Psalm 95

1 Wohlan! Laßt uns dem Herrn zujauchzen, zujubeln unserm hilfereichen Hort!

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Laßt Uns mit Lobpreis vor sein Antlitz treten, mit Liedern ihm entgegenjauchzen!

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Der Herr ein großer Gott, Großkönig über alle Götter!

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 In seiner Hand der Erde Tiefen, sein sind der Berge Gipfel.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Sein ist das Meer: Er hat's gemacht; das trockene Land: Er hat mit seinen Händen es gestaltet.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Herbei, anbetend laßt uns niederfallen und niederknieen vor dem Herrn und unserm Schöpfer!

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Er ist alleinig unser Gott, und wir sein Weidevolk und seine liebste Herde, wenn ihr auf seine Stimme heute horcht:

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 "Verhärtet euer Herz nicht, wie zu Meriba, wie in der Wüste am Versuchungstag,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 wo eure Väter mich versucht und mich geprüft, obschon sie meine Tat gesehen.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Ich grollte vierzig Jahre dem Geschlechte; ich sprach: Es ist ein Volk mit einem irren Geist; sie achten nicht auf meine Wege.

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Ich schwur daher in meinem Zorn: Nie gehen sie zu meiner Ruhstätte ein!"

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.