< 2 Chronik 29 >

1 Ezechias ward mit fünfundzwanzig Jahren König und regierte in Jerusalem neunundzwanzig Jahre. Seine Mutter hieß Abia und war die Tochter des Zakarja.
Naʻe uofulu taʻu mo e taʻu ʻe nima ʻae motuʻa ʻo Hesekaia ʻi heʻene kamata pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe uofulu ma hiva ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko ʻApisa ko e ʻofefine ʻo Sakalia.
2 Er tat, was dem Herrn gefiel, ganz wie sein Ahnherr David getan hatte.
Pea naʻe fai lelei ʻe ia ʻi he ʻao ʻo Sihova, ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē naʻe fai ʻe Tevita ko ʻene tamai.
3 Er öffnete im ersten Regierungsjahr, gleich im ersten Monat, die Tore am Hause des Herrn; dann machte er sie fest.
ʻI he ʻuluaki taʻu ʻo ʻene pule, ʻi he ʻuluaki māhina, naʻa ne toʻo ʻae ngaahi matapā ʻoe fale ʻo Sihova, ʻo ne ngaohi ia ke lelei.
4 Er ließ die Priester und Leviten kommen und versammelte sie auf dem freien Platz im Osten.
Pea ne ʻomi ʻae kau taulaʻeiki mo e kau Livai, ʻo ne tānaki ʻakinautolu ke fakataha ki he hala fakahahake.
5 Er sprach zu ihnen: "Hört mich an, ihr Leviten! Heiligt euch jetzt! Heiligt auch das Haus des Herrn, des Gottes eurer Väter, und schafft den Unrat aus dem Heiligtum!
Pea naʻe pehē ʻe ia kiate kinautolu, ʻae kau Livai, “Ke mou tokanga kiate au, ko eni mou fakamaʻa ʻakimoutolu, pea fakamaʻa ʻae fale ʻo Sihova ko e ʻOtua ʻo hoʻomou ngaahi tamai, pea mou fetuku atu ʻae ngaahi meʻa ʻuli mei he potu māʻoniʻoni.
6 Denn unsere Väter sind treulos geworden und haben getan, was dem Herrn mißfiel, und so verließen sie ihn. Sie wandten ihr Antlitz von des Herrn Wohnung und zeigen ihr den Rücken.
He naʻe fai hala ʻetau ngaahi tamai, pea fai ʻaia naʻe kovi ʻi he ʻao ʻo Sihova ko hotau ʻOtua, pea naʻa nau liʻaki ia, pea naʻe tafoki honau mata mei he fale nofoʻanga ʻo Sihova, pea fulituʻa ki ai.
7 Auch haben sie die Tore der Vorhalle geschlossen; dann löschten sie die Lampen; Räucherwerk haben sie nicht mehr angezündet und im Heiligtum dem Gott Israels kein Brandopfer mehr dargebracht.
Pea kuo nau tāpuni ʻae ngaahi matapā ʻoe hūʻanga fale fakamalumalu, pea tāmateʻi ʻae ngaahi maama, pea naʻe ʻikai tutu ʻae meʻa namu kakala pe ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu ʻi he potu māʻoniʻoni ki he ʻOtua ʻo ʻIsileli.
8 So kam des Herrn Zorn über Juda und Jerusalem. Er machte sie zu einem Schreckbild und Gegenstand des Entsetzens und Gezisches, wie ihr mit eigenen Augen sehet!
Ko ia naʻe tō ai ʻae houhau ʻa Sihova ki Siuta mo Selūsalema, pea naʻa ne tukuange ʻakinautolu ki he mamahi, mo e fakaofoofo, mo e fakaʻiseʻisa, ʻo hangē ko ia ʻoku mou mamata ai ʻaki homou mata.
9 Nun! Unsere Väter sind durch das Schwert gefallen, und unsere Söhne, Töchter und Weiber sind deshalb gefangen.
Vakai, he kuo tō ʻetau ngaahi tamai ʻi he heletā, pea ʻoku nofo pōpula ʻi he meʻa ni hotau ngaahi foha mo hotau ngaahi ʻofefine mo hotau ngaahi uaifi.
