Psaumes 90

1 Prière de Moïse, homme de Dieu. Seigneur, tu as été pour nous un refuge d'âge en âge.

En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

2 Avant que les montagnes fussent nées, et que tu eusses enfanté la terre et le monde, de l'éternité à l'éternité tu es, ô Dieu!

Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

3 Tu réduis les mortels en poussière, et tu dis: " Retournez, fils de l'homme! "

Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

4 Car mille ans sont, à tes yeux, comme le jour d'hier, quand il passe, et comme une veille de la nuit.

Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

5 Tu les emportes, semblables à un songe; le matin, comme l'herbe, ils repoussent:

Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

6 le matin, elle fleurit et pousse; le soir, elle se flétrit et se dessèche.

Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

7 Ainsi nous sommes consumés par ta colère, et ta fureur nous terrifie.

Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

8 Tu mets devant toi nos iniquités, nos fautes cachées à la lumière de ta face.

Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

9 Tous nos jours disparaissent par ton courroux, nous voyons nos années s'évanouir comme un son léger.

Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

10 Nos jours s'élèvent à soixante-dix ans, et dans leur pleine mesure à quatre-vingts ans; et leur splendeur n'est que peine et misère, car ils passent vite, et nous nous envolons!

Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

11 Qui comprend la puissance de ta colère, et ton courroux, selon la crainte qui t'est due?

Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

12 Enseigne-nous à bien compter nos jours. afin que nous acquérions un cœur sage.

Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

13 Reviens, Yahweh; jusques à quand? Aie pitié de tes serviteurs.

Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

14 Rassasie-nous le matin de ta bonté, et nous serons tous nos jours dans la joie et l'allégresse.

Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

15 Réjouis-nous autant de jours que tu nous as humiliés, autant d'années que nous avons connu le malheur.

Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

16 Que ton œuvre se manifeste à tes serviteurs, ainsi que ta gloire, pour leurs enfants!

Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

17 Que la faveur de Yahweh, notre Dieu, soit sur nous! Affermis pour nous l'ouvrage de nos mains; oui, affermis l'ouvrage de nos mains!

Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.