Proverbs 19
1 Better [is] the poor walking in his integrity, Than the perverse [in] his lips, who [is] a fool.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Also, without knowledge the soul [is] not good, And the hasty in feet is sinning.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 The folly of man perverteth his way, And against Jehovah is his heart wroth.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Wealth addeth many friends, And the poor from his neighbour is separated.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 A false witness is not acquitted, Whoso breatheth out lies is not delivered.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Many entreat the face of the noble, And all have made friendship to a man of gifts.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 All the brethren of the poor have hated him, Surely also his friends have been far from him, He is pursuing words — they are not!
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 Whoso is getting heart is loving his soul, He is keeping understanding to find good.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 A false witness is not acquitted, And whoso breatheth out lies perisheth.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Luxury is not comely for a fool, Much less for a servant to rule among princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 The wisdom of a man hath deferred his anger, And his glory [is] to pass over transgression.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 The wrath of a king [is] a growl as of a young lion, And as dew on the herb his good-will.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 A calamity to his father [is] a foolish son, And the contentions of a wife [are] a continual dropping.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 House and wealth [are] the inheritance of fathers, And from Jehovah [is] an understanding wife.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Sloth causeth deep sleep to fall, And an indolent soul doth hunger.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 Whoso is keeping the command is keeping his soul, Whoso is despising His ways dieth.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 Whoso is lending [to] Jehovah is favouring the poor, And his deed He repayeth to him.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Chastise thy son, for there is hope, And to put him to death lift not up thy soul.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 A man of great wrath is bearing punishment, For, if thou dost deliver, yet again thou dost add.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hear counsel and receive instruction, So that thou art wise in thy latter end.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Many [are] the purposes in a man's heart, And the counsel of Jehovah it standeth.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 The desirableness of a man [is] his kindness, And better [is] the poor than a liar.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 The fear of Jehovah [is] to life, And satisfied he remaineth — he is not charged with evil.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 The slothful hath hidden his hand in a dish, Even unto his mouth he bringeth it not back.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 A scorner smite, and the simple acts prudently, And give reproof to the intelligent, He understandeth knowledge.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 Whoso is spoiling a father causeth a mother to flee, A son causing shame, and bringing confusion.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cease, my son, to hear instruction — To err from sayings of knowledge.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 A worthless witness scorneth judgment, And the mouth of the wicked swalloweth iniquity.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Judgments have been prepared for scorners, And stripes for the back of fools!
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
