē pe, mo pehē pe ʻeku fai:
21 Ich erblickte unter der Beute einen schönen Mantel aus Sinear, zweihundert Sekel Silber und eine goldene Zunge, fünfzig Sekel schwer. Da gelüstete es mich nach diesen Dingen, und ich eignete sie mir an; sie liegen im Boden vergraben in meinem Zelt und das Geld liegt darunter.
‌ʻI heʻeku mamata ʻi he meʻa naʻe vete ki he kofu fakaPapilone matamatalelei, mo e sikeli siliva ʻe uangeau mo e konga koula, ko e sikeli ʻe nimangofulu hono mamafa, ne u manumanu ki ai, peau ʻave ia: pea vakai, kuo fufū ia ʻi he kelekele ʻi hoku loto fale fehikitaki, pea ʻoku ʻi lalo ʻae siliva.”
22 Da schickte Josua Boten aus, die liefen in das Zelt; da ergab sich, daß die Sachen in seinem Zelte vergraben waren und das Geld darunter.
Pea naʻe fekau ʻe Siosiua ʻae kau talafekau, pea naʻa nau feleleʻi ki he fale fehikitaki; pea vakai, naʻe fufū ia ʻi hono fale fehikitaki, pea naʻe ʻi lalo ʻae siliva.
23 Und sie nahmen sie aus dem Zelte fort, brachten sie zu Josua und allen Israeliten und legten sie vor Jahwe nieder.
Pea naʻe toʻo ia mei he loto fale fehikitaki, ʻo ʻomi ia kia Siosiua, pea ki he fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli, pea folahi atu ia ʻi he ʻao ʻo Sihova.
24 Josua aber nahmAchan, den Sohn Serahs, das geld, den Mantel und die goldene Zunge, sowie seine Söhne und Töchter, seine Rinder, Esel und Schafe nebst seinem Zelt und allem, was ihm gehörte, im Beisein aller Israeliten, und sie brachten sie hinauf ins Tal Achor.
Pea ko Siosiua mo ʻIsileli kotoa pē mo ia, naʻa nau ʻave ʻa ʻAkani, ko e foha ʻo Sela, mo e siliva, mo e kofu, mo e konga koula, mo hono ngaahi foha, mo hono ngaahi ʻofefine, mo ʻene fanga pulu, mo ʻene fanga ʻasi, mo ʻene fanga sipi, mo hono fale fehikitaki, mo ia kotoa pē naʻa ne maʻu: pea nau ʻomi ʻakinautolu ki he luo ko ʻAkoli.
25 Da sprach Josua: Wie hast du uns ins Unglück gestürzt! So stürze dich jetzt Jahwe ins Unglück! Da bewarfen ihn alle Israeliten mit Steinen, und sie verbrannten sie und steinigten sie.
Pea naʻe pehē ʻe Siosiua, “Ko e hā kuo ke fakamamahiʻi ai ʻakimautolu? ʻE fakamamahiʻi koe ʻe Sihova he ʻaho ni.” Pea naʻe tolongaki ʻaki ia ʻae ngaahi maka ʻe ʻIsileli kotoa pē, pea naʻe tutu ʻakinautolu ʻaki ʻae afi, hili ʻenau tolongaki ʻakinautolu ʻaki ʻae maka.
26 Sodann errichteten sie über ihm einen großen Steinhaufen, der befindet sich dort bis auf den heutigen Tag; Jahwe aber ließ ab von seinem heftigen Zorn. Daher heißt jene Stätte Thal Achor bis auf den heutigen Tag.
Pea naʻa nau fokotuʻu ʻi ʻolunga ʻiate ia ʻae fuʻu ʻesi maka lahi ʻoku tuʻu ʻo aʻu ki he ʻaho ni. Pea naʻe tafoki ʻa Sihova mei hono lahi ʻo hono houhau. Ko ia naʻe ui ai ʻae potu ko ia, Ko e luo ʻo ʻAkoli ʻo aʻu ki he ʻaho ni.

< Josua 7 >