Psalms 102
1 A Prayer of the afflicted when he is feeble, and before Jehovah poureth out his plaint. O Jehovah, hear my prayer, yea, my cry to Thee cometh.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Hide not Thou Thy face from me, In a day of mine adversity, Incline unto me Thine ear, In the day I call, haste, answer me.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For consumed in smoke have been my days, And my bones as a fire-brand have burned.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Smitten as the herb, and withered, is my heart, For I have forgotten to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 From the voice of my sighing Hath my bone cleaved to my flesh.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I have been like to a pelican of the wilderness, I have been as an owl of the dry places.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I have watched, and I am As a bird alone on the roof.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All the day mine enemies reproached me, Those mad at me have sworn against me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Because ashes as bread I have eaten, And my drink with weeping have mingled,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 From Thine indignation and Thy wrath, For Thou hast lifted me up, And dost cast me down.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days as a shadow [are] stretched out, And I — as the herb I am withered.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 And Thou, O Jehovah, to the age abidest, And Thy memorial to all generations.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Thou — Thou risest — Thou pitiest Zion, For the time to favour her, For the appointed time hath come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For Thy servants have been pleased with her stones, And her dust they favour.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 And nations fear the name of Jehovah, And all kings of the earth Thine honour,
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For Jehovah hath builded Zion, He hath been seen in His honour,
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 He turned unto the prayer of the destitute, And He hath not despised their prayer.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 This is written for a later generation, And the people created do praise Jah.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For He hath looked From the high place of His sanctuary. Jehovah from heaven unto earth looked attentively,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 To hear the groan of the prisoner, To loose sons of death,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 To declare in Zion the name of Jehovah, And His praise in Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 In the peoples being gathered together, And the kingdoms — to serve Jehovah.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He hath humbled in the way my power, He hath shortened my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I say, 'My God, take me not up in the midst of my days,' Through all generations [are] Thine years.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Beforetime the earth Thou didst found, And the work of Thy hands [are] the heavens.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They — They perish, and Thou remainest, And all of them as a garment become old, As clothing Thou changest them, And they are changed.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 And Thou [art] the same, and Thine years are not finished.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The sons of Thy servants do continue, And their seed before Thee is established!
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
