Sprueche 31

1 Die Worte an den König Lemuel, ein Spruch, den seine Mutter lehrte:

Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

2 "Was soll ich dir, mein Sohn, was Lemuel, mein Erstgeborener, dir sagen? Nicht doch, du meines Leibes Sohn, nicht doch du Sohn, den durch Gelübde ich erworben!

Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

3 Nicht gib den Weibern deine Kraft, noch deine Liebe Königs Freundinnen!

Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

4 Nicht ziemt den Königen, o Lemuel, nicht ziemt den Königen der Weingenuß, so wenig, wie den Fürsten der des Bieres,

Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

5 daß er nicht zeche und des Rechts vergäße und der Bedrückten Sache ändere.

De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

6 Dem Elenden gebt Bier und dem betrübten Herzen Wein!

Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

7 Er soll nur trinken und des Jammers so vergessen und seines Leids nicht mehr gedenken!

Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

8 Tu deinen Mund für Stumme auf und für die Sache derer, die Vertretung nötig haben!

Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

9 Tu deinen Mund auf als gerechter Herrscher, als Anwalt des Bedrängten und des Armen!"

Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

10 Ah, wem ein wackres Weib zuteil geworden, dem geht sie über Perlenwert.

En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 Bei ihrem Mann genießt sie Zutrauen, und an Gewinn fehlt es ihm nicht.

På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 Charitin ist sie ihm; sie tut ihm nie ein Leid ihr ganzes Leben.

Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 Die Arbeit nur ist ihre Lust; sie sieht sich um nach Wolle und nach Flachs.

Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 Einem Kauffahrerschiff gleicht sie, von ferne schafft sie sich die Nahrung her.

Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 Früh bricht sie in der Nacht den Schlaf, bereitet Speise ihrem Hausgesinde.

Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 Gern hätte sie ein Feld; sie kauft es vom Ersparten sich und eines Weinbergs Pflanzung.

Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 Hat ihre Lenden fest gegürtet, und rüstig reget sie die Arme.

Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 Jetzt sieht sie, wie voran geht alles, und ihre Lampe bleibt des Nachts nicht ausgelöscht.

Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 Kommt sie alsdann zum Stoff für's Spinnen, so fassen ihre Hände fest die Spindel.

Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 Lädt Arme ein; dem Elenden gibt sie die Hand.

För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 Mit Winterschnee nimmt für ihr Hausgesinde sie es auf; in doppelte Gewandung hüllet sie die Ihren.

Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 Näht Teppiche für sich aus Linnen und aus dem Purpur Kleider.

Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 Obenan steht in den Schulen ihr Gemahl, wenn mit den Ältesten des Landes er zusaminensitzt.

Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 Phöniziens Händlern gibt sie Gürtel; ein feines Unterkleid hat sie gefertigt und verkauft es.

Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 Reich, prächtig ist ihr Kleid, und so lacht sie des künftigen Tages.

Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 Sie spricht, und lautere Wahrheit ist's, und was sie redet, ist nur liebevolle Lehre.

Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 Tatkräftig überwacht sie ihres Hauses Ordnung, und Brot der Faulheit läßt sie nicht genießen.

Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 Und wo sich ihre Kinder zeigen, preist man sie und rühmt sie, wo ihr Gatte:

Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 "Viel Frauen haben wacker sich gezeigt; du aber übertriffst sie alle.

"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

30 Wie schwinden Anmut hin und Schönheit! Ein Weib, das Furcht hat vor dem Herrn, das soll man rühmen!

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 Zollt ihr, was ihr gebührt! Selbst in den Toren künden ihre Werke ihren Ruhm."

Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.