< Luc 18 >

1 Il leur dit aussi, en parabole, qu'ils devaient toujours prier et ne pas se décourager,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 en disant: « Il y avait dans une certaine ville un juge qui ne craignait pas Dieu et ne respectait pas les hommes.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 Il y avait dans cette ville une veuve qui venait souvent le trouver en disant: « Défends-moi contre mon adversaire! ».
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 Il ne voulut pas pendant quelque temps; mais ensuite il se dit en lui-même: 'Bien que je ne craigne pas Dieu et que je ne respecte pas l'homme,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 cependant, parce que cette veuve m'importune, je la défendrai, ou bien elle me fatiguera par sa venue continuelle.'"
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 L'Éternel dit: « Écoutez ce que dit le juge inique.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 Dieu ne va-t-il pas tirer vengeance de ses élus qui crient vers lui jour et nuit, et qui pourtant font preuve de patience à leur égard?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 Je vous dis qu'il les vengera bientôt. Cependant, quand le Fils de l'homme viendra, trouvera-t-il la foi sur la terre? »
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 Il dit aussi cette parabole à certaines personnes qui étaient convaincues de leur propre justice et qui méprisaient tous les autres:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Deux hommes montèrent au temple pour prier, l'un était pharisien, l'autre publicain.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 Le pharisien se tenait debout et priait seul ainsi: Dieu, je te rends grâces de ce que je ne suis pas comme le reste des hommes, extorqueurs, injustes, adultères, ni même comme ce publicain.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 Je jeûne deux fois par semaine. Je donne la dîme de tout ce que je reçois'.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 Mais le publicain, qui se tenait à l'écart, ne levait même pas les yeux au ciel, mais il se frappait la poitrine en disant: « Dieu, aie pitié de moi, qui suis un pécheur.
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 Je vous le dis, celui-ci est descendu chez lui justifié plutôt que l'autre; car quiconque s'élève sera abaissé, mais celui qui s'abaisse sera élevé. »
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 Elles lui apportaient aussi leurs bébés, afin qu'il les touche. Mais les disciples, voyant cela, les réprimandèrent.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 Jésus les appela et dit: « Laissez les petits enfants venir à moi et ne les en empêchez pas, car le Royaume de Dieu appartient à ceux qui leur ressemblent.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 En vérité, je vous le dis, quiconque ne reçoit pas le Royaume de Dieu comme un petit enfant, n'y entrera pas. »
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 Un certain chef lui demanda: « Bon maître, que dois-je faire pour avoir en héritage la vie éternelle? » (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Jésus lui demanda: « Pourquoi m'appelles-tu bon? Personne n'est bon, sauf un: Dieu.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 Tu connais les commandements: « Ne commets pas d'adultère », « Ne commets pas de meurtre », « Ne vole pas », « Ne porte pas de faux témoignage », « Honore ton père et ta mère ».
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 Il répondit: « J'ai observé toutes ces choses depuis ma jeunesse. »
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Jésus, ayant entendu cela, lui dit: « Il te manque encore une chose. Vendez tout ce que vous avez et distribuez-le aux pauvres. Vous aurez alors un trésor dans le ciel; puis venez, suivez-moi. »
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 Mais quand il entendit ces choses, il devint très triste, car il était très riche.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Jésus, voyant qu'il était très triste, dit: « Comme il est difficile à ceux qui ont des richesses d'entrer dans le Royaume de Dieu!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 Car il est plus facile à un chameau d'entrer par le trou d'une aiguille qu'à un riche d'entrer dans le Royaume de Dieu. »
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Ceux qui l'entendaient disaient: « Alors, qui peut être sauvé? »
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 Mais il a dit: « Ce qui est impossible aux hommes est possible à Dieu. »
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Pierre dit: « Regarde, nous avons tout quitté et nous t'avons suivi. »
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 Il leur dit: « En vérité, je vous le dis, il n'y a personne qui ait quitté sa maison, ou sa femme, ou ses frères, ou ses parents, ou ses enfants, à cause du Royaume de Dieu,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
30 qui ne reçoive plusieurs fois, en ce temps-ci et dans le monde à venir, la vie éternelle. » (aiōn g165, aiōnios g166)
Den icke skall igenfå mycket mer i denna tiden, och i tillkommande verld evinnerligit lif. (aiōn g165, aiōnios g166)
31 Il prit les douze à part et leur dit: « Voici que nous montons à Jérusalem, et tout ce qui est écrit par les prophètes au sujet du Fils de l'homme s'accomplira.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 Car il sera livré aux païens, on se moquera de lui, on l'insultera, on crachera sur lui.
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 On le flagellera et on le fera mourir. Le troisième jour, il ressuscitera. »
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 Ils n'ont rien compris à ces choses. Cette parole leur était cachée, et ils ne comprenaient pas les choses qui étaient dites.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 Comme il approchait de Jéricho, un aveugle était assis au bord du chemin et mendiait.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 Entendant une foule qui passait, il demanda ce que cela signifiait.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 On lui dit que Jésus de Nazareth passait par là.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 Il s'écria: « Jésus, fils de David, aie pitié de moi! »
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 Ceux qui conduisaient le chemin le réprimandèrent pour qu'il se taise; mais il cria encore plus fort: « Fils de David, aie pitié de moi! »
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 S'étant arrêté, Jésus ordonna qu'on l'amène à lui. S'étant approché, il lui demanda:
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 « Que veux-tu que je fasse? » Il a dit: « Seigneur, que je puisse voir à nouveau. »
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 Jésus lui dit: « Recouvre la vue. Ta foi t'a guéri. »
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 Aussitôt, il recouvra la vue et le suivit, en glorifiant Dieu. Tout le peuple, en le voyant, loua Dieu.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.

< Luc 18 >