Job 31
1 Strenge Vorschrift gab ich meinen Augen, und wie hätte ich auf eine Jungfrau lüstern blicken sollen!
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 Was wäre da die Zuteilung von Gotte droben und das Verhängnis des Allmächtigen in Himmelshöhen?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Ist es nicht Verderben für den Frevler und Unglück für die Übelthäter?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Sieht er nicht meine Wege und zählt alle meine Schritte?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 Wenn ich mit Lüge umging, und mein Fuß dem Truge nachjagte, -
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 es wäge mich Gott mit rechter Wage, daß er meine Unschuld erkenne! -
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 wenn mein Schritt vom rechten Weg abwich, wenn mein Herz meinen Augen nachging, und an meinen Händen ein Makel klebte,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 so will ich säen und ein andrer möge essen, und meine Schößlinge mögen ausgerissen werden.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 Wenn sich mein Herz wegen eines Weibes bethören ließ, und ich an der Thüre meines Nächsten lauerte,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 so möge mein Weib einem anderen mahlen, und andere mögen sich über sie strecken.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 Denn eine Schandthat wäre das, ein Vergehen, vom Richter zu strafen,
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 ja, ein Feuer, das bis zum Abgrund fräße und alle meine Habe entwurzeln müßte.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 Wenn ich das Recht meines Knechtes verachtete und das meiner Magd, wenn wir im Streite waren -
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 was wollte ich auch thun, wenn Gott sich erhöbe, und wenn er untersuchte, was ihm erwidern?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Hat nicht, der mich erschuf, im Mutterleib auch ihn geschaffen, und hat nicht Einer uns im Mutterschoß bereitet? -
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 Wenn ich Geringen einen Wunsch versagte und die Augen der Witwe verschmachten ließ,
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 wenn ich meinen Bissen allein verzehrte, und die Waise nicht ihr Teil davon genoß -
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 nein, seit meiner Jugend wuchs sie mir auf wie einem Vater, von Mutterleib an leitete ich sie -
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 wenn ich einen Verkommenden sah ohne Gewand und ohne Decke einen Armen,
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 wenn meine Hüften mich nicht gesegnet haben, und er sich nicht erwärmte von meiner Lämmer Schur. -
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 Wenn ich gegen eine Waise meine Faust geschwungen, weil ich im Thore Beistand für mich sah,
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 so möge meine Achsel aus ihrer Schulter fallen, und mein Arm mir aus seiner Röhre gebrochen werden.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 Denn furchtbar war mir das von Gott verhängte Verderben, und ohnmächtig bin ich vor seiner Majestät.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 Wenn ich Gold zu meinem Hort gemacht und Feingold meinen Trost genannt habe,
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 wenn ich mich freute, daß mein Schatz so groß, und daß meine Hand so viel erworben -
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 Wenn ich das Sonnenlicht betrachtete, wie es strahlte, und den Mond, wie er so prächtig dahinwallte,
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 und mein Herz sich insgeheim bethören ließ, und meine Hand sich zum Kuß an meinen Mund legte -
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 auch das wäre ein Vergehen, vom Richter zu strafen, weil ich Gotte droben geheuchelt hätte -
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 Wenn ich mich freute über das Unglück meines Feindes und frolockte, wenn ihn Unheil traf, -
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 aber nie habe ich meinem Munde gestattet, zu sündigen, indem ich ihm fluchend den Tod anwünschte -
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 Wenn meine Hausgenossen nicht sagen mußten: “Wann wäre jemand von seinem Fleische nicht satt geworden!”
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 Der Fremdling durfte nicht im Freien übernachten, meine Thüren öffnete ich dem Wanderer -
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 Wenn ich, wie Menschen thun, meine Sünden verheimlichte, indem ich meine Schuld in meinem Busen verbarg,
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 weil ich mich scheute vor der großen Menge, und die Verachtung der Geschlechter mich schreckte, so daß ich mich still verhielt, nicht aus der Thüre ging -
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 O wäre doch, der mich anhören wollte! Hier meine Unterschrift - der Allmächtige antworte mir! Und hätte ich doch die KLageschrift, die mein Gegner schrieb!
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Fürwahr, ich wollte sie auf meine Schulter heben, als Diadem mir um die Schläfe winden;
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 ich wollte ihm jeden meiner Schritte künden und wie ein Fürst ihm entgegen treten! Hier enden die Reden Hiobs.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 Wenn über mich mein Acker schrie, und insgesamt seine Furchen weinten;
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 wenn ich seinen Ertrag ohne Entgelt verzehrte und seinem Besitzer das Leben ausblies -
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 so sollen statt Weizen Dornen aufgehen und statt der Gerste Unkraut.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
