Psalm 73

1 Ein Lied, von Asaph. - Gewiß! Das höchste Gut für Israel ist Gott, für die, die reinen Herzens sind.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Ich wäre fast mit meinem Fuß gestrauchelt; fast hätte einen Fehltritt ich getan.

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Denn ich beneidete die Übermütigen und gaffte bei der Frevler Wohlergehen.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Denn ihre Sklaven brauchen keine Fesseln, und kerngesund ist ihr Gesinde.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 Sie teilen nicht der Menschen Leid und werden nicht wie andere geplagt.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Drum ist ihr Halsgeschmeide Übermut; Gewalttat heißt das Kleid, das sie umhüllt.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Ihr Auge quillt aus Fett hervor; ausschweifend sind des Herzens Süchte.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 Sie reden boshaft, voller Hohn, und drohen mit Gewalt von oben her.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Mit ihrem Munde tasten sie den Himmel an, und ihre Zunge herrscht durchs ganze Land-

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 "Fürwahr! Dahin hat er sein Volk gebracht, daß sie nicht Wasser zur Genüge fanden."

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 Sie sprechen: "Ach, wie weiß denn Gott? Gibt's denn ein Wissen bei dem Höchsten?"

Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

12 Ja, diese sind so frevelhaft und glücklich in der Welt, vermehren sie ihr Hab und Gut.

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 So hielt ich denn vergeblich rein mein Herz und wusch in Unschuld meine Hände?

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 Den ganzen Tag bin ich geplagt, und meine Züchtigung ist jeden Morgen da.

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Nähm ich mir aber vor, also zu sprechen: "So geht es dem Geschlechte Deiner Kinder", so wär's von mir vermessen.

Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Wenn ich's nachsinnend will verstehen, da wird's in meinen Augen erst ein Jammer,

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 bis ich in Gottes heilige Pläne dringe. Da erst begreife ich ihr Ziel:

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Du stellst sie auf gar schlüpferigen Boden, daß Du sie ins Verderben stürzest.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Wie plötzlich gehen sie zugrunde! Wie schrecklich werden sie dahingerafft, vertilgt!

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Wie beim Erwachen einen Traum der Wachende verachtet, so tust Du's, Herr, mit ihrem Schatten.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Wenn voll von Bitternis das Herz mir wäre, und schnitte durch die Nieren mir der Schmerz,

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 dann wäre ich ein Tier, ganz unverständig, ein unvernünftig Tier vor Dir.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Doch immer bleibe ich Dir treu, wenn Du mich bei der Rechten fassest

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 und leitest mich nach Deinem Rat und nimmst zuletzt mich noch zu Besserm mit.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Wen habe ich im Himmel? Und wenn ich Dich besitze, brauche ich auf dieser Welt nichts mehr.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Vergeht mein Fleisch, mein Herz, so bleibt doch meines Herzens Hort, mein Anteil Gott in Ewigkeit.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Wer sich von Dir entfernt, kommt um. Jedweden tilgst Du, der Dir Treue kündigt.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Für mich ist's Seligkeit, mich Gott zu nahen. Ich setze meine Hoffnung auf den Herrn, den Herrn, daß ich verkünden kann, was immer Du verheißen hast.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.