Psalms 78
1 An Instruction of Asaph. Give ear, O my people, to my law, Incline your ear to sayings of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I open with a simile my mouth, I bring forth hidden things of old,
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 That we have heard and do know, And our fathers have recounted to us.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We do not hide from their sons, To a later generation recounting praises of Jehovah, And His strength, and His wonders that He hath done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 And He raiseth up a testimony in Jacob, And a law hath placed in Israel, That He commanded our fathers, To make them known to their sons.
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 So that a later generation doth know, Sons who are born, do rise and recount to their sons,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 And place in God their confidence, And forget not the doings of God, But keep His commands.
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 And they are not like their fathers, A generation apostate and rebellious, A generation! it hath not prepared its heart, Nor stedfast with God [is] its spirit.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 Sons of Ephraim — armed bearers of bow, Have turned in a day of conflict.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They have not kept the covenant of God, And in His law they have refused to walk,
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 And they forget His doings, And His wonders that He shewed them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Before their fathers He hath done wonders, In the land of Egypt — the field of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He cleft a sea, and causeth them to pass over, Yea, He causeth waters to stand as a heap.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 And leadeth them with a cloud by day, And all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He cleaveth rocks in a wilderness, And giveth drink — as the great deep.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 And bringeth out streams from a rock, And causeth waters to come down as rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 And they add still to sin against Him, To provoke the Most High in the dry place.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 And they try God in their heart, To ask food for their lust.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 And they speak against God — they said: 'Is God able to array a table in a wilderness?'
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Lo, He hath smitten a rock, And waters flow, yea, streams overflow. 'Also — bread [is] He able to give? Doth He prepare flesh for His people?'
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Therefore hath Jehovah heard, And He sheweth Himself wroth, And fire hath been kindled against Jacob, And anger also hath gone up against Israel,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 For they have not believed in God, Nor have they trusted in His salvation.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 And He commandeth clouds from above, Yea, doors of the heavens He hath opened.
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 And He raineth on them manna to eat, Yea, corn of heaven He hath given to them.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Food of the mighty hath each eaten, Venison He sent to them to satiety.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He causeth an east wind to journey in the heavens, And leadeth by His strength a south wind,
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 And He raineth on them flesh as dust, And as sand of the seas — winged fowl,
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 And causeth [it] to fall in the midst of His camp, Round about His tabernacles.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 And they eat, and are greatly satisfied, And their desire He bringeth to them.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 They have not been estranged from their desire, Yet [is] their food in their mouth,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 And the anger of God hath gone up against them, And He slayeth among their fat ones, And youths of Israel He caused to bend.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 With all this they have sinned again, And have not believed in His wonders.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 And He consumeth in vanity their days, And their years in trouble.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 If He slew them, then they sought Him, And turned back, and sought God earnestly,
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 And they remember that God [is] their rock, And God Most High their redeemer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 And — they deceive Him with their mouth, And with their tongue do lie to Him,
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 And their heart hath not been right with Him, And they have not been stedfast in His covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 And He — the Merciful One, Pardoneth iniquity, and destroyeth not, And hath often turned back His anger, And waketh not up all His fury.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 And He remembereth that they [are] flesh, A wind going on — and it returneth not.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How often do they provoke Him in the wilderness, Grieve Him in the desolate place?
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Yea, they turn back, and try God, And the Holy One of Israel have limited.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They have not remembered His hand The day He ransomed them from the adversary.
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 When He set His signs in Egypt, And His wonders in the field of Zoan,
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 And He turneth to blood their streams, And their floods they drink not.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sendeth among them the beetle, and it consumeth them, And the frog, and it destroyeth them,
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 And giveth to the caterpillar their increase, And their labour to the locust.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He destroyeth with hail their vine, And their sycamores with frost,
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 And delivereth up to the hail their beasts, And their cattle to the burning flames.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He sendeth on them the fury of His anger, Wrath, and indignation, and distress — A discharge of evil messengers.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He pondereth a path for His anger, He kept not back their soul from death, Yea, their life to the pestilence He delivered up.
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 And He smiteth every first-born in Egypt, The first-fruit of the strong in tents of Ham.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 And causeth His people to journey as a flock, And guideth them as a drove in a wilderness,
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 And He leadeth them confidently, And they have not been afraid, And their enemies hath the sea covered.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 And He bringeth them in unto the border of His sanctuary, This mountain His right hand had got,
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 And casteth out nations from before them, And causeth them to fall in the line of inheritance, And causeth the tribes of Israel to dwell in their tents,
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 And they tempt and provoke God Most High, And His testimonies have not kept.
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 And they turn back, And deal treacherously like their fathers, They have been turned like a deceitful bow,
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 And make Him angry with their high places, And with their graven images make Him zealous,
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 God hath heard, and sheweth Himself wroth. And kicketh exceedingly against Israel.
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 And He leaveth the tabernacle of Shiloh, The tent He had placed among men,
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 And He giveth His strength to captivity, And His beauty into the hand of an adversary,
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 And delivereth up to the sword His people, And with His inheritance shewed Himself angry.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 His young men hath fire consumed, And His virgins have not been praised.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 His priests by the sword have fallen, And their widows weep not.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 And the Lord waketh as a sleeper, As a mighty one crying aloud from wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 And He smiteth His adversaries backward, A reproach age-during He hath put on them,
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 And He kicketh against the tent of Joseph, And on the tribe of Ephraim hath not fixed.
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 And He chooseth the tribe of Judah, With mount Zion that He loved,
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 And buildeth His sanctuary as a high place, Like the earth, He founded it to the age.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 And He fixeth on David His servant, And taketh him from the folds of a flock,
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 From behind suckling ones He hath brought him in, To rule over Jacob His people, And over Israel His inheritance.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 And he ruleth them according to the integrity of his heart, And by the skilfulness of his hands leadeth them!
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
