Lamentations 5

1 Remember, LORD, what has come on us. Look, and see our reproach.

Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

2 Our inheritance has been turned over to strangers, our houses to aliens.

Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

3 We are orphans and fatherless. Our mothers are as widows.

Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

4 We must pay for water to drink. Our wood is sold to us.

Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

5 Our pursuers are on our necks. We are weary, and have no rest.

Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

6 We have given our hands to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.

Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

7 Our fathers sinned, and are no more. We have borne their iniquities.

Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

8 Servants rule over us. There is no one to deliver us out of their hand.

Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

9 We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.

Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

10 Our skin is black like an oven, because of the burning heat of famine.

Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

11 They ravished the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.

De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

12 Princes were hanged up by their hands. The faces of elders were not honoured.

Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

13 The young men carry millstones. The children stumbled under loads of wood.

Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

14 The elders have ceased from the gate, and the young men from their music.

De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

15 The joy of our heart has ceased. Our dance is turned into mourning.

Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

16 The crown has fallen from our head. Woe to us, for we have sinned!

Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

17 For this our heart is faint. For these things our eyes are dim:

Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

18 for the mountain of Zion, which is desolate. The foxes walk on it.

För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

19 You, LORD, remain forever. Your throne is from generation to generation.

Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

20 Why do you forget us forever, and forsake us for so long a time?

Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

21 Turn us to yourself, LORD, and we will be turned. Renew our days as of old.

Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

22 But you have utterly rejected us. You are very angry against us.

Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.