< 1 Mose 39 >

1 Als nun Joseph nach Ägypten gebracht worden war, kaufte ihn Potiphar, ein Verschnittener des Pharao, der Anführer der Leibwächter, ein Ägypter, von den Ismaelitern, die ihn dorthin gebracht hatten.
Pea naʻe ʻave ʻa Siosefa ki ʻIsipite; pea ko Potifa ko e matāpule ʻa Felo, ko e pule ʻoe kau leʻo, ko e tangata ʻIsipite, naʻa ne fakatau ia ʻi he nima ʻoe kau ʻIsimeʻeli, ʻakinautolu naʻa nau ʻomi ia ki ai.
2 Jahwe aber war mit Joseph, so daß ihm alles gelang, und er hatte seinen Aufenthalt im Hause seines Herrn, des Ägypters.
Pea naʻe ia Siosefa ʻa Sihova, pea ko e tangata monūʻia ia, pea naʻa ne ʻi he fale ʻo ʻene ʻeiki, ko e tangata ʻIsipite.
3 Als nun sein Herr sah, daß Jahwe mit ihm sei und daß Jahwe ihm alles gelingen ließ, was er unternahm,
Pea mamata ʻene ʻeiki ki he ʻiate ia ʻa Sihova, pea mo e fakamonūʻia ʻe Sihova ʻi hono nima ʻae meʻa kotoa pē naʻa ne fai.
4 da kam Joseph in große Gunst bei ihm und er mußte ihn bedienen, und er machte ihn zum Aufseher über sein Hauswesen und vertraute ihm sein gesamtes Eigentum an.
Pea naʻe lelei ʻa Siosefa ʻi hono ʻao, ʻo ne ngāue kiate ia, pea ne fakanofo ia ke leʻohi hono fale, pea naʻa ne tuku ki hono nima ʻa ʻene meʻa kotoa pē.
5 Und von der Zeit an, wo er ihn zum Aufseher über sein Hauswesen und sein gesamtes Eigentum bestellt hatte, segnete Jahwe das Haus des Ägypters um Josephs willen, und der Segen Jahwes ruhte auf allem, was ihm gehörte, im Hause und draußen.
Pea talu ʻae fakanofo ia ke leʻohi hono fale, pea mo ʻene meʻa fulipē, naʻe tāpuaki ʻe Sihova ʻae fale ʻoe tangata ʻIsipite, koeʻuhi ko Siosefa: pea ko e tāpuaki ʻa Sihova naʻe ʻi heʻene meʻa kotoa pē, ʻi he fale, pea ʻi he ngoue.
6 Und er überließ Joseph sein gesamtes Eigentum und kümmerte sich neben ihm um gar nichts, nur daß er aß und trank. Joseph aber war schön von Gestalt und schön von Antlitz.
Pea naʻa ne tuku ʻene meʻa kotoa pē ki he nima ʻo Siosefa; pea naʻe ʻikai te ne tokangaʻi ʻe ia haʻane meʻa, ka ko e mā pe naʻa ne kai. Pea ko e tangata sino lelei ʻa Siosefa mo toulekeleka.
7 Nach einiger Zeit nun warf das Weib seines Herrn ihre Augen auf Joseph und sprach: Schlafe bei mir!
Pea hili ʻae ngaahi meʻa ni, naʻe fakasiosio ʻae uaifi ʻoe ʻeiki ʻa Siosefa kiate ia; pea ne pehē, Haʻu ke ta mohe.
8 Er aber weigerte sich und sprach zu dem Weibe seines Herrn: Bedenke, mein Herr bekümmert sich neben mir um nichts im Hause und hat mir all sein Eigentum anvertraut.
Ka naʻe ʻikai loto ia ki ai, ʻo ne pehē ki he uaifi ʻo hono ʻeiki, “Vakai, ʻoku ʻikai ʻiloʻi ʻe heʻeku ʻeiki ʻae ngaahi meʻa ʻoku ʻoʻona ʻi he fale, pea kuo ne tuku ia kotoa pē ki hoku nima:
9 Er hat in diesem Hause nicht mehr Macht, als ich, und hat mir gar nichts vorenthalten, ausgenommen dich, da du sein Weib bist. Wie sollte ich nun dieses schwere Unrecht begehen und mich wider Gott versündigen?
‌ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku lahi hake ʻiate au ʻi he fale ni; pea naʻe ʻikai te ne taʻofi au mei ha meʻa ʻe taha, ka ko Koe pe, koeʻuhi ko hono uaifi koe: pea ʻe fēfē ʻeku fai ʻae hala lahi ni, ke u halaia ai ki he ʻOtua?”
10 Und obgleich sie Tag für Tag auf Joseph einredete, war er ihr doch nicht zu Willen, daß er sich zu ihr gelegt und Umgang mit ihr gehabt hätte.
Pea ʻi heʻene lea pe ʻi he ʻaho kotoa pē kia Siosefa, naʻe ʻikai te ne tokanga kiate ia, ke na mohe, pe ke ofi kiate ia.
11 Eines Tages aber, als er ins Haus hineingekommen war, um seinen Geschäften obzuliegen, während gerade niemand von den Hausangehörigen drinnen anwesend war,
Pea ʻi he ngaahi ʻaho ko ia, naʻe pehē, naʻe hū [ʻa Siosefa ]ki fale ke fai ʻene ngāue; pea naʻe ʻikai ha tangata ʻoe kakai ʻoe fale ʻi ai.
