< Psalms 137 >

1 By the rivers of Babylon, there we sat down. Yes, we wept, when we remembered Zion.
Jerusalem kageldoh phatnun Babylon vadung panga chun katou un kakapgam tauve.
2 On the willows in that land, we hung up our harps.
Keihon kasemjang houchu mong thingbah chungdunga chun kakhai un ahi.
3 For there, those who led us captive asked us for songs. Those who tormented us demanded songs of joy: “Sing us one of the songs of Zion!”
Hikom a chun soh a eihente houchun la sah sahding eigouvin, chuleh eisugenthei houchun kipahtah’a la sahsahtei ding eigouvin, “Jerusalem la ho chu khatpen beh neisahpeh’un” atiuve.
4 How can we sing Yahweh’s song in a foreign land?
Ahinlah keihon hetkhahlou mi gam sunga hi Pakai la hochu iti kasahdiuham?
5 If I forget you, Jerusalem, let my right hand forget its skill.
Vo Jerusalem nangma kasuhmil uleh kakhut jetlam hin semjang pehdan sumil jenghen.
6 Let my tongue stick to the roof of my mouth if I don’t remember you, if I don’t prefer Jerusalem above my chief joy.
Nangma kageldoh louva, Jerusalem chu kakipana sangpen sang a thupi a kagel lou le, kaleihi kadang chungah behdan jenghen.
7 Remember, Yahweh, against the children of Edom in the day of Jerusalem, who said, “Raze it! Raze it even to its foundation!”
O Pakai Babylon sepaiten Jerusalem alonkhum niuva Edom mite thilbol chu geldoh tei in, “Sumang jengin”, “Toltoh sumat jengun” tin asam un ahi.
8 Daughter of Babylon, doomed to destruction, he will be happy who repays you, as you have done to us.
O Babylon, nangma nakisu mang ding ahi. Nangin neibol nao bang banga nalethuh penpen chu anunnom ahi.
9 Happy shall he be, who takes and dashes your little ones against the rock.
Nachapangteu puimanga songpi chunga sepgoiho chu nunnom hen!

< Psalms 137 >