Song of Solomon 2

1 I am a rose of Sharon, a lily of the valleys.

»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

2 As a lily among thorns, so is my love among the daughters.

»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

3 As the apple tree among the trees of the wood, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow with great delight, his fruit was sweet to my taste.

»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

4 He brought me to the banquet hall. His banner over me is love.

I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

5 Strengthen me with raisins, refresh me with apples; for I am faint with love.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»

6 His left hand is under my head. His right hand embraces me.

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

7 I adjure you, daughters of Jerusalem, by the roes, or by the hinds of the field, that you not stir up, nor awaken love, until it so desires.

Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.

8 The voice of my beloved! Behold, he comes, leaping on the mountains, skipping on the hills.

Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

9 My beloved is like a roe or a young deer. Behold, he stands behind our wall! He looks in at the windows. He glances through the lattice.

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 My beloved spoke, and said to me, “Rise up, my love, my beautiful one, and come away.

Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 For behold, the winter is past. The rain is over and gone.

Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 The flowers appear on the earth. The time of the singing has come, and the voice of the turtledove is heard in our land.

Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 The fig tree ripens her green figs. The vines are in blossom. They give out their fragrance. Arise, my love, my beautiful one, and come away.”

Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 My dove in the clefts of the rock, in the hiding places of the mountainside, let me see your face. Let me hear your voice; for your voice is sweet and your face is lovely.

Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»

15 Catch for us the foxes, the little foxes that plunder the vineyards; for our vineyards are in blossom.

Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.

16 My beloved is mine, and I am his. He browses among the lilies.

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 Until the day is cool, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be like a roe or a young deer on the mountains of Bether.

Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.