Psalm 83

1 Ein Gesang, ein Lied, von Asaph. Gott, sei nicht still! Schweig nicht! Bleib nicht so ruhig, Gott!

En Psalmvisa Assaphs. Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så.

2 Denn siehe, Deine Feinde sind geschäftig; das Haupt erheben Deine Hasser.

Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet.

3 Sie halten, Deinem Volk zuwider, listig Rat, beraten gegen Deine Schutzbefohlenen.

De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda.

4 Sie sprechen: "Auf, wir wollen sie als Volk vernichten. Nie werde mehr des Namen Israels gedacht!"

Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda.

5 Einmütig halten Rat und schließen gegen Dich ein Bündnis

Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort:

6 Edoms und Ismaels Gezelte, Moabs und die der Agarener,

De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters,

7 Gebal, Ammon und Amalek, Philisterland und Tyrier.

De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro.

8 Auch Assur schließt sich ihnen an; sie leihen ihren Arm den Söhnen Lots. (Sela)

Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. (Sela)

9 Behandle sie wie Midian, wie Sisara, wie Jabin an dem Kisonsbach!

Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison;

10 Zu Endor wurden sie vertilgt; sie wurden Dünger für das Ackerfeld.

Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene.

11 Tu ihren Edlen wie Oreb und Zeeb, wie Zeba und Salmunna, allen ihren Fürsten!

Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna;

12 Sie sprechen: "Lasset Gottes Auen uns erobern!"

De der säga: Vi vilje intaga Guds hus.

13 Mein Gott! Mach sie dem Wirbellaube gleich, den Stoppeln vor dem Winde!

Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder,

14 Wie Feuer, das den Wald verzehrt, wie Flammen, Berge sengend,

Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder.

15 jag ihnen nach mit Deinem Wetter! Und schreckt sie mit Deinem Sturme!

Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder.

16 Füll an ihr Angesicht mit Schmach, auf daß sie Deinen Namen fürchten, Herr!

Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. Herre, söka måste;

17 Sie sollen schämen sich, für immerdar verwirrt, mit Schanden untergehen!

Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås.

18 Dann merken sie, daß Du mit Deinem Namen heißest

Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter Herre allena, och den Högste i allo verldene.