10 Jetzt habe ich im Sinn, mit dem Herrn, Israels Gott, einen Bund zu schließen, auf daß sein grimmer Zorn von uns lasse.
Pea ko eni, ʻoku ʻi hoku loto ia ke fai ʻae fuakava kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, koeʻuhi ke tafoki hono houhau lahi meiate kitautolu.
11 Zeigt euch jetzt nicht lässig, meine Söhne! Denn euch hat der Herr erwählt, um vor ihm zu stehen, ihm zu dienen und zu räuchern."
‌ʻE hoku ngaahi foha, ʻoua eni naʻa mou taʻetokanga: he kuo fili ʻakimoutolu ʻe Sihova ke tuʻu ʻi hono ʻao, ke tauhi ia, pea ke mou ngāue kiate ia, pea tutu ʻae meʻa namu kakala.”
12 Da erhoben sich die Leviten Machat, Amasais Sohn, und Joel, Azarjahus Sohn, von den Kehatitersöhnen, von den Merarisöhnen Kis, Abdis Sohn, und Azarjahu, Jehallelels Sohn, von den Gersuniten Joach, Zimmas Sohn, und Eden, Joachs Sohn,
Pea naʻe tuʻu hake ai ʻae kau Livai, ko Mehati ko e foha ʻo ʻAmasai, mo Soeli ko e foha ʻo ʻAsalia, ʻi he ngaahi foha ʻoe kau Kohate: pea ʻi he ngaahi foha ʻo Melali, ko Kisi ko e foha ʻo ʻApiti, mo ʻAsalia ko e foha ʻo Sehalili: pea ʻi he kakai Kesoni: ko Soa ko e foha ʻo Sima, mo Iteni ko e foha ʻo Soe:
13 von den Söhnen Elisaphans Simri und Jeiel, von den Asaphsöhnen Zakarjahu und Mattanjahu,
Pea ʻi he ngaahi foha ʻo ʻIlisafani: ko Simili, mo Sieli: pea ʻi he ngaahi foha ʻo ʻAsafi: ko Sakalia, mo Matania:
14 von den Hemansöhnen Jechiel und Simi und von den Söhnen Jedutuns Semaja und Uzziel.
Pea ʻi he ngaahi foha ʻo Hemani: ko Sehieli, mo Simi: pea ʻi he ngaahi foha ʻo Situtuni: ko Simaia, mo ʻUsili.
15 Sie versammelten ihre Brüder und heiligten sich. Dann kamen sie, nach des Königs Befehl, auf das Wort des Herrn, das Haus des Herrn zu reinigen.
Pea naʻa nau fakakātoa honau ngaahi kāinga, pea fakamaʻa ʻakinautolu, pea haʻu, ʻo hangē ko e fekau ʻae tuʻi, ʻi he folofola ʻa Sihova, ke fakamaʻa ʻae fale ʻo Sihova.
16 Die Priester gingen in das Innere im Haus des Herrn, es zu reinigen. Sie schafften alles Unreine, das sie in des Herrn Tempel gefunden, in den Vorhof am Hause des Herrn. Die Leviten nahmen es in Empfang und schafften es an den Kidronbach.
Pea naʻe hū ʻae kau taulaʻeiki ki he potu ʻi loto ʻi he fale ʻo Sihova, ke fakamaʻa ia, ʻonau fetuku mei ai ʻae ngaahi meʻa ʻuli kotoa pē naʻa nau ʻilo ʻi he faletapu ʻo Sihova ki he lotoʻā ʻoe fale ʻo Sihova. Pea naʻe ʻave ia ʻe he kau Livai, ʻo fetuku ia ki he mamaʻo ki he vaitafe ko Kitiloni.
