Job 20

1 Tsophar de Naama prit la parole et dit:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Mes pensées me forcent à répondre, Et mon agitation ne peut se contenir.

Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;

3 J’ai entendu des reproches qui m’outragent; Le souffle de mon intelligence donnera la réplique.

Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.

4 Ne sais-tu pas que, de tout temps, Depuis que l’homme a été placé sur la terre,

Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;

5 Le triomphe des méchants a été court, Et la joie de l’impie momentanée?

Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?

6 Quand il s’élèverait jusqu’aux cieux, Et que sa tête toucherait aux nues,

Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,

7 Il périra pour toujours comme son ordure, Et ceux qui le voyaient diront: Où est-il?

Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?

8 Il s’envolera comme un songe, et on ne le trouvera plus; Il disparaîtra comme une vision nocturne;

Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.

9 L’œil qui le regardait ne le regardera plus, Le lieu qu’il habitait ne l’apercevra plus.

Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.

10 Ses fils seront assaillis par les pauvres, Et ses mains restitueront ce qu’il a pris par violence.

Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.

11 La vigueur de la jeunesse, qui remplissait ses membres, Aura sa couche avec lui dans la poussière.

Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.

12 Le mal était doux à sa bouche, Il le cachait sous sa langue,

Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.

13 Il le savourait sans l’abandonner, Il le retenait au milieu de son palais;

Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.

14 Mais sa nourriture se transformera dans ses entrailles, Elle deviendra dans son corps un venin d’aspic.

Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.

15 Il a englouti des richesses, il les vomira; Dieu les chassera de son ventre.

De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.

16 Il a sucé du venin d’aspic, La langue de la vipère le tuera.

Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.

17 Il ne reposera plus ses regards sur les ruisseaux, Sur les torrents, sur les fleuves de miel et de lait.

Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.

18 Il rendra ce qu’il a gagné, et n’en profitera plus; Il restituera tout ce qu’il a pris, et n’en jouira plus.

Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.

19 Car il a opprimé, délaissé les pauvres, Il a ruiné des maisons et ne les a pas rétablies.

Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;

20 Son avidité n’a point connu de bornes; Mais il ne sauvera pas ce qu’il avait de plus cher.

Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.

21 Rien n’échappait à sa voracité; Mais son bien-être ne durera pas.

Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.

22 Au milieu de l’abondance il sera dans la détresse; La main de tous les misérables se lèvera sur lui.

Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.

23 Et voici, pour lui remplir le ventre, Dieu enverra sur lui le feu de sa colère, Et le rassasiera par une pluie de traits.

Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.

24 S’il échappe aux armes de fer, L’arc d’airain le transpercera.

Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.

25 Il arrache de son corps le trait, Qui étincelle au sortir de ses entrailles, Et il est en proie aux terreurs de la mort.

Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.

26 Toutes les calamités sont réservées à ses trésors; Il sera consumé par un feu que n’allumera point l’homme, Et ce qui restera dans sa tente en deviendra la pâture.

Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.

27 Les cieux dévoileront son iniquité, Et la terre s’élèvera contre lui.

Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.

28 Les revenus de sa maison seront emportés, Ils disparaîtront au jour de la colère de Dieu.

Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.

29 Telle est la part que Dieu réserve au méchant, Tel est l’héritage que Dieu lui destine.

Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.