Psalms 38
1 A Psalm by David, for a memorial. LORD, don’t rebuke me in your wrath, neither chasten me in your hot displeasure.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 For your arrows have pierced me, your hand presses hard on me.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 There is no soundness in my flesh because of your indignation, neither is there any health in my bones because of my sin.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 For my iniquities have gone over my head. As a heavy burden, they are too heavy for me.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 My wounds are loathsome and corrupt because of my foolishness.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 I am in pain and bowed down greatly. I go mourning all day long.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 For my waist is filled with burning. There is no soundness in my flesh.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 I am faint and severely bruised. I have groaned by reason of the anguish of my heart.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Lord, all my desire is before you. My groaning is not hidden from you.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 My heart throbs. My strength fails me. As for the light of my eyes, it has also left me.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 My lovers and my friends stand aloof from my plague. My kinsmen stand far away.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 They also who seek after my life lay snares. Those who seek my hurt speak mischievous things, and meditate deceits all day long.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 But I, as a deaf man, don’t hear. I am as a mute man who doesn’t open his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Yes, I am as a man who doesn’t hear, in whose mouth are no reproofs.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 For I hope in you, LORD. You will answer, Lord my God.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 For I said, “Don’t let them gloat over me, or exalt themselves over me when my foot slips.”
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 For I am ready to fall. My pain is continually before me.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 For I will declare my iniquity. I will be sorry for my sin.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 But my enemies are vigorous and many. Those who hate me without reason are numerous.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 They who render evil for good are also adversaries to me, because I follow what is good.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Don’t forsake me, LORD. My God, don’t be far from me.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Hurry to help me, Lord, my salvation.
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