17 Sie begannen am ersten Tage des ersten Monats mit der Weihe, und am achten Tage des Monats waren sie bis zu des Herrn Vorhalle gelangt. In weiteren acht Tagen weihten sie das Haus des Herrn, und am sechzehnten Tage des ersten Monats waren sie fertig geworden.
Pea naʻa nau kamata ʻi he ʻuluaki ʻaho ʻoe ʻuluaki māhina ke fakamaʻa, pea ʻi hono valu ʻoe ʻaho ʻoe māhina naʻa nau hoko ki he hūʻanga fale fakamalumalu ʻo Sihova: ko ia naʻa nau fakamaʻa ʻae fale ʻo Sihova ʻi he ʻaho ʻe valu: pea ʻi hono ʻaho ʻe hongofulu ma ono ʻi he ʻuluaki māhina naʻa nau fakaʻosi.
18 Dann kamen sie zu König Ezechias hinein und sprachen: "Wir haben das ganze Haus des Herrn gereinigt, auch den Brandopferaltar und all seine Geräte, sowie den Schaubrottisch und all seine Geräte.
Pea naʻa nau ʻalu ai kia Hesekaia ko e tuʻi, ʻo pehē, “Kuo mau fakamaʻa ʻae potu kotoa pē ʻoe fale ʻo Sihova, mo e feilaulauʻanga ʻoe meʻa tutu mo hono ngaahi ipu kotoa pē ʻo ia, mo e palepale ʻoe mā ʻoe ʻao, mo hono ngaahi ipu kotoa pē ʻo ia.
19 Alle Geräte, die der König Achaz während seiner Regierung in seiner Untreue beiseite geworfen, haben wir wieder aufgestellt und sie eingeweiht. Sie stehen jetzt vor dem Altar des Herrn."
Pea koeʻuhi ko e ngaahi ipu kotoa pē, ʻaia naʻe liʻaki ʻe he tuʻi ko ʻEhapi ʻi heʻene pule, ʻi heʻene angahala, kuo ʻosi ʻemau teuʻi mo fakatapui, pea vakai, ʻoku nau ʻi he muʻa feilaulauʻanga ʻo Sihova.”
20 Da versammelte der König Ezechias in aller Frühe die Fürsten der Stadt und ging hinauf zum Hause des Herrn.
Pea naʻe tuʻu hengihengi hake ʻa Hesekaia ko e tuʻi, ʻo ne tānaki ke fakataha ʻae kau pule ʻoe kolo, pea ʻalu ia ki he fale ʻo Sihova.
21 Sie brachten sieben Farren, sieben Widder und sieben Lämmer, dazu sieben Ziegenböcke zum Sündopfer für das Königtum, für das Heiligtum und für Juda. Er befahl den priesterlichen Aaronssöhnen, sie auf des Herrn Altar zu opfern.
Pea naʻa nau ʻomi ʻae fanga pulu ʻe fitu, mo e sipitangata ʻe fitu, mo e lami ʻe fitu, mo e kosi tangata ʻe fitu, ko e feilaulau ʻi he angahala ʻae puleʻanga, pea maʻae fale nofoʻanga, pea mo Siuta. Pea naʻe fekau ia ki he kau taulaʻeiki ko e ngaahi foha ʻo ʻElone ke ʻatu ia ʻi he funga feilaulauʻanga ʻo Sihova.
22 Da schlachteten sie die Rinder. Die Priester fingen das Blut auf und sprengten es an den Altar. Sodann schlachteten sie die Widder und sprengten das Blut an den Altar. Hierauf schlachteten sie die Lämmer und sprengten das Blut an den Altar.
Ko ia naʻa nau tāmateʻi ʻae fanga pulu, pea naʻe fakatali ʻae toto ʻe he kau taulaʻeiki, pea nau luluku ʻaki ʻae feilaulauʻanga: pea pehē pe, hili ʻenau tāmateʻi ʻae fanga sipitangata, naʻa nau luluku ʻaki ʻae toto ʻae feilaulauʻanga: pea naʻa nau tāmateʻi ʻae fanga lami foki, pea nau luluku ʻae toto ki he feilaulauʻanga.
