Psalm 81

1 Auf den Siegesspender, beim Kelternfest, von Asaph. Zujubelt unserer Stärke: Gott! Jauchzt Jakobs Gott.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

2 Erschallen lasset Pauken und Gesang, klangvolle Zithern samt den Harfen!

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

3 Am Neumond schmettert in das Horn, am Vollmond zu der Feier unsres Festes!

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

4 Denn Satzung ist's für Israel, für Jakobs Zelte ein Gesetz.

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

5 In Joseph macht er's zum Gebrauch. Bei seinem Feldzug nach Ägypten hört ich Worte, wie ich sie nie erfahren:

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

6 "Von seiner Schulter habe ich die Last genommen; des Lastkorbs ledig wurden seine Hände.

"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

7 Du riefst in Not, und ich befreite dich und hörte in der Donnerhülle dich und prüfte dich am Haderwasser." (Sela)

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

8 "Mein Volk! Horch auf! Ich mahne dich. Gehorchst du mir, mein Israel, in folgendem:

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

9 Kein fremder Gott sei je bei dir! Du darfst nicht einen Auslandsgott anbeten.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

10 Ich bin dein Gott, der Herr, der aus Ägypterlande dich geführt, dann öffne deinen Mund, daß ich ihn fülle!

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

11 Doch hört mein Volk auf meine Stimme nicht, und ist mir Israel nicht willig,

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

12 dann laß ich sie in ihrem Starrsinn nach ihrer Willkür wandeln.

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

13 Ach, möchte mir mein Volk gehorchen und Israel in meinen Wegen wandeln!

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

14 Wie wollte bald ich ihre Feinde beugen und meine Hand an ihre Gegner wieder legen."

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

15 Des Herren Hasser müßten sich auf seine Seite schlagen, und ihr Verhängnis währte ewig!

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

16 Er würde es mit feinstem Weizen speisen. "Mit Honig aus dem Felsen würde ich dich sättigen."

Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."