Psalm 106
1 Alleluja! Dem Herrn sagt Dank! Denn er ist gut! Auf ewig währet seine Huld.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Wer redet würdig von des Herren großen Taten, verkündet all sein Lob?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Heil denen, die das Richtige befolgen und es zu jeder Zeit recht machen! -
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Gedenke meiner, Herr, begnadigst Du Dein Volk und kommt Dein Heil, so denk auch meiner,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 daß Deiner Auserwählten Glück ich noch erlebe und mich der Freude Deines Volkes freue und mit den ewig Deinen jubiliere!
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Gesündigt haben wir mit unsren Vätern, unrecht und frevelhaft gehandelt.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Schon unsere Väter merkten nicht auf Deine Wunder in Ägypten und dachten nicht an Deine Gnadenfülle. - Sie haderten am Meer, des Schilfmeers wegen.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Um seines Namens willen half er ihnen, um seine Stärke kundzutun.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Er schalt das Schilfmeer; es versiegte. Er führte sie durch Fluten wie durch eine Trift,
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 entriß sie aus der Hasser Hand, befreite sie aus Feindes Macht.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Das Wasser deckte ihre Dränger; nicht einer blieb von ihnen übrig.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Da glaubten sie an seine Worte und stimmten einen Lobgesang ihm an.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Doch schnell vergaßen sie dann seine Taten und harrten seines Rates nicht.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Sie wurden in der Wüste lüstern, versuchten Gott im wasserlosen Land.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Da gab er ihnen ihr Begehr: Erbrechen sandte er in ihren Hals.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Im Lager aber wurden sie auf Moses eifersüchtig und auf den Heiligen des Herrn, auf Aaron.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Die Erde tat sich auf, verschlang den Dathan, begrub die Rotte Abirams.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 In ihrer Rotte flammte Feuer auf, und eine Flamme fraß die Frevler. -
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 Am Horeb machten sie ein Kalb und beteten ein Gußbild an,
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 vertauschten ihres Gottes Herrlichkeit mit der Gestalt des Stiers, der Gras verzehrt,
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 vergaßen Gott, der sie gerettet, der Großes in Ägypten hat getan,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Erstaunliches im Lande Chams, Erschreckliches am Roten Meer.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Er dachte dran, sie zu vertilgen; da trat vor ihm sein Auserwählter, Moses, in die Bresche, um seinen Grimm vom Unheil abzuwenden. -
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Doch sie verschmähten das ersehnte Land und glaubten seinem Worte nicht.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 In ihren Zelten murrten sie, gehorchten nicht des Herren Stimme.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Da schwur er ihnen hoch und teuer, sie in der Wüste zu vertilgen,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 den Heiden preiszugeben ihren Stamm und diesen in die Länder zu versprengen. -
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Sie paarten sich zu Ehren Baal Peors und aßen Totenopfer.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Sie reizten ihn durch ihre Taten; da brach die Pest bei ihnen aus.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Und Pinechas stand auf und schlichtete; da ward die Pest gehemmt.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 Ihm ward es zum Verdienst gerechnet und seinen Enkeln immerfort.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 Und sie erzürnten ihn am Haderwasser, und ihretwegen mußte Moses leiden.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Denn sie verbitterten ihm das Gemüt so daß er unbedacht mit seinen Worten war.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 Sie tilgten auch die Völker nicht, wie's ihnen doch der Herr gebot.
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Sie mischten sich mit Heiden und lernten ihre Sitten.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Sie dienten ihren Götzen, und diese brachten sie zu Fall.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 So opferten sie ihre Söhne und ihre Töchter den Dämonen.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Unschuldig Blut vergossen sie, das Blut der eigenen Söhne und der Töchter, die sie den Götzen Kanaans zum Opfer brachten. So ward das Land durch Mord entweiht.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Sie selbst bedeckten sich durch ihre Taten; durch ihre Werke wurden sie so untreu.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Da zürnte seinem Volk der Herr aufs heftigste, zum Abscheu wurde ihm sein Erbe.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Er gab sie in der Heiden Hand, und ihre Hasser herrschten über sie.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Und ihre Feinde drückten sie; sie mußten ihrer Macht sich beugen. -
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Zu vielen Malen hat er sie befreit; sie aber blieben voller Trotz bei ihrem Plan, verkamen so durch ihre Sünde.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Er sah auf ihre Not, sooft er ihre Klage hörte, dachte er
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 an seinen Bund mit ihnen, ward andern Sinns in seiner großen Huld
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 und ließ sie Mitleid finden bei allen ihren Siegern. -
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Zu Hilfe uns, Herr, unser Gott! - Bring uns zusammen aus den Heidenvölkern, auf daß wir Deinem heiligen Namen danken, uns rühmen Deines Ruhmes! -
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Gepriesen sei der Herr, Gott Israels, von Ewigkeit zu Ewigkeit, und alles Volk soll sprechen: "Amen! Alleluja!"
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