23 Dann brachten sie die Sündopferböcke vor den König und die Gemeinde, und sie legten ihnen ihre Hände auf.
Pea naʻa nau ʻomi kituʻa ʻae fanga kosi tangata ko e feilaulau maʻae angahala ki he ʻao ʻoe tuʻi mo e fakataha; pea naʻa nau hilifaki honau nima ki ai.
24 Die Priester schlachteten sie und brachten ihr Blut zur Entsündigung an den Altar, um für ganz Israel Sühne zu schaffen. Denn für ganz Israel hatte der König das Brand- und das Sündopfer bestimmt.
Pea naʻe tāmateʻi ʻakinautolu ʻe he kau taulaʻeiki, pea fai ʻae fakalelei ʻaki ʻa honau toto ʻi he funga ʻoe feilaulauʻanga, ke fai ai ʻae fakalelei koeʻuhi ko ʻIsileli kotoa pē: he naʻe fekau ʻe he tuʻi ke fai ʻae feilaulau tutu mo e feilaulau maʻae angahala maʻa ʻIsileli kotoa pē.
25 Hierauf stellte er die Leviten am Hause des Herrn auf mit Zimbeln, Harfen und Zithern, nach dem Befehle Davids, des königlichen Sehers Gad und des Propheten Natan. Denn von dem Herrn war das Gebot durch seine Propheten ergangen.
Pea naʻa ne fokotuʻu ʻae kau Livai he fale ʻo Sihova mo e ngaahi meʻa pakihi, mo e ngaahi ūtete, mo e ngaahi haʻape, ʻo fakatatau ki he fekau ʻa Tevita, pea mo Kata ko e tangata kikite ʻae tuʻi, mo Netane ko e palōfita: he naʻe pehē pe ʻae fekau ʻa Sihova ʻi heʻene kau palōfita.
26 So standen die Leviten mit Davids Musikgeräten da und die Priester mit Trompeten.
Pea naʻe tuʻu ʻae kau Livai mo e ngaahi meʻa faiva ʻa Tevita, mo e kau taulaʻeiki mo e ngaahi meʻalea.
27 Ezechias gebot nun, das Brandopfer auf den Altar zu bringen. Als das Opfern anfing, begannen der Gesang auf den Herrn und die Trompeten, und zwar unter Begleitung der Musikgeräte Davids, des Königs von Israel.
Pea naʻe fekau ʻe Hesekaia ke fai ʻae feilaulau tutu ʻi he funga ʻoe feilaulauʻanga. Pea ʻi he kamata ʻatu ʻae feilaulau tutu, naʻe kamata foki ʻae hiva kia Sihova ʻaki ʻae ngaahi meʻalea, pea ʻi he ngaahi meʻa faiva naʻe tuʻutuʻuni ʻe Tevita ko e tuʻi ʻo ʻIsileli.
28 Die ganze Gemeinde aber warf sich nieder. Der Gesang erklang, und die Trompeten schmetterten. Das alles, bis das Brandopfer fertig war.
Pea naʻe hū ʻae fakataha kotoa pē, pea hiva ʻae kau hiva, pea fakaongo ʻe he kau ifi meʻalea: pea naʻe fai ai pe ʻae meʻa ni kotoa pē ke ʻoua ke ʻosi ʻae feilaulau tutu.
29 Als man mit dem Opfern fertig war, knieten der König und alle bei ihm und beteten an.
Pea hili ʻenau fakaʻosi ʻae feilaulau, naʻe punou ʻae tuʻi mo kinautolu kotoa pē naʻe ʻiate ia, ʻonau hū.
30 Dann ließ der König Ezechias samt den Obersten die Leviten dem Herrn lobsingen mit den Gesängen Davids und des Sehers Asaph. Da sangen sie mit Freude den Lobpreis, neigten sich und beteten an.
