Sprueche 8

1 Die Weisheit! Ruft sie nicht? Und Einsicht läßt sich hören

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 am Weg ganz oben auf den Höhen; an Scheidewegen tritt sie auf.

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Beim Eingang in die Stadt, an ihren Toren, am Eingang zu den Pforten ruft sie aus:

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 "Zu euch, ihr Männer, rede ich; ich spreche zu den Menschenkindern:

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Ihr Einfältigen, lernet Klugheit! Ihr Toren, kommet zur Vernunft!

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hört zu! Denn ich will Rechtes reden, und meiner Rede Inhalt ist, was richtig.

Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Denn Redlichkeit nur spricht mein Gaumen; für meine Lippen ist Unehrlichkeit ein Greuel.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Rechtschaffen ist, was immer spricht mein Mund, nichts Hinterlistiges, nichts Falsches ist darin,

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 das Richtige für alle, die da fragen, und recht für die, die suchen nach Erkenntnis.

De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Nimm meine Mahnung lieber an als Silber, Erkenntnis lieber als erlesenes Gold. -

Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Denn besser noch als Perlen ist die Weisheit; und Kostbarkeiten kommen ihr nicht gleich."

Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 "Ich, Weisheit, hab zur Nachbarin die Klugheit; ich kann zu klugem Wissen kommen.

Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Die Furcht des Herrn verträgt sich nicht mit Bösem. Ich hasse Hochmut, Hoffart, schlimmen Wandel sowie verkehrtes Reden.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Mein ist der Rat, die Tüchtigkeit; Einsicht ist mein und mein die Stärke.

Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Durch mich regieren Könige, und Fürsten herrschen, wie es rechtens ist.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Durch mich befehlen Herrschende und all die hohen Erdenrichter.

Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Wer mich liebt, den liebe ich; mich finden, die mich suchen,

Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Reichtum und Ehre sind bei mir, ein stattlich Gut und Wohlergehen.

Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Weit besser noch als Gold, als feines Gold, ist meine Frucht, und mein Ertrag ist kostbarer als auserlesen Silber.

Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 Ich wandle auf dem Pfade der Gerechtigkeit und mitten auf des Rechtes Wegen.

På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 Ich gebe denen, die mich lieben, immerdar Besitz und fülle ihre Schatzkammern."

till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 Mich schuf der Herr als Anfang seiner Laufbahn, als erstes seiner Werke,

HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 in der Urzeit. Von Ewigkeit her bin ich eingesetzt, im Anfang seit dem Weltbeginne.

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Die Ozeane waren nicht, da ward ich schon geboren, als es noch keine reichen Wasserquellen gab.

Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Bevor die Berge eingesenkt, da war ich vor den Hügeln schon geboren.

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 Er hatte Land und Flur noch nicht gemacht, noch nicht das Element des Staubes in der Welt,

när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 da war ich schon dabei, als er den Himmel hergestellt, als er die Wölbung überm Ozean festsetzte,

När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 als er die Wolken droben mächtig machte, und als des Ozeanes Fluten mächtig wurden,

när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 als er dem Meere seine Schranke setzte, daß die Gewässer sein Geheiß nicht überschritten, als er der Erde Gründe legte.

när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 Zur Seite war ich ihm als Schülerin und diente zur Ergötzung Tag für Tag und spielte vor ihm jede Zeit

då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 und spielte auf dem Erdkreis, den ich liebte, und zur Ergötzung diente ich den Menschenkindern."

jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 "Nun, meine Söhne, hört auf mich! Heil denen, die meine Wege wählen!

Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Auf Mahnung hört, auf daß ihr weise werdet! Schlagt sie nicht in den Wind!

Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Heil sei den Menschen, die mich hören und Tag für Tag an meinen Türen wachen und meiner Tore Pfosten hüten!

Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Denn wer mich findet, findet Leben, und von dem Herrn empfängt er alles Nötige.

Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Wer aber mich verfehlt, der frevelt gegen seine eigene Seele; ja alle, die mich hassen, lieben nur den Tod."

Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.