< Job 15 >

1 Alors Eliphas Témanite prit la parole, et dit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Un homme sage proférera-t-il dans ses réponses une science aussi légère que le vent, des opinions vaines; et remplira-t-il son ventre du vent d'Orient;
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Disputant avec des discours qui ne servent de rien, et avec des paroles dont on ne peut tirer aucun profit?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Certainement tu abolis la crainte [de Dieu], et tu anéantis peu à peu la prière qu'on doit présenter au [Dieu] Fort.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Car ta bouche fait connaître ton iniquité, et tu as choisi un langage trompeur.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 C'est ta bouche qui te condamne, et non pas moi; et tes lèvres témoignent contre toi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Es-tu le premier homme né? ou as-tu été formé avant les montagnes?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 As-tu été instruit dans le conseil secret de Dieu, et renfermes-tu seul la sagesse?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Que sais-tu que nous ne sachions? quelle connaissance as-tu que nous n'ayons?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Il y a aussi parmi nous des hommes à cheveux blancs, et des gens d'une fort grande vieillesse, il y en a même de plus âgés que ton père.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Les consolations du [Dieu] Fort te semblent-elles trop petites? et as-tu quelque chose de caché par-devers toi?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Qu'est-ce qui t'ôte le cœur, et pourquoi clignes-tu les yeux?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Que tu pousses ton souffle contre le [Dieu] Fort, et que tu fasses sortir de ta bouche de tels discours?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Qu'est-ce que de l'homme [mortel], qu'il soit pur, et de celui qui est né de femme, qu'il soit juste?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Voici, [le Dieu fort] ne s'assure point sur ses saints, et les cieux ne se trouvent point purs devant lui;
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Et combien plus l'homme, qui boit l'iniquité comme l'eau, est-il abominable et impur?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Je t'enseignerai, écoute-moi, et je te raconterai ce que j'ai vu;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Savoir ce que les sages ont déclaré, et qu'ils n'ont point caché; ce qu'ils avaient [reçu] de leurs pères;
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 Eux à qui seuls la terre a été donnée, et parmi lesquels l'étranger n'est point passé.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Le méchant est [comme] en travail d'enfant tous les jours de sa vie, et un [petit] nombre d'années est réservé à l'homme violent.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Un cri de frayeur est dans ses oreilles; au milieu de la paix [il croit] que le destructeur se jette sur lui.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Il ne croit point pouvoir sortir des ténèbres; et il est toujours regardé de l'épée.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Il court après le pain, en [disant]: où y en a-t-il? il sait que le jour de ténèbres est tout prêt, et il le touche comme avec la main.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 L'angoisse et l'adversité l'épouvantent, et chacune l'accable, comme un Roi équipé pour le combat.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Parce qu'il a élevé sa main contre le [Dieu] Fort, et qu'il s'est roidi contre le Tout-puissant;
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Il lui sautera au collet, [et] sur l'épaisseur de ses gros boucliers.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Parce que la graisse aura couvert son visage, et qu'elle aura fait des replis sur son ventre.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Et qu'il aura habité dans les villes détruites, et dans des maisons où il ne demeurait plus personne, et qui étaient réduites en monceaux de pierres.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Mais il n'en sera pas plus riche, car ses biens ne subsisteront point, et leur entassement ne se répandra point sur la terre.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Il ne pourra point se tirer des ténèbres; la flamme séchera ses branches encore tendres; il s'en ira par le souffle de la bouche du [Tout-puissant].
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Qu'il ne s'assure [donc] point sur la vanité par laquelle il a été séduit, car son changement lui sera inutile.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Ce sera fait de lui avant son temps, ses branches ne reverdiront point.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 On lui ravira son aigret comme à une vigne; et on [lui] fera tomber ses boutons comme à un olivier.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Car la bande des hypocrites sera désolée; le feu dévorera les tentes de [ceux qui reçoivent les] présents.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Ils conçoivent le travail, et ils enfantent le tourment, et machinent dans le cœur des fraudes.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

< Job 15 >