Pea naʻe fekau foki ʻe Hesekaia ko e tuʻi mo e houʻeiki ki he kau Livai ke hiva mo fakafetaʻi kia Sihova ʻaki ʻae ngaahi lea ʻa Tevita, pea mo ʻAsafi ko e tangata kikite. Pea naʻa nau hiva ʻaki ʻae ngaahi fakafetaʻi ʻi he fiefia, ʻonau punou hifo honau ʻulu ʻo hū.
31 Dann hob Ezechias an und sprach: "Opfert nunmehr reichlich dem Herrn! Kommt herbei und bringt zum Hause des Herrn Schlacht- und Dankopfer!" Da brachte die Gemeinde Schlacht- und Dankopfer und jeder Edelgesinnte Brandopfer.
Pea naʻe tali ʻe Hesekaia ʻo ne pehē, “Ko eni kuo mou fakatapui ʻakimoutolu kia Sihova, mou haʻu ke ofi, pea ʻomi ʻae ngaahi feilaulau mo e feilaulau fakafetaʻi ki he fale ʻo Sihova.” Pea naʻe ʻomi ʻe he fakataha ʻae ngaahi feilaulau mo e ngaahi feilaulau fakafetaʻi: pea ʻomi ʻekinautolu naʻe loto ʻataʻatāina ʻae ngaahi feilaulau tutu.
32 Die Zahl der Brandopfer, die die Gemeinde darbrachte, betrug siebzig Rinder, hundert Widder und zweihundert Lämmer, diese alle als Brandopfer für den Herrn.
Pea ko hono lau ʻoe ngaahi feilaulau tutu, ʻaia naʻe ʻomi ʻe he fakataha lahi, ko e fanga pulu ʻe fitungofulu, ko e sipitangata ʻe teau, mo e lami ʻe uangeau: ko eni kotoa pē ko e feilaulau tutu kia Sihova.
33 Die heiligen Gaben betrugen sechshundert Rinder und dreitausend Schafe.
Pea ko e meʻa naʻe fakatapui ko e fanga pulu ʻe onongeau mo e sipi ʻe tolu afe,
34 Nur waren der Priester zuwenig, und sie konnten nicht allen Brandopfern die Haut abziehen. Da halfen ihnen ihre Brüder, die Leviten, bis die Arbeit fertig war und bis sich die Priester heiligen konnten. Denn die Leviten waren redlich bestrebt, sich mehr zu heiligen als die Priester.
Pea naʻe tokosiʻi ʻae kau taulaʻeiki, ko ia naʻe ʻikai te nau faʻa fai ke fohi ʻae feilaulau tutu kotoa pē: ko ia naʻe tokoni ai ʻakinautolu ʻe honau kāinga ko e kau Livai, ke ʻoua ke ʻosi ʻae ngāue, pea ke ʻoua ke fakamaʻa ʻa hono toe ʻoe kau taulaʻeiki: he naʻe angatonu lahi hake ʻi loto ʻae kau Livai ke fakamaʻa ʻakinautolu ʻi he kau taulaʻeiki.
35 Aber es waren auch der Brandopfer sehr viele samt den Fettstücken der Mahlopfer und den Trankopfern für die Brandopfer. So war der Dienst am Hause des Herrn geordnet.
Pea naʻe lahi ʻaupito foki ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngako ʻoe ngaahi feilaulau fakalelei, mo e feilaulau inu ʻi he feilaulau tutu kotoa pē. Ko ia naʻe teuteu lelei ʻae ngāue ʻoe fale ʻo Sihova.
36 Ezechias aber und das ganze Volk freuten sich über das, was Gott dem Volke bereitet hatte; denn die Sache war unerwartet geschehen.
Pea naʻe fiefia ʻa Hesekaia, mo e kakai kotoa pē, ko e meʻa ʻi he teuteuʻi ʻe he ʻOtua hono kakai: he naʻe fai fakafokifā pe ʻae meʻa ni.

< 2 Chronik 29 >