Acts 15
1 Some men came down from Judea and taught the brothers, “Unless you are circumcised after the custom of Moses, you can’t be saved.”
Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: "Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta."
2 Therefore when Paul and Barnabas had no small discord and discussion with them, they appointed Paul, Barnabas, and some others of them to go up to Jerusalem to the emissaries and elders about this question.
Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
3 They, being sent on their way by the assembly, passed through both Phoenicia and Samaria, declaring the conversion of the Gentiles. They caused great joy to all the brothers.
Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
4 When they had come to Jerusalem, they were received by the assembly and the emissaries and the elders, and they reported everything that God had done with them.
När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
5 But some of the sect of the Pharisees who believed rose up, saying, “It is necessary to circumcise them, and to command them to keep the Torah of Moses.”
Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
6 The emissaries and the elders were gathered together to see about this matter.
Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
7 When there had been much discussion, Peter rose up and said to them, “Brothers, you know that a good while ago God made a choice amongst you that by my mouth the nations should hear the word of the Good News and believe.
Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: "Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
8 God, who knows the heart, testified about them, giving them the Holy Spirit, just like he did to us.
Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
9 He made no distinction between us and them, cleansing their hearts by faith.
Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
10 Now therefore why do you tempt God, that you should put a yoke on the neck of the disciples which neither our fathers nor we were able to bear?
Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
11 But we believe that we are saved through the grace of the Lord Yeshua, just as they are.”
Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de."
12 All the multitude kept silence, and they listened to Barnabas and Paul reporting what signs and wonders God had done amongst the nations through them.
Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
13 After they were silent, Jacob answered, “Brothers, listen to me.
När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: "Mina bröder, hören mig.
14 Simeon has reported how God first visited the nations to take out of them a people for his name.
Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15 This agrees with the words of the prophets. As it is written,
Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16 ‘After these things I will return. I will again build the tabernacle of David, which has fallen. I will again build its ruins. I will set it up
'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17 that the rest of men may seek after the Lord: all the Gentiles who are called by my name, says the Lord, who does all these things.’
för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
såsom han ock har vetat det förut av evighet.' (aiōn g165)
19 Therefore my judgement is that we don’t trouble those from amongst the Gentiles who turn to God,
Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
20 but that we write to them that they abstain from the pollution of idols, from sexual immorality, from what is strangled, and from blood.
utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
21 For Moses from generations of old has in every city those who proclaim him, being read in the synagogues every Sabbath.”
Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna."
22 Then it seemed good to the emissaries and the elders, with the whole assembly, to choose men out of their company, and send them to Antioch with Paul and Barnabas: Judah called Barsabbas, and Silas, chief men amongst the brothers.
Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
23 They wrote these things by their hand: “The emissaries, the elders, and the brothers, to the brothers who are of the Gentiles in Antioch, Syria, and Cilicia: greetings.
Och man översände genom dem följande skrivelse: "Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
24 Because we have heard that some who went out from us have troubled you with words, unsettling your souls, saying, ‘You must be circumcised and keep the Torah,’ to whom we gave no commandment;
Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
25 it seemed good to us, having come to one accord, to choose out men and send them to you with our beloved Barnabas and Paul,
så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
26 men who have risked their lives for the name of our Lord Yeshua the Messiah.
vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
27 We have sent therefore Judah and Silas, who themselves will also tell you the same things by word of mouth.
Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
28 For it seemed good to the Holy Spirit, and to us, to lay no greater burden on you than these necessary things:
Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
29 that you abstain from things sacrificed to idols, from blood, from things strangled, and from sexual immorality, from which if you keep yourselves, it will be well with you. Farewell.”
att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl."
30 So, when they were sent off, they came to Antioch. Having gathered the multitude together, they delivered the letter.
De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
31 When they had read it, they rejoiced over the encouragement.
Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.
32 Judah and Silas, also being prophets themselves, encouraged the brothers with many words and strengthened them.
Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.
33 After they had spent some time there, they were dismissed in peace from the brothers to the emissaries.
Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.
35 But Paul and Barnabas stayed in Antioch, teaching and proclaiming the word of the Lord, with many others also.
Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.
36 After some days Paul said to Barnabas, “Let’s return now and visit our brothers in every city in which we proclaimed the word of the Lord, to see how they are doing.”
Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem."
37 Barnabas planned to take Yochanan, who was called Mark, with them also.
Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.
38 But Paul didn’t think that it was a good idea to take with them someone who had withdrawn from them in Pamphylia, and didn’t go with them to do the work.
Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.
39 Then the contention grew so sharp that they separated from each other. Barnabas took Mark with him and sailed away to Cyprus,
Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
40 but Paul chose Silas and went out, being commended by the brothers to the grace of God.
Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad
41 He went through Syria and Cilicia, strengthening the assemblies.
och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.
