Psaumes 107
1 Louez l’Éternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Qu’ainsi disent les rachetés de l’Éternel, Ceux qu’il a délivrés de la main de l’ennemi,
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 Et qu’il a rassemblés de tous les pays, De l’orient et de l’occident, du nord et de la mer!
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Ils erraient dans le désert, ils marchaient dans la solitude, Sans trouver une ville où ils pussent habiter.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Ils souffraient de la faim et de la soif; Leur âme était languissante.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Il les conduisit par le droit chemin, Pour qu’ils arrivassent dans une ville habitable.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Car il a satisfait l’âme altérée, Il a comblé de biens l’âme affamée.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Ceux qui avaient pour demeure les ténèbres et l’ombre de la mort Vivaient captifs dans la misère et dans les chaînes,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Parce qu’ils s’étaient révoltés contre les paroles de Dieu, Parce qu’ils avaient méprisé le conseil du Très-Haut.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Il humilia leur cœur par la souffrance; Ils succombèrent, et personne ne les secourut.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Il les fit sortir des ténèbres et de l’ombre de la mort, Et il rompit leurs liens.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Car il a brisé les portes d’airain, Il a rompu les verrous de fer.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Les insensés, par leur conduite coupable Et par leurs iniquités, s’étaient rendus malheureux.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Leur âme avait en horreur toute nourriture, Et ils touchaient aux portes de la mort.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Il envoya sa parole et les guérit, Il les fit échapper de la fosse.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Qu’ils offrent des sacrifices d’actions de grâces, Et qu’ils publient ses œuvres avec des cris de joie!
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Ceux qui étaient descendus sur la mer dans des navires, Et qui travaillaient sur les grandes eaux,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Ceux-là virent les œuvres de l’Éternel Et ses merveilles au milieu de l’abîme.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Il dit, et il fit souffler la tempête, Qui souleva les flots de la mer.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Ils montaient vers les cieux, ils descendaient dans l’abîme; Leur âme était éperdue en face du danger;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Saisis de vertige, ils chancelaient comme un homme ivre, Et toute leur habileté était anéantie.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Il arrêta la tempête, ramena le calme, Et les ondes se turent.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Ils se réjouirent de ce qu’elles s’étaient apaisées, Et l’Éternel les conduisit au port désiré.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Qu’ils l’exaltent dans l’assemblée du peuple, Et qu’ils le célèbrent dans la réunion des anciens!
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Il change les fleuves en désert, Et les sources d’eaux en terre desséchée,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Le pays fertile en pays salé, A cause de la méchanceté de ses habitants.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Il change le désert en étang, Et la terre aride en sources d’eaux,
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Et il y établit ceux qui sont affamés. Ils fondent une ville pour l’habiter;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Ils ensemencent des champs, plantent des vignes, Et ils en recueillent les produits.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Il les bénit, et ils deviennent très nombreux, Et il ne diminue point leur bétail.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Sont-ils amoindris et humiliés Par l’oppression, le malheur et la souffrance;
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Verse-t-il le mépris sur les grands, Les fait-il errer dans des déserts sans chemin,
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Il relève l’indigent et le délivre de la misère, Il multiplie les familles comme des troupeaux.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Les hommes droits le voient et se réjouissent, Mais toute iniquité ferme la bouche.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Que celui qui est sage prenne garde à ces choses, Et qu’il soit attentif aux bontés de l’Éternel.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
