Luke 23
1 The whole company of them rose up and brought him before Pilate.
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 They began to accuse him, saying, “We found this man perverting the nation, forbidding paying taxes to Caesar, and saying that he himself is Christ, a king.”
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 Pilate asked him, “Are you the King of the Jews?” He answered him, “So you say.”
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 Pilate said to the chief priests and the multitudes, “I find no basis for a charge against this man.”
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 But they insisted, saying, “He stirs up the people, teaching throughout all Judea, beginning from Galilee even to this place.”
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 But when Pilate heard Galilee mentioned, he asked if the man was a Galilean.
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 When he found out that he was in Herod’s jurisdiction, he sent him to Herod, who was also in Jerusalem during those days.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 Now when Herod saw Jesus, he was exceedingly glad, for he had wanted to see him for a long time, because he had heard many things about him. He hoped to see some miracle done by him.
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 He questioned him with many words, but he gave no answers.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 The chief priests and the scribes stood, vehemently accusing him.
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 Herod with his soldiers humiliated him and mocked him. Dressing him in luxurious clothing, they sent him back to Pilate.
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 Herod and Pilate became friends with each other that very day, for before that they were enemies with each other.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 Pilate called together the chief priests, the rulers, and the people,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 and said to them, “You brought this man to me as one that perverts the people, and behold, having examined him before you, I found no basis for a charge against this man concerning those things of which you accuse him.
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 Neither has Herod, for I sent you to him, and see, nothing worthy of death has been done by him.
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 I will therefore chastise him and release him.”
Derföre vill jag näpsan och släppan.
17 Now he had to release one prisoner to them at the feast.
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 But they all cried out together, saying, “Away with this man! Release to us Barabbas!”—
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 one who was thrown into prison for a certain revolt in the city, and for murder.
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Then Pilate spoke to them again, wanting to release Jesus,
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 but they shouted, saying, “Crucify! Crucify him!”
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 He said to them the third time, “Why? What evil has this man done? I have found no capital crime in him. I will therefore chastise him and release him.”
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 But they were urgent with loud voices, asking that he might be crucified. Their voices and the voices of the chief priests prevailed.
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 Pilate decreed that what they asked for should be done.
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 He released him who had been thrown into prison for insurrection and murder, for whom they asked, but he delivered Jesus up to their will.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 When they led him away, they grabbed one Simon of Cyrene, coming from the country, and laid the cross on him to carry it after Jesus.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 A great multitude of the people followed him, including women who also mourned and lamented him.
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 But Jesus, turning to them, said, “Daughters of Jerusalem, don’t weep for me, but weep for yourselves and for your children.
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 For behold, the days are coming in which they will say, ‘Blessed are the barren, the wombs that never bore, and the breasts that never nursed.’
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 Then they will begin to tell the mountains, ‘Fall on us!’ and tell the hills, ‘Cover us.’
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 For if they do these things in the green tree, what will be done in the dry?”
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 There were also others, two criminals, led with him to be put to death.
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 When they came to the place that is called “The Skull”, they crucified him there with the criminals, one on the right and the other on the left.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 Jesus said, “Father, forgive them, for they don’t know what they are doing.” Dividing his garments among them, they cast lots.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 The people stood watching. The rulers with them also scoffed at him, saying, “He saved others. Let him save himself, if this is the Christ of God, his chosen one!”
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 The soldiers also mocked him, coming to him and offering him vinegar,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 and saying, “If you are the King of the Jews, save yourself!”
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 An inscription was also written over him in letters of Greek, Latin, and Hebrew: “THIS IS THE KING OF THE JEWS.”
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 One of the criminals who was hanged insulted him, saying, “If you are the Christ, save yourself and us!”
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 But the other answered, and rebuking him said, “Don’t you even fear God, seeing you are under the same condemnation?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 And we indeed justly, for we receive the due reward for our deeds, but this man has done nothing wrong.”
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 He said to Jesus, “Lord, remember me when you come into your Kingdom.”
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 Jesus said to him, “Assuredly I tell you, today you will be with me in Paradise.”
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 It was now about the sixth hour, and darkness came over the whole land until the ninth hour.
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 The sun was darkened, and the veil of the temple was torn in two.
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 Jesus, crying with a loud voice, said, “Father, into your hands I commit my spirit!” Having said this, he breathed his last.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 When the centurion saw what was done, he glorified God, saying, “Certainly this was a righteous man.”
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 All the multitudes that came together to see this, when they saw the things that were done, returned home beating their chests.
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 All his acquaintances and the women who followed with him from Galilee stood at a distance, watching these things.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 Behold, there was a man named Joseph, who was a member of the council, a good and righteous man
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 (he had not consented to their counsel and deed), from Arimathaea, a city of the Jews, who was also waiting for God’s Kingdom.
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 This man went to Pilate, and asked for Jesus’ body.
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 He took it down and wrapped it in a linen cloth, and laid him in a tomb that was cut in stone, where no one had ever been laid.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 It was the day of the Preparation, and the Sabbath was drawing near.
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 The women who had come with him out of Galilee followed after, and saw the tomb and how his body was laid.
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 They returned and prepared spices and ointments. On the Sabbath they rested according to the commandment.
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
