Proverbes 14

1 Une femme sage édifie sa maison; l’insensée détruira de ses propres mains celle même qui était construite.

Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

2 Celui qui marche par un droit chemin, et qui craint le Seigneur, est méprisé par celui qui marche dans une voie infâme.

Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

3 Dans la bouche d’un insensé est la verge de l’orgueil; mais les lèvres des sages les gardent.

I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

4 Où il n’y a point de bœufs, la crèche est vide; mais où abondent les moissons, là est manifeste la force du bœuf.

Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

5 Un témoin fidèle ne ment pas, mais un témoin trompeur profère le mensonge.

Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

6 Le railleur cherche la sagesse, et ne la trouve pas: la doctrine des prudents est facile.

Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

7 Va contre l’homme insensé, et qui ne connaît pas les lèvres de la prudence.

Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

8 La sagesse d’un homme habile est de comprendre sa voie; et l’imprudence des insensés est errante.

Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

9 L’insensé se jouera du péché; et c’est parmi les justes que demeurera la grâce.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

10 Quant au cœur qui connaît l’amertume de son âme, un étranger ne se mêlera pas dans sa joie.

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

11 La maison des impies sera détruite; mais les tabernacles des justes seront florissants.

De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

12 Il est une voie qui paraît droite à l’homme; mais ses issues conduisent à la mort.

Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

13 Le rire de douleur sera mêlé, et le deuil occupe les extrémités de la joie.

Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

14 L’insensé sera rempli de ses voies; mais au-dessus de lui sera l’homme vertueux.

Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

15 L’innocent croit à toute parole: l’homme avisé considère ses pas. Pour un fils trompeur il n’y aura rien de bon: mais à un serviteur sage ses actes seront prospères, et sa voie sera dirigée.

Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

16 Le sage craint et se détourne du mal: l’insensé passe outre et a confiance.

Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

17 L’impatient commettra des actions de folie; l’homme artificieux est odieux.

Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

18 Les tout petits posséderont la folie; et les hommes avisés attendront la science.

De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

19 Les méchants seront couchés par terre devant les bons; et les impies devant les portes des justes.

De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

20 Même à son prochain, le pauvre est odieux; mais les amis des riches sont nombreux.

Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

21 Celui qui méprise son prochain pèche; mais celui qui a pitié du pauvre sera bienheureux. Celui qui croit au Seigneur aime la miséricorde.

Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

22 Ils s’égarent, ceux qui opèrent le mal: la miséricorde et la vérité préparent des biens.

De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

23 Dans tout travail sera l’abondance: mais où il y a beaucoup de paroles, là fréquemment est la détresse.

Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

24 La couronne des sages, ce sont leurs richesses; la sottise des insensés, l’imprudence.

De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

25 Un témoin fidèle délivre des âmes: et celui qui est double profère des mensonges.

Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

26 Dans la crainte du Seigneur est une confiance ferme; et à ses enfants sera l’espérance.

Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

27 La crainte du Seigneur est une source de vie, afin qu’on évite la ruine de la mort.

I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

28 Dans la multitude du peuple est la gloire d’un roi; et dans le petit nombre des sujets l’ignominie d’un prince.

Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

29 Celui qui est patient se gouverne avec une grande prudence; mais celui qui est impatient signale sa folie.

Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

30 La vie des chairs, c’est la santé du cœur: la carie des os, l’envie.

Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

31 Celui qui opprime un indigent, outrage le créateur de cet indigent; mais celui-là l’honore, qui a pitié d’un pauvre.

Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

32 À cause de sa malice, l’impie sera rejeté; mais le juste espère dans sa mort même.

Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

33 Dans le cœur de l’homme prudent repose la sagesse; et elle instruira tous les ignorants.

I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

34 La justice élève une nation; mais le péché fait les peuples malheureux.

Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

35 Un ministre intelligent est bien accueilli du roi; celui qui est inutile endurera son courroux.

En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.