< Job 19 >

1 Alors Job répondit,
Job svarade, och sade:
2 « Jusqu'à quand me tourmenterez-vous, et m'écraser avec des mots?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Vous m'avez fait dix fois des reproches. Vous n'avez pas honte de m'attaquer.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 S'il est vrai que j'ai fait une erreur, mon erreur reste avec moi-même.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Si vous vous glorifiez contre moi, et plaidez contre moi mon opprobre,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 savent maintenant que Dieu m'a subverti, et m'a entouré de son filet.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 « Voici, je crie au mal, mais on ne m'écoute pas. Je crie à l'aide, mais il n'y a pas de justice.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Il a muré mon chemin pour que je ne puisse pas passer, et a mis les ténèbres sur mes chemins.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Il m'a dépouillé de ma gloire, et a enlevé la couronne de ma tête.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Il m'a brisé de toutes parts, et je suis parti. Il a arraché mon espoir comme un arbre.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Il a aussi enflammé sa colère contre moi. Il me compte parmi ses adversaires.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Ses troupes montent ensemble, construire une rampe de siège contre moi, et camper autour de ma tente.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 « Il a éloigné mes frères de moi. Mes connaissances sont complètement éloignées de moi.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Mes proches sont partis. Mes amis familiers m'ont oublié.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Ceux qui habitent dans ma maison et mes servantes me considèrent comme un étranger. Je suis un étranger à leurs yeux.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 J'appelle mon serviteur, et il ne me répond pas. Je le supplie avec ma bouche.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Mon souffle est offensant pour ma femme. Je suis détestable pour les enfants de ma propre mère.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Même les jeunes enfants me méprisent. Si je me lève, ils parlent contre moi.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Tous mes amis familiers m'abhorrent. Ceux que j'aimais se sont retournés contre moi.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Mes os collent à ma peau et à ma chair. Je m'en suis sorti par la peau des dents.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 « Ayez pitié de moi. Ayez pitié de moi, vous mes amis, car la main de Dieu m'a touché.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Pourquoi me persécutez-vous comme Dieu, et ne sont pas satisfaits de ma chair?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 « Oh, si mes paroles étaient maintenant écrites! Oh, qu'ils soient inscrits dans un livre!
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 Qu'avec une plume de fer et du plomb ils ont été gravés dans la roche pour toujours!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Quant à moi, je sais que mon Rédempteur est vivant. A la fin, il se tiendra sur la terre.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Après que ma peau soit détruite, alors je verrai Dieu dans ma chair,
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 que je verrai, moi aussi, de mon côté. Mes yeux verront, et pas comme un étranger. « Mon cœur se consume en moi.
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 Si vous dites: « Comme nous le persécuterons! parce que la racine du problème se trouve en moi,
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 craignez l'épée, car la colère amène les châtiments de l'épée, afin que vous sachiez qu'il y a un jugement. »
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.

< Job 19 >