Matthieu 22
1 Et Jésus, répondant, leur parla encore en paraboles, disant:
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 Le royaume des cieux a été fait semblable à un roi qui fit des noces pour son fils,
»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 et envoya ses esclaves pour convier ceux qui étaient invités aux noces; et ils ne voulurent pas venir.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Il envoya encore d’autres esclaves, disant: Dites aux conviés: Voici, j’ai apprêté mon dîner; mes taureaux et mes bêtes grasses sont tués et tout est prêt: venez aux noces.
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Mais eux, n’en ayant pas tenu compte, s’en allèrent, l’un à son champ, et un autre à son trafic;
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 et les autres, s’étant saisis de ses esclaves, les outragèrent et les tuèrent.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Et le roi, [l’ayant entendu, en] fut irrité; et ayant envoyé ses troupes, il fit périr ces meurtriers-là et brûla leur ville.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Alors il dit à ses esclaves: Les noces sont prêtes, mais les conviés n’en étaient pas dignes;
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 allez donc dans les carrefours des chemins, et autant de gens que vous trouverez, conviez-les aux noces.
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Et ces esclaves-là, étant sortis, [s’en allèrent] par les chemins, et assemblèrent tous ceux qu’ils trouvèrent, tant mauvais que bons; et la [salle] des noces fut remplie de gens qui étaient à table.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Et le roi, étant entré pour voir ceux qui étaient à table, aperçut là un homme qui n’était pas vêtu d’une robe de noces.
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 Et il lui dit: Ami, comment es-tu entré ici, sans avoir une robe de noces? Et il eut la bouche fermée.
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Alors le roi dit aux serviteurs: Liez-le pieds et mains, emportez-le, et jetez-le dans les ténèbres de dehors: là seront les pleurs et les grincements de dents.
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Car il y a beaucoup d’appelés, mais peu d’élus.
Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15 Alors les pharisiens vinrent et tinrent conseil pour l’enlacer dans [ses] paroles.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 Et ils lui envoient leurs disciples avec les hérodiens, disant: Maître, nous savons que tu es vrai et que tu enseignes la voie de Dieu en vérité, et que tu ne t’embarrasses de personne, car tu ne regardes pas à l’apparence des hommes.
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Dis-nous donc, que t’en semble: est-il permis de payer le tribut à César, ou non?
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18 Et Jésus, connaissant leur méchanceté, dit: Pourquoi me tentez-vous, hypocrites?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Montrez-moi la monnaie du tribut. Et ils lui apportèrent un denier.
Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20 Et il leur dit: De qui est cette image et cette inscription?
Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21 Ils lui disent: De César. Alors il leur dit: Rendez donc les choses de César à César, et les choses de Dieu à Dieu.
De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22 Et l’ayant entendu, ils furent étonnés; et le laissant, ils s’en allèrent.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 En ce jour-là, des sadducéens, qui disent qu’il n’y a pas de résurrection, vinrent à lui et l’interrogèrent,
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 disant: Maître, Moïse dit: Si quelqu’un meurt n’ayant pas d’enfants, son frère épousera sa femme, et suscitera de la postérité à son frère.
och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Or il y avait parmi nous sept frères; et le premier s’étant marié, mourut, et n’ayant pas de postérité, il laissa sa femme à son frère;
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 de la même manière le second aussi et le troisième, jusqu’au septième;
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 et après eux tous, la femme aussi mourut.
Sist av alla dog hustrun.
28 Dans la résurrection donc, duquel des sept sera-t-elle la femme, car tous l’ont eue?
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29 Et Jésus, répondant, leur dit: Vous errez, ne connaissant pas les écritures, ni la puissance de Dieu;
Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 car, dans la résurrection, on ne se marie ni on n’est donné en mariage, mais on est comme des anges de Dieu dans le ciel.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 Et quant à la résurrection des morts, n’avez-vous pas lu ce qui vous est dit par Dieu, disant:
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 « Moi, je suis le Dieu d’Abraham, et le Dieu d’Isaac, et le Dieu de Jacob »? Dieu n’est pas le Dieu des morts, mais des vivants.
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33 Et les foules, ayant entendu [cela], s’étonnèrent de sa doctrine.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Et les pharisiens, ayant entendu dire qu’il avait fermé la bouche aux sadducéens, s’assemblèrent en un même lieu.
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 Et l’un d’eux, docteur de la loi, l’interrogea pour l’éprouver, disant:
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 Maître, quel est le grand commandement dans la loi?
»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37 Et il lui dit: « Tu aimeras le Seigneur ton Dieu de tout ton cœur, et de toute ton âme, et de toute ta pensée ».
Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 C’est là le grand et premier commandement.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Et le second lui est semblable: « Tu aimeras ton prochain comme toi-même ».
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 De ces deux commandements dépendent la loi tout entière et les prophètes.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41 Et les pharisiens étant assemblés, Jésus les interrogea,
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 disant: Que vous semble-t-il du Christ? – de qui est-il fils? Ils lui disent: De David.
och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43 Il leur dit: Comment donc David, en Esprit, l’appelle-t-il seigneur, disant:
Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 « Le Seigneur a dit à mon seigneur: Assieds-toi à ma droite, jusqu’à ce que je mette tes ennemis sous tes pieds »?
'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Si donc David l’appelle seigneur, comment est-il son fils?
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46 Et personne ne pouvait lui répondre un mot; et personne, depuis ce jour-là, n’osa plus l’interroger.
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
