Psalms 74
1 The lernyng of Asaph. God, whi hast thou put awei in to the ende; thi strong veniaunce is wrooth on the scheep of thi leesewe?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Be thou myndeful of thi gadering togidere; which thou haddist in possessioun fro the bigynnyng. Thou ayenbouytist the yerde of thin eritage; the hille of Syon in which thou dwellidist ther ynne.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Reise thin hondis in to the prides of hem; hou grete thingis the enemy dide wickidli in the hooli.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 And thei that hatiden thee; hadden glorie in the myddis of thi solempnete.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Thei settiden her signes, `ethir baneris, signes on the hiyeste, as in the outgoing; and thei knewen not.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 As in a wode of trees thei heweden doun with axis the yatis therof in to it silf; thei castiden doun it with an ax, and a brood fallinge ax.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Thei brenten with fier thi seyntuarie; thei defouliden the tabernacle of thi name in erthe.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 The kynrede of hem seiden togidere in her herte; Make we alle the feest daies of God to ceesse fro the erthe.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 We han not seyn oure signes, now `no profete is; and he schal no more knowe vs.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 God, hou long schal the enemye seie dispit? the aduersarie territh to ire thi name in to the ende.
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Whi turnest thou awei thin hoond, and `to drawe out thi riythond fro the myddis of thi bosum, til in to the ende?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Forsothe God oure kyng bifore worldis; wrouyte heelthe in the mydis of erthe.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Thou madist sad the see bi thi vertu; thou hast troblid the heedis of dragouns in watris.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Thou hast broke the heedis of `the dragoun; thou hast youe hym to mete to the puplis of Ethiopiens.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Thou hast broke wellis, and strondis; thou madist drie the flodis of Ethan.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 The dai is thin, and the niyt is thin; thou madist the moreutid and the sunne.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Thou madist alle the endis of erthe; somer and veer tyme, thou fourmedist tho.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Be thou myndeful of this thing, the enemye hath seid schenschip to the Lord; and the vnwijs puple hath excitid to ire thi name.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Bitake thou not to beestis men knoulechenge to thee; and foryete thou not in to the ende the soulis of thi pore men.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Biholde in to thi testament; for thei that ben maad derk of erthe, ben fillid with the housis of wickidnessis.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 A meke man be not turned awei maad aschamed; a pore man and nedi schulen herie thi name.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 God, rise vp, deme thou thi cause; be thou myndeful of thin vpbreidyngis, of tho that ben al dai of the vnwise man.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Foryete thou not the voices of thin enemyes; the pride of hem that haten thee, stieth euere.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
