Luke 2
1 Now in those days, a decree went out from Caesar Augustus that all the world should be enrolled.
Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;
2 This was the first enrolment made when Quirinius was governor of Syria.
Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.
3 All went to enrol themselves, everyone to his own city.
Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.
4 Joseph also went up from Galilee, out of the city of Nazareth, into Judea, to David’s city, which is called Bethlehem, because he was of the house and family of David,
Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;
5 to enrol himself with Miriam, who was pledged to be married to him as wife, being pregnant.
På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.
6 While they were there, the day had come for her to give birth.
Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.
7 She gave birth to her firstborn son. She wrapped him in bands of cloth and laid him in a feeding trough, because there was no room for them in the inn.
Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.
8 There were shepherds in the same country staying in the field, and keeping watch by night over their flock.
Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.
9 Behold, an angel of the Lord stood by them, and the glory of the Lord shone around them, and they were terrified.
Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.
10 The angel said to them, “Don’t be afraid, for behold, I bring you good news of great joy which will be to all the people.
Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;
11 For there is born to you today, in David’s city, a Saviour, who is Messiah the Lord.
Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.
12 This is the sign to you: you will find a baby wrapped in strips of cloth, lying in a feeding trough.”
Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
13 Suddenly, there was with the angel a multitude of the heavenly army praising God and saying,
Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:
14 “Glory to God in the highest, on earth peace, good will towards men.”
Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.
15 When the angels went away from them into the sky, the shepherds said to one another, “Let’s go to Bethlehem, now, and see this thing that has happened, which the Lord has made known to us.”
Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.
16 They came with haste and found both Miriam and Joseph, and the baby was lying in the feeding trough.
Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.
17 When they saw it, they publicised widely the saying which was spoken to them about this child.
Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.
18 All who heard it wondered at the things which were spoken to them by the shepherds.
Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.
19 But Miriam kept all these sayings, pondering them in her heart.
Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
20 The shepherds returned, glorifying and praising God for all the things that they had heard and seen, just as it was told them.
Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.
21 When eight days were fulfilled for the circumcision of the child, his name was called Yeshua, which was given by the angel before he was conceived in the womb.
Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.
22 When the days of their purification according to the Torah of Moses were fulfilled, they brought him up to Jerusalem to present him to the Lord
Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;
23 (as it is written in the Torah of the Lord, “Every male who opens the womb shall be called holy to the Lord”),
Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;
24 and to offer a sacrifice according to that which is said in the Torah of the Lord, “A pair of turtledoves, or two young pigeons.”
Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.
25 Behold, there was a man in Jerusalem whose name was Simeon. This man was righteous and devout, looking for the consolation of Israel, and the Holy Spirit was on him.
Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.
26 It had been revealed to him by the Holy Spirit that he should not see death before he had seen the Lord’s Messiah.
Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.
27 He came in the Spirit into the temple. When the parents brought in the child, Yeshua, that they might do concerning him according to the requirement of the Torah,
Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.
28 then he received him into his arms and blessed God, and said,
Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:
29 “Now you are releasing your servant, Master, according to your word, in peace;
Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;
30 for my eyes have seen your salvation,
Ty min ögon hafva sett dina salighet;
31 which you have prepared before the face of all peoples;
Hvilka du beredt hafver för allo folke;
32 a light for revelation to the nations, and the glory of your people Israel.”
Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.
33 Joseph and his mother were marvelling at the things which were spoken concerning him.
Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.
34 Simeon blessed them, and said to Miriam, his mother, “Behold, this child is appointed for the falling and the rising of many in Israel, and for a sign which is spoken against.
Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.
35 Yes, a sword will pierce through your own soul, that the thoughts of many hearts may be revealed.”
Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
36 There was one Hannah, a prophetess, the daughter of Penuel, of the tribe of Asher (she was of a great age, having lived with a husband seven years from her virginity,
Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;
37 and she had been a widow for about eighty-four years), who didn’t depart from the temple, worshipping with fastings and petitions night and day.
Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
38 Coming up at that very hour, she gave thanks to the Lord, and spoke of him to all those who were looking for redemption in Jerusalem.
Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.
39 When they had accomplished all things that were according to the Torah of the Lord, they returned into Galilee, to their own city, Nazareth.
Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
40 The child was growing, and was becoming strong in spirit, being filled with wisdom, and the grace of God was upon him.
Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.
41 His parents went every year to Jerusalem at the feast of the Passover.
Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.
42 When he was twelve years old, they went up to Jerusalem according to the custom of the feast;
Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;
43 and when they had fulfilled the days, as they were returning, the boy Yeshua stayed behind in Jerusalem. Joseph and his mother didn’t know it,
Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.
44 but supposing him to be in the company, they went a day’s journey; and they looked for him amongst their relatives and acquaintances.
Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.
45 When they didn’t find him, they returned to Jerusalem, looking for him.
Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.
46 After three days they found him in the temple, sitting in the middle of the teachers, both listening to them and asking them questions.
Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
47 All who heard him were amazed at his understanding and his answers.
Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.
48 When they saw him, they were astonished; and his mother said to him, “Son, why have you treated us this way? Behold, your father and I were anxiously looking for you.”
Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.
49 He said to them, “Why were you looking for me? Didn’t you know that I must be in my Father’s house?”
Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?
50 They didn’t understand the saying which he spoke to them.
Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
51 And he went down with them and came to Nazareth. He was subject to them, and his mother kept all these sayings in her heart.
Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
52 And Yeshua increased in wisdom and stature, and in favour with God and men.
Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.
