Lamentations 3
1 Aleph. I am a man seynge my pouert in the yerde of his indignacioun.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Aleph. He droof me, and brouyte in to derknessis, and not in to liyt.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Aleph. Oneli he turnede in to me, and turnede togidere his hond al dai.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Beth. He made eld my skyn, and my fleisch; he al to-brak my boonys.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Beth. He bildid in my cumpas, and he cumpasside me with galle and trauel.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Beth. He settide me in derk places, as euerlastynge deed men.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Gymel. He bildide aboute ayens me, that Y go not out; he aggregide my gyues.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Gymel. But and whanne Y crie and preye, he hath excludid my preier.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Gymel. He closide togidere my weies with square stoonus; he distriede my pathis.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Deleth. He is maad a bere settinge aspies to me, a lioun in hid places.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Deleth. He distriede my pathis, and brak me; he settide me desolat.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Deleth. He bente his bowe, and settide me as a signe to an arowe.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He. He sente in my reynes the douytris of his arowe caas.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 He. Y am maad in to scorn to al the puple, the song of hem al dai.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He. He fillide me with bitternesses; he gretli fillide me with wermod.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Vau. He brak at noumbre my teeth; he fedde me with aische.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Vau. And my soule is putte awei; Y haue foryete goodis.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Vau. And Y seide, Myn ende perischide, and myn hope fro the Lord.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Zai. Haue thou mynde on my pouert and goyng ouer, and on wermod and galle.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Zai. Bi mynde Y schal be myndeful; and my soule schal faile in me.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Zai. Y bithenkynge these thingis in myn herte, schal hope in God.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Heth. The mercies of the Lord ben manye, for we ben not wastid; for whi hise merciful doyngis failiden not.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Heth. Y knew in the morewtid; thi feith is miche.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Heth. My soule seide, The Lord is my part; therfor Y schal abide hym.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Teth. The Lord is good to hem that hopen in to hym, to a soule sekynge hym.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Teth. It is good to abide with stilnesse the helthe of God.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Teth. It is good to a man, whanne he hath bore the yok fro his yongthe.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Joth. He schal sitte aloone, and he schal be stille; for he reiside hym silf aboue hym silf.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Joth. He schal sette his mouth in dust, if perauenture hope is.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Joth. He schal yyue the cheke to a man that smytith hym; he schal be fillid with schenschipis.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Caph. For the Lord schal not putte awei with outen ende.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Caph. For if he castide awei, and he schal do merci bi the multitude of hise mercies.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Caph. For he makide not low of his herte; and castide not awei the sones of men. Lameth.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 That he schulde al to-foule vndur hise feet alle the boundun men of erthe. Lameth.
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 That he schulde bowe doun the dom of man, in the siyt of the cheer of the hiyeste.
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Lameth. That he schulde peruerte a man in his dom, the Lord knew not.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Men. Who is this that seide, that a thing schulde be don, whanne the Lord comaundide not?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Men. Nether goodis nether yuels schulen go out of the mouth of the hiyeste.
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Men. What grutchide a man lyuynge, a man for hise synnes?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Nun. Serche we oure weies, and seke we, and turne we ayen to the Lord.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Nun. Reise we oure hertis with hondis, to the Lord in to heuenes.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nun. We han do wickidli, and han terrid thee to wraththe; therfor thou art not able to be preied.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Sameth. Thou hilidist in stronge veniaunce, and smitidist vs; thou killidist, and sparidist not.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Sameth. Thou settidist a clowde to thee, that preier passe not.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Sameth. Thou settidist me, drawing vp bi the roote, and castynge out, in the myddis of puplis.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Ayn. Alle enemyes openyden her mouth on vs.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Ayn. Inward drede and snare is maad to vs, profesie and defoulyng.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Ayn. Myn iyen ledden doun departyngis of watris, for the defoulyng of the douyter of my puple.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Phe. Myn iye was turmentid, and was not stille; for no reste was.
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Phe. Vntil the Lord bihelde, and siy fro heuenes.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Phe. Myn iye robbide my soule in alle the douytris of my citee.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Sade. Myn enemyes token me with out cause, bi huntyng as a brid.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Sade. My lijf slood in to a lake; and thei puttiden a stoon on me.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Sade. Watris flowiden ouer myn heed; Y seide, Y perischide.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Coph. Lord, Y clepide to help thi name, fro the laste lake.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Coph. Thou herdist my vois; turne thou not awei thin eere fro my sobbyng and cries.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Coph. Thou neiyidist to me in the dai, wherynne Y clepide thee to help; thou seidist, Drede thou not.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Res. Lord, ayenbiere of my lijf, thou demydist the cause of my soule.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Res. Lord, thou siest the wickidnesse of hem ayens me; deme thou my doom.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Res. Thou siest al the woodnesse, alle the thouytis of hem ayenus me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Syn. Lord, thou herdist the schenshipis of hem; alle the thouytis of hem ayens me.
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Syn. The lippis of men risynge ayens me, and the thouytis of hem ayens me al dai.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Syn. Se thou the sittynge and risyng ayen of hem; Y am the salm of hem.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Thau. Lord, thou schalt yelde while to hem, bi the werkis of her hondis.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Tau. Thou schalt yyue to hem the scheeld of herte, thi trauel.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Tau. Lord, thou schalt pursue hem in thi strong veniaunce, and thou schalt defoule hem vndur heuenes.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
