< Luc 19 >

1 Puis étant entré, il traversait Jéricho,
Och han drog in, och gick igenom Jericho.
2 et voici, un homme nommé Zachée, qui lui-même était chef des publicains et qui était riche,
Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
3 cherchait à voir quel était Jésus, et il ne pouvait y parvenir à cause de la multitude, car il était de petite taille.
Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
4 Et ayant couru en avant il monta sur un sycomore, afin de le voir, parce qu'il devait passer par là.
Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
5 Et lorsqu'il fut arrivé à cet endroit, Jésus levant les yeux lui dit: « Zachée, hâte-toi de descendre; car il faut que je demeure aujourd'hui dans ta maison. »
Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
6 Et il se hâta de descendre, et il le reçut avec joie.
Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
7 Et tous à cette vue murmuraient, en disant: « Il est allé se loger chez un pécheur. »
Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
8 Cependant Zachée, se tenant debout, dit au seigneur: « Voici, seigneur, je donne aux pauvres la moitié de ce qui m'appartient, et si j'ai extorqué quelque chose à quelqu'un, je l'en dédommage au quadruple. »
Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
9 Or Jésus lui dit: « Aujourd'hui le salut s'est réalisé pour cette maison, parce que lui aussi est un fils d'Abraham;
Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
10 car le fils de l'homme est venu chercher et sauver ce qui était perdu. »
Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
11 Pendant qu'ils écoutaient ces choses, il prononça une nouvelle parabole, parce qu'il approchait de Jérusalem et qu'eux-mêmes s'imaginaient que le royaume de Dieu allait être immédiatement inauguré.
När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
12 Il dit donc: « Un homme de grande naissance se rendit dans un pays éloigné, pour s'y mettre en possession d'un royaume et pour revenir.
Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
13 Or ayant appelé dix de ses esclaves, il leur donna dix mines, et leur dit: « Faites-les valoir jusques à ce que je revienne. »
Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14 Mais ses concitoyens le haïssaient, et ils envoyèrent une ambassade après lui pour dire: « Nous ne voulons pas que celui-ci règne sur nous. »
Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
15 Et il advint, lorsqu'il fut de retour, après s'être mis en possession du royaume, qu'il manda auprès de lui ces esclaves auxquels il avait donné l'argent, afin de savoir comment ils l'avaient fait valoir.
Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
16 Or le premier se présenta en disant: « Seigneur, ta mine a rapporté dix mines. »
Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17 Et il lui dit: « C'est bien, bon esclave, comme tu as été fidèle en peu de chose, aie autorité sur dix villes. »
Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
18 Et le second vint en disant: « Seigneur, ta mine a produit cinq mines, »
Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
19 Et il dit aussi à celui-ci: « Toi aussi, préside sur cinq villes. »
Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
20 Et l'autre vint en disant: « Seigneur, voici ta mine que j'avais mise dans un linge;
Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
21 car je te craignais, parce que tu es un homme sévère, tu retires ce que tu n'as pas déposé, et tu moissonnes ce que tu n'as pas semé. »
Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
22 Mais il lui dit: « C'est sur ta propre déclaration que je te juge, mauvais esclave; tu savais que je suis un homme sévère, retirant ce que je n'ai pas déposé et moissonnant ce que je n'ai pas semé;
Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
23 et pourquoi n'as-tu pas placé mon argent dans une banque, et à mon retour je l'aurais retiré avec intérêt? »
Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
24 Puis il dit à ceux qui étaient là: « Enlevez-lui la mine et donnez-la à celui qui a les dix mines. »
Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
25 Et ils lui dirent: « Seigneur, il a dix mines. »
Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
26 Je vous déclare qu'à quiconque a, il sera donné, mais à celui qui n'a pas, même ce qu'il a lui sera enlevé.
Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
27 Cependant amenez ici ces ennemis de ma personne, qui n'ont pas voulu que je régnasse sur eux, et égorgez-les en ma présence. »
Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
28 Et après avoir dit ces choses, il continuait à marcher en avant, montant vers Jérusalem.
Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
29 Et il advint, lorsqu'il approcha du Bethsphagé et de Béthanie, vers la montagne appelée le Bois d'oliviers qu'il dépêcha deux des disciples, en disant:
Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
30 « Allez dans le village qui est en face; en y entrant vous trouverez un ânon attaché, sur lequel aucun homme ne s'est jamais assis; et après l'avoir détaché amenez-le;
Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31 et si quelqu'un vous demande: « Pourquoi le détachez-vous? » vous répondrez ainsi: « C'est parce que le seigneur en a besoin. »
Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32 Or ceux qui étaient dépêchés étant partis, trouvèrent les choses comme il les leur avait dites.
Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33 Mais, pendant qu'ils détachaient l'ânon, les propriétaires de celui-ci leur dirent: « Pourquoi détachez-vous cet ânon? »
Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34 Or ils dirent: « C'est parce que le seigneur en a besoin. »
Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
35 Et ils l'amenèrent à Jésus, et après avoir jeté leurs manteaux sur l'ânon, ils firent monter Jésus.
Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
36 Or pendant qu'il s'acheminait, ils étendaient leurs manteaux sur le chemin;
Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
37 mais comme déjà il approchait, à la descente du mont des Oliviers, toute la multitude des disciples dans la joie se mit à louer Dieu à voix haute pour tous les miracles qu'ils avaient vus, en disant:
Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
38 « Béni soit le roi qui vient au nom du Seigneur! « Paix dans le ciel et gloire dans les lieux très-hauts! »
Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
39 Et quelques-uns des pharisiens de la foule lui dirent: « Maître, réprimande tes disciples! »
Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
40 Et il répliqua: « Je vous déclare que si ceux-ci viennent à se taire, les pierres crieront. »
Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
41 Et lorsqu'il fut proche, voyant la ville il pleura sur elle, en disant:
Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
42 « Que n'as-tu, toi aussi, connu, en ce jour-ci, ce qui procure la paix! Mais maintenant cela a été caché à tes yeux,
Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
43 car des jours viendront pour ta ruine, et tes ennemis élèveront un retranchement autour de toi, et ils te bloqueront, et ils te presseront de toutes parts,
Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
44 et ils te détruiront ainsi que tes enfants au dedans de toi, et ils ne laisseront pas en toi pierre sur pierre, parce que tu n'as pas connu le moment où tu as été visitée. »
Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
45 Et étant entré dans le temple il commença par chasser les trafiquants,
Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
46 en leur disant: « Il est écrit: Et Ma maison sera Une maison de prière, mais vous, vous en avez fait une caverne de brigands. »
Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
47 Et il enseignait chaque jour dans le temple; mais les grands prêtres et les scribes cherchaient à le perdre, ainsi que les principaux du peuple,
Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
48 et ils ne savaient pas quel parti prendre, car tout le peuple s'attachait à lui pour l'entendre,
Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.

< Luc 19 >