Psalms 22
1 To ouercome, for `the morewtid hynd; the salm of Dauid. God, my God, biholde thou on me, whi hast thou forsake me? the wordis of my trespassis ben fer fro myn helthe.
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 Mi God, Y schal crye bi dai, and thou schalt not here; and bi nyyt, and not to vnwisdom to me.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 Forsothe thou, the preisyng of Israel, dwellist in holynesse;
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 oure fadris hopiden in thee, thei hopiden, and thou delyueridist hem.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 Thei crieden to thee, and thei weren maad saaf; thei hopiden in thee, and thei weren not schent.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 But Y am a worm, and not man; the schenschip of men, and the outcastyng of the puple.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 Alle men seynge me scorneden me; thei spaken with lippis, and stiriden the heed.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 He hopide in the Lord, delyuere he hym; make he hym saaf, for he wole hym.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 For thou it art that drowist me out of the wombe, thou art myn hope fro the tetis of my modir;
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 in to thee Y am cast forth fro the wombe. Fro the wombe of my modir thou art my God; departe thou not fro me.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 For tribulacioun is next; for noon is that helpith.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Many calues cumpassiden me; fatte bolis bisegiden me.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 Thei openyden her mouth on me; as doith a lioun rauyschynge and rorynge.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 I am sched out as watir; and alle my boonys ben scaterid. Myn herte is maad, as wex fletynge abrood; in the myddis of my wombe.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 Mi vertu driede as a tiyl stoon, and my tunge cleuede to my chekis; and thou hast brouyt forth me in to the dust of deth.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 For many doggis cumpassiden me; the counsel of wickid men bisegide me. Thei delueden myn hondis and my feet;
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 thei noumbriden alle my boonys. Sotheli thei lokiden, and bihelden me;
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 thei departiden my clothis to hem silf, and thei senten lot on my cloth.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 But thou, Lord, delaie not thin help fro me; biholde thou to my defence.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 God, delyuere thou my lijf fro swerd; and delyuere thou myn oon aloone fro the hond of the dogge.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Make thou me saaf fro the mouth of a lioun; and my mekenesse fro the hornes of vnycornes.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 I schal telle thi name to my britheren; Y schal preise thee in the myddis of the chirche.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Ye that dreden the Lord, herie hym; alle the seed of Jacob, glorifie ye hym.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 Al the seed of Israel drede hym; for he forsook not, nethir dispiside the preier of a pore man. Nethir he turnede awei his face fro me; and whanne Y criede to hym, he herde me.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 Mi preisyng is at thee in a greet chirche; Y schal yelde my vowis in the siyt of men dredynge hym.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 Pore men schulen ete, and schulen be fillid, and thei schulen herie the Lord, that seken hym; the hertis of hem schulen lyue in to the world of world.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 Alle the endis of erthe schulen bithenke; and schulen be conuertid to the Lord. And alle the meynees of hethene men; schulen worschipe in his siyt.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 For the rewme is the Lordis; and he schal be Lord of hethene men.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 Alle the fatte men of erthe eeten and worschipiden; alle men, that goen doun in to erthe, schulen falle doun in his siyt.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 And my soule schal lyue to hym; and my seed schal serue him.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 A generacioun to comyng schal be teld to the Lord; and heuenes schulen telle his riytfulnesse to the puple that schal be borun, whom the Lord made.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
