Psalm 107
1 "Dem Herrn sagt Dank! Denn er ist gut. Auf ewig währet seine Huld."
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 So singen die vom Herrn Erlösten, die er aus Feindes Hand befreit
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 und aus den Ländern sammelt von Morgen, Abend, Mitternacht und Süden. -
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Sie irren in der Steppenwüste und finden keine Bahn zur Wohnstatt hin.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Sie leiden Durst und Hunger, und ihre Seele sinkt darob in Ohnmacht.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Sie schreien zu dem Herrn in ihrer Not; Er rettet sie aus ihren Ängsten
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 und leitet sie auf rechtem Wege, die Wohnstatt zu erreichen.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 daß er ihr Lechzen stillt und ihren Hunger mit dem Nötigen befriedigt! -
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 In Finsternis und Todesschatten sitzen sie, gebannt in Elend und in Eisen;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 denn Gottes Worten widerspenstig, verschmähen sie des Höchsten Rat.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Durch Mühsal beugt er ihren Sinn; sie werden machtlos; niemand hilft.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Sie schrein zum Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Aus Finsternis und Todesschatten führt er sie, und ihre Fesseln sprengt er auf.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 daß er zertrümmert eherne Pforten und Eisenriegel bricht! -
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Die Kranken leiden schwer ob ihres Sündenwandels und wegen ihrer Missetaten,
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 daß sie vor jeder Speise ekelt und sie des Todes Pforten schon berühren.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Sie schreien zu dem Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Er schickt sein Wort, macht sie gesund und rettet sie vor ihren Grüften.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 ihm Dankesopfer bringen, jubelnd seine Taten künden! -
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Die auf der See in Schiffen fahren und ihr Geschäft auf großen Wassern treiben,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 erblicken hier des Herren Werke und seine Wunder mit der tiefen Flut.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Ein Sturm erhebt sich auf sein Wort, und seine Wellen türmen sich.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Sie steigen bis zum Himmel, fahren in die Tiefen. Ihr Leben ist gefährdet.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Sie tanzen, schwanken wie Betrunkene. Dahin ist ihre ganze Kunst.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Sie schrein zum Herrn in ihrer Not; er rettet sie aus ihren Ängsten.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Er macht den Sturm zum Säuselwind; da legen sich des Meeres Wellen.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Sie jubeln, daß sie stille liegen und er sie an ihr Endziel führt.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Sie sollen dankbar sein dem Herrn für seine Gnade, für seine Wunder an den Menschenkindern
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 und ihn vor allem Volk erheben und ihn im Kreis der Alten loben! -
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Er macht zur Wüste Ströme, zu dürrem Lande Quellenorte,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 ein fruchtbar Land zum salzigen Grund, der Bosheit der Bewohner wegen.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Er macht zum Wasserteich die Wüste und dürres Land zum Quellenort;
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 die Hungrigen läßt er hier wohnen; Sie bauen eine Wohnstatt dort,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 besäen Felder, pflanzen Weinberge, die lohnend Früchte tragen.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Er segnet sie, daß sie sich riesig mehren, und läßt ihr Vieh sich nicht vermindern.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Vermindern sie sich, werden sie gebeugt von Druck und Elend und von Jammer,
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 dann gießt auf Fürsten er Verachtung aus und führt sie in die unwegsame Öde.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Doch aus dem Elend hebt er Arme auf und macht Geschlechter Herden gleich.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Das sehen Redliche und freuen sich, und jeder Frevelmund verstummt. -
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Wer weise ist, beachtet dies, und Anerkennung finden so des Herren Gnadentaten.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
