Lamentations 3
1 I [am] the man [who] hath seen affliction By the rod of His wrath.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Me He hath led, and causeth to go [in] darkness, and without light.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Surely against me He turneth back, He turneth His hand all the day.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 He hath worn out my flesh and my skin. He hath broken my bones.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 He hath built up against me, And setteth round poverty and weariness.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 In dark places He hath caused me to dwell, As the dead of old.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 He hath hedged me about, and I go not out, He hath made heavy my fetter.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Also when I call and cry out, He hath shut out my prayer.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 He hath hedged my ways with hewn work, My paths He hath made crooked.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding-places.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 My ways He is turning aside, and He pulleth me in pieces, He hath made me a desolation.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 He hath trodden His bow, And setteth me up as a mark for an arrow.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He hath caused to enter into my reins The sons of His quiver.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 I have been a derision to all my people, Their song all the day.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He hath filled me with bitter things, He hath filled me [with] wormwood.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 And He breaketh with gravel my teeth, He hath covered me with ashes.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 And Thou castest off from peace my soul, I have forgotten prosperity.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 And I say, Perished hath my strength and my hope from Jehovah.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Remember well, and bow down doth my soul in me.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 This I turn to my heart — therefore I hope.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 The kindnesses of Jehovah! For we have not been consumed, For not ended have His mercies.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 New every morning, abundant [is] thy faithfulness.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 My portion [is] Jehovah, hath my soul said, Therefore I hope for Him.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Good [is] Jehovah to those waiting for Him, To the soul [that] seeketh Him.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Good! when one doth stay and stand still For the salvation of Jehovah.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Good for a man that he beareth a yoke in his youth.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 He sitteth alone, and is silent, For He hath laid [it] upon him.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 He putteth in the dust his mouth, if so be there is hope.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 He giveth to his smiter the cheek, He is filled with reproach.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 For the Lord doth not cast off to the age.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 For though He afflicted, yet He hath pitied, According to the abundance of His kindness.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 For He hath not afflicted with His heart, Nor doth He grieve the sons of men.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 To bruise under one's feet any bound ones of earth,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 To turn aside the judgment of a man, Over-against the face of the Most High,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 To subvert a man in his cause, the Lord hath not approved.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Who [is] this — he hath said, and it is, [And] the Lord hath not commanded [it]?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 From the mouth of the Most High Go not forth the evils and the good.
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 What — sigh habitually doth a living man, A man for his sin?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 We search our ways, and investigate, And turn back unto Jehovah.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 We lift up our heart on the hands unto God in the heavens.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 We — we have transgressed and rebelled, Thou — Thou hast not forgiven.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Thou hast covered Thyself with anger, And dost pursue us; Thou hast slain — Thou hast not pitied.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Thou hast covered Thyself with a cloud, So that prayer doth not pass through.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Offscouring and refuse Thou dost make us In the midst of the peoples.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Opened against us their mouth have all our enemies.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Fear and a snare hath been for us, Desolation and destruction.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Rivulets of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Mine eye is poured out, And doth not cease without intermission,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Till Jehovah looketh and seeth from the heavens,
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 My eye affecteth my soul, Because of all the daughters of my city.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Hunted me sore as a bird have my enemies without cause.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 They have cut off in a pit my life, And they cast a stone against me.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Flowed have waters over my head, I have said, I have been cut off.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 I called Thy name, O Jehovah, from the lower pit.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 My voice Thou hast heard, Hide not Thine ear at my breathing — at my cry.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Thou hast drawn near in the day I call Thee, Thou hast said, Fear not.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Thou hast pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, Thou hast redeemed my life.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Thou hast seen, O Jehovah, my overthrow, Judge Thou my cause.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Thou hast seen all their vengeance, All their thoughts of me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Thou hast heard their reproach, O Jehovah, All their thoughts against me,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Thou returnest to them the deed, O Jehovah, According to the work of their hands.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Thou givest to them a covered heart, Thy curse to them.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Thou pursuest in anger, and destroyest them, From under the heavens of Jehovah!
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
