Psalms 129

1 The song of greces. Israel seie now; Ofte thei fouyten ayens me fro my yongth.

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 Ofte thei fouyten ayens me fro my yongthe; and sotheli thei miyten not to me.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Synneris forgeden on my bak; thei maden long her wickidnesse.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 The `iust Lord schal beete the nollis of synneris;

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 alle that haten Sion be schent, and turned abak.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Be thei maad as the hey of hous coppis; that driede vp, bifore that it be drawun vp.

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 Of which hei he that schal repe, schal not fille his hond; and he that schal gadere hondfullis, schal not fille his bosum.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 And thei that passiden forth seiden not, The blessing of the Lord be on you; we blessiden you in the name of the Lord.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.