< Psalm 72 >

1 Von Salomo. - Gott, gib dem König Deine Ordnungen, dem Königssohn Dein Recht,
Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
2 daß er Dein Volk gemäß dem Rechte richte und Deine Armen nach Gerechtigkeit!
Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
3 Die Berge laß dem Volke Frieden bringen, Gerechtigkeit die Hügel!
Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
4 Er schaffe Recht den Elenden im Volk und helfe armer Leute Kindern! Doch den Bedrücker möge er zermalmen!
Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
5 Er lebe auch, solange Mond und Sonne währen!
Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
6 Er komme wie der Regen auf die abgemähte Flur, wie Regengüsse auf das Land!
Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
7 In seinen Tagen blühe auf der Fromme, und Friedensfülle sei, bis nimmer ist der Mond!
I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
8 Von Meer zu Meere herrsche er, vom Strom bis an der Erde Enden!
Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
9 Seemächte sollen sich vor ihm erniedrigen und seine Feinde Staub auflecken!
För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
10 Die Könige von Tarsis und die der Inseln sollen Gaben bringen, Tribut die Könige von Saba und von Seba
Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
11 und alle Könige ihm huldigen! Ihm sollen alle Heidenvölker dienstbar sein!
Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
12 Den Armen rettet er, wenn er um Hilfe ruft, den Leidenden, der keinen Beistand hat.
Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
13 Er schont den Armen und Geringen und rettet der Bedrückten Leben.
Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
14 Von Schaden und Gewalt erlöst er ihre Seele; denn teuer achtet er ihr Blut.
Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
15 Man rufe alsdann "Lebe hoch!" Er gibt dafür von Sabas Golde, damit für ihn bete, ihn beständig segne!
Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
16 Er sei ein Fruchtgefilde auf der Erde! Auf Bergesgipfeln, gleich dem Libanon, da woge auch noch seine Frucht! Sie sprosse aus der Stadt wie Pflanzen aus der Erde!
Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
17 Sein Name währe ewiglich! Solange eine Sonne ist, so währe auch sein Name! Daß alle Heiden ihn beim Segnen nennen und glücklich preisen! -
Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
18 Gepriesen sei der Herr und Gott, der Schutzgott Israels, der einzig Wunder tut!
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
19 Gepriesen sei der Name seines Herrschertums in Ewigkeit! Die ganze Erde sei erfüllt von seiner Herrlichkeit! Amen! Amen! -
Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
20 Zu Ende sind die Gebete Davids, des Isaisohnes.
Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.

< Psalm 72 >