Cantiques 2

1 Je suis la fleur des champs et le lis des vallées.

»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

2 Comme le lis des vallées au milieu des épines, ainsi est ma bien-aimée au milieu des jeunes filles.

»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

3 Comme le pommier parmi les arbres de la forêt, ainsi est mon frère bien- aimé parmi les jeunes hommes. J'ai désiré son ombre, et je m'y suis assise, et son fruit est doux à mon palais.

»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

4 Introduisez-moi dans le cellier au vin; faites-y venir ma bien-aimée.

I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

5 Soutenez-moi avec des parfums; entourez-moi de fruits, car je suis blessée d'amour.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»

6 Sa main gauche sera sous ma tête, et de sa droite il m'embrassera.

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

7 Filles de Jérusalem, je vous adjure, par les puissances et les vertus de la campagne, n'éveillez pas, ne réveillez pas ma bien-aimée, qu'elle-même ne le désire.

Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.

8 C'est la voix de mon bien-aimé; le voilà qui vient en bondissant sur les monts, en franchissant les collines.

Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

9 Mon frère bien-aimé ressemble au chevreuil ou au jeune faon sur les montagnes de Béthel. le voilà derrière notre mur; il se penche par la fenêtre, il regarde à travers le treillis.

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 Mon frère bien-aimé me parle, et me dit: Lève-toi, ma bien-aimée; viens, ô ma belle, ô ma colombe.

Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 Car voilà que l'hiver est passé; la pluie s'en est allée, elle est partie.

Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 Les fleurs se montrent sur la terre; le temps de tailler est venu; le roucoulement de la tourterelle s'entend sur notre terre.

Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 Les jeunes figues montrent leurs bourgeons; les vignes sont en fleur et donnent leur parfum. Lève-toi, ma bien-aimée; viens ô ma belle, ô ma colombe. Viens,

Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 toi ma colombe, à l'abri sous les roches, dans le creux des murs. Montre- moi ton visage, que j'entende ta voix; car ta voix est douce, et ton visage est plein de grâces.

Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»

15 Prenez les jeunes renards, qui ravagent les vignes, quand nos vignes sont en fleur.

Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.

16 Mon frère bien-aimé est à moi, et moi à lui; et il fait paître son troupeau parmi les lis,

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 jusqu'à ce que se lèvent les premières brises du jour et que les ténèbres se dissipent. Reviens, mon frère bien-aimé; accours comme le chevreuil ou le jeune faon sur les ravins des montagnes.

Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.