12 ergriff sie ihn beim Gewand und verlangte: Schlafe bei mir! Er aber ließ sein Gewand in ihren Händen, ergriff die Flucht und lief zum Hause hinaus.
Pea naʻa ne puke ki hono kofu, ʻo ne pehē, “Haʻu ke ta mohe;” ka naʻe siʻaki ʻe [Siosefa ]hono kofu ʻi hono nima, ka ka hola ia ʻo hao kituʻa.
13 Als sie nun sah, daß er sein Gewand in ihren Händen gelassen hatte und entflohen war,
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi heʻene mamata kuo tuku hono kofu ki hono nima, pea kuo hola ia kituʻa,
14 da rief sie die Hausangehörigen herbei und sprach zu ihnen: Ei, seht doch, hat er uns da einen Hebräer hergebracht, daß er seinen Mutwillen mit uns treibe! Er kam zu mir herein, um bei mir zu liegen, ich aber schrie laut.
Naʻa ne ui ki he kau tangata ʻo hono fale, ʻo ne pehē kiate kinautolu, “Vakai, kuo ne ʻomi ʻae Hepelū ni ke pauʻusiʻi mai kiate kitautolu: naʻe haʻu ia kiate au ke ma mohe mo ia, pea u kalanga ʻi he leʻo lahi:”
15 Als er nun hörte, daß ich ein lautes Geschrei erhob, da ließ er sein Gewand bei mir zurück und floh und lief zum Hause hinaus.
Pea kuo fanongo ia kuo u hiki hoku leʻo ʻo kalanga, ʻiloange, naʻa ne siʻaki hono kofu kiate au, ka ka hola, pea mole kituaʻā.
16 Hierauf legte sie sein Gewand neben sich, bis sein Herr heimkam.
Pea naʻa ne tuku maʻu hono kofu, kaeʻoua ke haʻu ʻene ʻeiki.
17 Sodann berichtete sie ihm ganz ebenso: Kommt da der hebräische Sklave, den du uns hergebracht hast, zur mir herein, um seinen Mutwillen mit mir zu treiben.
Pea naʻa ne lea kiate ia ʻi he lea ni, ʻo pehē, “Ko e tamaioʻeiki Hepelū naʻa ke ʻomi kiate kitautolu, naʻe haʻu kiate au ke pauʻu mai kiate au.
18 Als ich aber ein lautes Geschrei erhob, ließ er sein Gewand bei mir zurück und floh zum Hause hinaus.
Pea ʻi heʻeku hiki hake hoku leʻo ʻo kalanga, ʻiloange, naʻa ne siʻaki hono kofu kiate au, pea hola kituaʻā.”
19 Als nun sein Herr vernahm, was ihm sein Weib berichtete, indem sie erzählte: So und so hat dein Sklave gegen mich gehandelt! da wurde er sehr zornig.
Pea kuo fanongo ʻa ʻene ʻeiki ki he ngaahi lea ʻa hono uaifi, ʻaia naʻa ne lea ʻaki kiate ia, ʻo ne pehē, naʻe fai pehē ʻa hoʻo tamaioʻeiki kiate au; naʻe tupu ai ʻene ʻita lahi.
20 Und der Herr Josephs ließ ihn ergreifen und ins Gefängnis werfen, dahin, wo die königlichen Gefangenen gefangen saßen, und so lag er dort im Gefängnis.
Pea naʻe ʻave ʻa Siosefa ʻe heʻene ʻeiki, ki he fale fakapōpula, ki he potu naʻe haʻi ai ʻae kau pōpula ʻae tuʻi: pea naʻe nofo ai ia ʻi he fale fakapōpula.
21 Aber Jahwe war mit Joseph und machte ihm die Herzen zugeneigt und verschaffte ihm die Gunst des obersten Aufsehers über das Gefängnis.
Ka naʻe ia Siosefa ʻa Sihova, ʻo ne ʻaloʻofa kiate ia, mo ne fakaʻofeina ia ʻi he ʻao ʻoe tauhi fale fakapōpula.
22 Und der oberste Aufseher über das Gefängnis vertraute Joseph alle Gefangenen an, die sich im Gefängnis befanden, und alles, was dort geschah, geschah nach seiner Anordnung.
Pea naʻe tuku ʻe he tauhi fale fakapōpula ki he nima ʻo Siosefa ʻae kau pōpula kotoa pē naʻe ʻi he fale fakapōpula; pea ko e meʻa kotoa pē naʻa nau fai, naʻe fai maʻana.
23 Der oberste Aufseher über das Gefängnis kümmerte sich um gar nichts, was durch ihn geschah, da Jahwe mit ihm war; was er auch unternahm, das ließ Jahwe gelingen.
Naʻe ʻikai vakai ʻe he tauhi fale fakapōpula ki ha meʻa ʻe taha naʻe ʻi hono nima; koeʻuhi naʻe ʻiate ia ʻa Sihova, pea ko ia naʻa ne fai, naʻe fakamonūʻia ia ʻe Sihova.

< 1 Mose 39 >