Psalms 80

1 To the Overseer. — 'On the Lilies.' A testimony of Asaph. — A Psalm. Shepherd of Israel, give ear, Leading Joseph as a flock, Inhabiting the cherubs — shine forth,

En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.

2 Before Ephraim, and Benjamin, and Manasseh, Wake up Thy might, and come for our salvation.

Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.

3 O God, cause us to turn back, And cause Thy face to shine, and we are saved.

Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

4 Jehovah, God of Hosts, till when? Thou hast burned against the prayer of Thy people.

Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?

5 Thou hast caused them to eat bread of tears, And causest them to drink With tears a third time.

Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.

6 Thou makest us a strife to our neighbours, And our enemies mock at it.

Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.

7 God of Hosts, turn us back, And cause Thy face to shine, and we are saved.

Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

8 A vine out of Egypt Thou dost bring, Thou dost cast out nations, and plantest it.

Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.

9 Thou hast looked before it, and dost root it, And it filleth the land,

Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.

10 Covered have been hills [with] its shadow, And its boughs [are] cedars of God.

Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.

11 It sendeth forth its branches unto the sea, And unto the river its sucklings.

Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.

12 Why hast Thou broken down its hedges, And all passing by the way have plucked it?

Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?

13 A boar out of the forest doth waste it, And a wild beast of the fields consumeth it.

De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.

14 God of Hosts, turn back, we beseech Thee, Look from heaven, and see, and inspect this vine,

Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;

15 And the root that Thy right hand planted, And the branch Thou madest strong for Thee,

Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.

16 Burnt with fire — cut down, From the rebuke of Thy face they perish.

Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.

17 Let Thy hand be on the man of Thy right hand, On the son of man Thou hast strengthened for Thyself.

Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;

18 And we do not go back from Thee, Thou dost revive us, and in Thy name we call.

Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.

19 O Jehovah, God of Hosts, turn us back, Cause Thy face to shine, and we are saved!

Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.