Proverbs 25
1 Also these ben the Parablis of Salomon, whiche the men of Ezechie, kyng of Juda, translatiden.
Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
2 The glorie of God is to hele a word; and the glorie of kyngis is to seke out a word.
Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
3 Heuene aboue, and the erthe bynethe, and the herte of kyngis is vnserchable.
Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
4 Do thou a wei rust fro siluer, and a ful cleene vessel schal go out.
Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
5 Do thou awei vnpite fro the cheer of the kyng, and his trone schal be maad stidfast bi riytfulnesse.
Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
6 Appere thou not gloriouse bifore the kyng, and stonde thou not in the place of grete men.
Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
7 For it is betere, that it be seid to thee, Stie thou hidur, than that thou be maad low bifore the prince.
Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
8 Brynge thou not forth soone tho thingis in strijf, whiche thin iyen sien; lest aftirward thou maist not amende, whanne thou hast maad thi frend vnhonest.
Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
9 Trete thi cause with thi frend, and schewe thou not priuyte to a straunge man;
Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
10 lest perauenture he haue ioye of thi fal, whanne he hath herde, and ceesse not to do schenschipe to thee. Grace and frenschip delyueren, whiche kepe thou to thee, that thou be not maad repreuable.
På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
11 A goldun pomel in beddis of siluer is he, that spekith a word in his time.
Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
12 A goldun eere ryng, and a schinynge peerle is he, that repreueth a wijs man, and an eere obeiynge.
Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
13 As the coold of snow in the dai of heruest, so a feithful messanger to hym that sente `thilke messanger, makith his soule to haue reste.
Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
14 A cloude and wind, and reyn not suynge, is a gloriouse man, and not fillynge biheestis.
Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
15 A prince schal be maad soft bi pacience; and a soft tunge schal breke hardnesse.
Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
16 Thou hast founde hony, ete thou that that suffisith to thee; lest perauenture thou be fillid, and brake it out.
Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
17 Withdrawe thi foot fro the hous of thi neiybore; lest sum tyme he be fillid, and hate thee.
Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
18 A dart, and a swerd, and a scharp arowe, a man that spekith fals witnessing ayens his neiybore.
Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
19 A rotun tooth, and a feynt foot is he, that hopith on an vnfeithful man in the dai of angwisch,
Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
20 and leesith his mentil in the dai of coold. Vynegre in a vessel of salt is he, that singith songis to the worste herte. As a mouyte noieth a cloth, and a worm noieth a tree, so the sorewe of a man noieth the herte.
Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
21 If thin enemy hungrith, feede thou him; if he thirstith, yyue thou watir to hym to drinke;
Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
22 for thou schalt gadere togidere coolis on his heed; and the Lord schal yelde to thee.
Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
23 The north wind scatereth reynes; and a sorewful face distrieth a tunge bacbitinge.
Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
24 It is betere to sitte in the corner of an hous without roof, than with a womman ful of chidyng, and in a comyn hous.
Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
25 Coold watir to a thirsti man; and a good messanger fro a fer lond.
Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
26 A welle disturblid with foot, and a veyne brokun, a iust man fallinge bifore a wickid man.
En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
27 As it is not good to hym that etith myche hony; so he that is a serchere of maieste, schal be put doun fro glorie.
Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
28 As a citee opyn, and with out cumpas of wallis; so is a man that mai not refreyne his spirit in speking.
En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
