Luc 20
1 Un de ces jours-là, comme Jésus enseignait le peuple dans le temple et qu'il annonçait l'Évangile, les principaux sacrificateurs et les scribes survinrent avec les anciens,
Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2 et lui parlèrent ainsi: Dis-nous par quelle autorité tu fais ces choses, ou qui est celui qui t'a donné cette autorité?
och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
3 Il leur répondit: Je vous poserai, moi aussi, une question.
Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 Dites-moi: Le baptême de Jean venait-il du ciel ou des hommes?
Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
5 Or, ils raisonnaient ainsi entre eux: Si nous disons: Du ciel, — il nous dira: Pourquoi donc n'avez-vous pas cru à sa parole?
Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6 Et si nous disons: Des hommes, — tout le peuple nous lapidera; car il est persuadé que Jean était un prophète.
Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
7 Ils répondirent donc qu'ils ne savaient d'où il venait.
De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8 Alors Jésus leur dit: Et moi non plus, je ne vous dirai point par quelle autorité je fais ces choses.
Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
9 Jésus se mit à dire au peuple cette parabole; Un homme planta une vigne; il la loua à des vignerons, puis il quitta le pays pour un temps assez long.
Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 La saison étant venue, il envoya auprès des vignerons un serviteur, chargé de recevoir du fruit de la vigne; mais les vignerons, l'ayant battu, le renvoyèrent les mains vides.
När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 Il envoya encore un autre serviteur; mais, après l'avoir battu aussi et outragé, ils le renvoyèrent les mains vides.
Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12 Il en envoya encore un troisième; mais ils le blessèrent aussi et le chassèrent.
Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13 Alors le maître de la vigne dit: Que ferai-je? J'enverrai mon fils bien-aimé; peut-être le respecteront-ils!
Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14 Mais quand les vignerons le virent, ils raisonnèrent ainsi entre eux: C'est l'héritier; tuons-le, afin que l'héritage soit à nous.
Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15 Et l'ayant jeté hors de la ville, ils le tuèrent. Que leur fera donc le maître de la vigne?
Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16 Il viendra et fera périr ces vignerons, et il donnera la vigne à d'autres. A l'ouïe de ces paroles, ils dirent: A Dieu ne plaise!
Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
17 Alors, les regardant, Jésus leur dit: Que signifie donc ce qui est écrit: «La pierre rejetée par ceux qui bâtissaient est devenue la pierre de l'angle»?
Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 Quiconque tombera sur cette pierre sera brisé, et celui sur qui elle tombera, sera écrasé par elle.
Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
19 A l'heure même, les principaux sacrificateurs et les scribes cherchèrent à mettre la main sur lui; car ils comprenaient qu'il avait dit cette parabole contre eux. Mais ils craignirent le peuple.
Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20 Alors ils se mirent à l'observer de près, et ils lui envoyèrent des espions qui feignaient d'être des gens de bien, pour le surprendre dans ses paroles, afin de le livrer aux autorités et au pouvoir du gouverneur.
Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 Ces gens lui posèrent cette question: Maître, nous savons que tu parles et enseignes avec droiture, et que, sans faire acception de personne, tu enseignes la voie de Dieu en toute vérité.
Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
22 Nous est-il permis de payer l'impôt à César ou non?
Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
23 Mais Jésus, discernant leur ruse, leur répondit:
Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 Montrez-moi un denier. De qui porte-t-il l'effigie et l'inscription? Ils répondirent: De César.
"Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
25 Alors il leur dit: Rendez donc à César ce qui est à César, et à Dieu ce qui est à Dieu.
Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
26 Ils ne purent le prendre en faute pour la parole qu'il avait dite devant le peuple; et, étonnés de sa réponse, ils gardèrent le silence.
Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 Alors quelques-uns des sadducéens, qui prétendent qu'il n'y a point de résurrection, s'approchèrent et lui firent cette question:
Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 Maître, Moïse nous a donné cette loi: «Si un homme a un frère marié venant à mourir sans enfants, il épousera la veuve et suscitera une postérité à son frère»
och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 Or, il y avait sept frères. Le premier ayant épousé une femme, mourut sans enfants.
Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 Le second l'épousa aussi, puis le troisième,
Då tog den andre i ordningen henne
31 et de même tous les sept; mais ils moururent sans laisser d'enfants.
och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 Enfin la femme mourut aussi.
Slutligen dog ock hustrun.
33 Duquel d'entre eux sera-t-elle donc la femme, lors de la résurrection, puisque les sept l'ont eue pour femme?
Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
35 Mais ceux qui ont été jugés dignes d'avoir part au siècle à venir et à la résurrection des morts, ne se marient pas et ne sont pas donnés en mariage. (aiōn g165)
men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
36 Car ils ne peuvent plus mourir, parce qu'ils sont semblables aux anges, et qu'ils sont fils de Dieu, étant fils de la résurrection.
De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 Que les morts ressuscitent. Moïse l'a fait connaître dans le récit du buisson, quand il nomme le Seigneur le Dieu d'Abraham, le Dieu d'Isaac et le Dieu de Jacob.
Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 Or, Dieu n'est pas le Dieu des morts, mais des vivants; car ils sont tous vivants en lui.
Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
39 Quelques-uns des scribes, prenant la parole, lui dirent: Maître, tu as bien parlé!
Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
40 Et ils n'osaient plus lui poser aucune question.
De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 Jésus leur demanda: Comment peut-on dire que le Christ est le fils de David,
Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 puisque David lui-même dit dans le livre des Psaumes: «Le Seigneur a dit à mon Seigneur: Assieds-toi à ma droite,
David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 jusqu'à ce que j'aie fait de tes ennemis ton marche-pied»?
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 Ainsi, David l'appelle Seigneur; comment donc est-il son fils?
David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
45 Comme tout le peuple l'écoutait, il dit à ses disciples:
Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 Gardez-vous des scribes, qui se plaisent à se promener en robes longues, et qui aiment les salutations dans les places publiques, les premiers sièges dans les synagogues et les premières places dans les festins,
"Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 qui dévorent les maisons des veuves, en affectant de faire de longues prières: le châtiment qu'ils subiront n'en sera que plus sévère.
detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
