Psalm 55

1 Auf den Siegesspender, bei Saitenspiel, ein Lehrgedicht, von David. Gott! Höre mein Gebet! Verbirg Dich nicht vor meinem Flehen!

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

2 Merk doch auf mich, erhöre mich! Ich bin verwirrt und zage kläglich,

Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

3 dieweil der Feind so tobt, der Frevler drängt, und Unheil wälzen sie auf mich und sind mir heftig gram. -

Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

4 Mir bebt das Herz in meiner Brust; mich überfallen Todesängste.

Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

5 Und Furcht und Zittern überkommen mich; ein Schauder überschauert mich.

Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

6 Ach, hätte ich doch Taubenschwingen, wünschte ich, ich flöge fort und suchte Rast!

Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

7 In weite Ferne hin, zur Wüste in die Herberge! (Sela)

Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

8 Geschwinder eilte ich zu meiner Zufluchtsstatt als Sturm und Wirbelwind.

Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

9 Herr! Spalte, teile ihre Zunge! Ich sehe Streit und Frevel in der Stadt.

Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

10 Sie wandeln Tag und Nacht um ihre Mauern, und Not und Jammer herrscht darin.

Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

11 Verderben herrscht in ihr; von ihrem Markte weicht nicht Lug noch Trug.

Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

12 Nicht schmäht mich jetzt mein Feind; denn das ertrüge ich. Mein Hasser höhnt mich nicht, sonst bärge ich mich sicherlich vor ihm.

Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

13 Nein! Du, ein Mensch von meinem Rang, mein Freund, mein Busenfreund!

Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

14 Die wir vertraulich miteinander lebten, zum Gotteshaus im Zuge wallten! -

Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

15 Sie überliste jetzt der Tod, daß sie lebendig in die Hölle fahren! In ihrem Innern nistet Bosheit. (Sheol h7585)

Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

16 Ich ruf' zu Gott, der Herr mög' mich erretten!

Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

17 Ich klage abends, morgens, mittags, seufzend. Er möge meinen Ruf erhören.-

Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

18 "Erlöse mich zum Heil aus diesem Kampfe gegen mich! Sie stehn im Kampf mit mir."

Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

19 Gott höre es und beuge sie und stoße sie zurück, (Sela) die nicht Versöhnung kennen und Gott nicht fürchten!

Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

20 Vergriffen hat er sich sogar an meinen Opfern, an seinem Bund gefrevelt.

Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

21 Sein Mund war glatt, der Butter gleich, doch stand nach Kampf sein Sinn. Geschmeidiger als Öl, so waren seine Worte, und doch gezwickte Dolche:

Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

22 "Befiehl dich doch dem Herrn! Er hat dich lieb und sorgt für dichund läßt nicht den Gerechten wanken."

Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

23 Der Todesgrube übergib sie, Gott! Blutmenschen und Betrüger sollen nicht zur Hälfte ihrer Lebenstage kommen! Auf Dich vertraue ich.

Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.