< Job 30 >

1 Maintenant les plus chétifs me raillent; ils me réprimandent longuement; des gens dont j'estimais les pères moins que les chiens de mes troupeaux!
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 A quoi m'eût servi la force de leurs mains? Toute heureuse faculté chez eux avait péri.
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 Race stérile, indigente, affamée, à peine échappée du désert ou de la prison, aux prises avec la misère,
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 Qui se formait en cercle autour du crieur d'aliments, des pauvres aliments dont elle se repaît; honteuse, avilie dénuée de tout ce qui est bon, rongeant des racines d'arbres tant sa faim était grande.
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 Des voleurs qui faisaient irruption chez moi,
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 Et dont les demeures étaient les cavernes des rochers.
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 Ils mêleront leurs cris à des voix harmonieuses, eux qui vivent sous des vignes sauvages!
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 Fils d'insensés, d'êtres dégradés; noms et honneurs éteints sur la terre.
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 Je suis maintenant pour eux comme une cithare, je suis le sujet de leur vain bruit.
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 Je suis pour eux un objet d'horreur; ils se tiennent loin de moi, et ils ne m'ont pas épargné leur salive.
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 Car le Seigneur a ouvert son carquois pour me frapper, et ils ont rejeté le frein que leur imposait ma présence.
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 Ils se sont insurgés contre la postérité de mes biens: ils ont étendu le pied, et ont fait passer sur moi le sentier de la perdition.
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 Ils ont piétiné sur ma voie; ils m'ont dépouillé de ma robe, parce que le Seigneur m'a pris pour but de ses flèches.
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 Dieu m'a traité comme il lui a plu; je suis souillé de plaies.
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 Les souffrances m'accablent: mon espoir s'est envolé comme un souffle et mon salut comme une nuée.
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 Ma vie se dissipe par toutes les parties de mon corps; mes jours sont pleins de douleurs.
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 La nuit mes os s'entre-choquent et mes nerfs se dissolvent.
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 Dieu m'a saisi avec force par mon manteau; il m'a étreint comme le collier de ma tunique.
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 Vous m'avez estimé non plus que de la boue, ô Seigneur! une part de moi est déjà cendre et terre.
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 Je vous ai invoqué, vous ne m'écoutez pas, et eux ils se sont tenus près de moi, et ils m'ont examiné.
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 Et ils sont venus à moi sans miséricorde, et vous m'avez châtié d'une main sévère.
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 Vous m'avez livré aux douleurs et vous avez éloigné de moi le salut.
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 Car je sais que la mort me broiera et que la terre est la demeure de tout être mortel.
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 Plût à Dieu que je me fusse dompté moi-même ou qu'à ma demande un autre l'eût fait!
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 Moi qui ai pleuré sur tous les affligés, qui ai gémi sur tout homme dans le malheur;
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 Moi qui ne m'appliquais qu'au bien; c'est pour moi surtout que se lèvent des jours remplis de peines.
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 Mes entrailles bouillonnent et rien ne les calme; le temps de la pauvreté a marché plus vite que moi.
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 Quoique gémissant, j'avais marché sans frein; quand, après avoir jeté un cri, j'ai été forcé de m'arrêter au milieu du peuple.
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 Je suis devenu frère des oisillons, compagnon des passereaux.
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 J'ai la peau et les os noircis par la fièvre.
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 Ma cithare a fait place aux pleurs et mes chants aux sanglots.
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

< Job 30 >