Isaiah 3
1 For, lo, the Lord, Jehovah of Hosts, Is turning aside from Jerusalem, And from Judah, stay and staff, Every stay of bread, and every stay of water.
Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;
2 Hero and man of war, judge and prophet, And diviner and elder,
Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;
3 Head of fifty, and accepted of faces, And counsellor, and the wise of artificers, And the intelligent of charmers.
Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;
4 And I have made youths their heads, And sucklings rule over them.
Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.
5 And the people hath exacted — man upon man, Even a man on his neighbour, Enlarge themselves do the youths against the aged, And the lightly esteemed against the honoured.
Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.
6 When one layeth hold on his brother, [Of] the house of his father, [by] the garment, 'Come, a ruler thou art to us, And this ruin [is] under thy hand.'
Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.
7 He lifteth up, in that day, saying: 'I am not a binder up, And in my house is neither bread nor garment, Ye do not make me a ruler of the people.'
Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.
8 For stumbled hath Jerusalem, and Judah hath fallen, For their tongue and their doings [are] against Jehovah, To provoke the eyes of His glory.
Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.
9 The appearance of their faces witnessed against them, And their sin, as Sodom, they declared, They have not hidden! Woe to their soul, For they have done to themselves evil.
De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.
10 Say ye to the righteous, that [it is] good, Because the fruit of their doings they eat.
Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.
11 Woe to the wicked — evil, Because the deed of his hand is done to him.
Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
12 My people — its exactors [are] sucklings, And women have ruled over it. My people — thy eulogists are causing to err, And the way of thy paths swallowed up.
Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
13 Jehovah hath stood up to plead, And He is standing to judge the peoples.
Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
14 Jehovah into judgment doth enter With elders of His people, and its heads: 'And ye, ye have consumed the vineyard, Plunder of the poor [is] in your houses.
Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
15 What — to you? ye bruise My people, And the faces of the poor ye grind.' An affirmation of the Lord, Jehovah of Hosts, And Jehovah saith:
Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
16 'Because that daughters of Zion have been haughty, And they walk stretching out the neck, And deceiving [with] the eyes, Walking and mincing they go, And with their feet they make a tinkling,
Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
17 The Lord also hath scabbed The crown of the head of daughters of Zion, And Jehovah their simplicity exposeth.
Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
18 In that day doth the Lord turn aside The beauty of the tinkling ornaments, And of the embroidered works, And of the round tires like moons,
På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
19 Of the drops, and the bracelets, and the mufflers,
Kedjor, armspänne, hufvor,
20 Of the bonnets, and the ornaments of the legs, And of the bands, And of the perfume boxes, and the amulets,
Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
21 Of the seals, and of the nose-rings,
Ringar, ännespann,
22 Of the costly apparel, and of the mantles, And of the coverings, and of the purses,
Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
23 Of the mirrors, and of the linen garments, And of the hoods, and of the vails,
Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
24 And it hath been, instead of spice is muck, And instead of a girdle, a rope, And instead of curled work, baldness, And instead of a stomacher a girdle of sackcloth.
Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
25 For instead of glory, thy men by sword do fall, And thy might in battle.
Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.
26 And lamented and mourned have her openings, Yea, she hath been emptied, on the earth she sitteth!
Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.
