John 11
1 Now a certain man was sick, Lazarus from Bethany, of the village of Mary and her sister, Martha.
Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.
2 It was that Mary who had anointed the Lord with ointment and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.
3 The sisters therefore sent to him, saying, “Lord, behold, he for whom you have great affection is sick.”
Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.
4 But when Jesus heard it, he said, “This sickness is not to death, but for the glory of God, that God’s Son may be glorified by it.”
När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.
5 Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.
6 When therefore he heard that he was sick, he stayed two days in the place where he was.
När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.
7 Then after this he said to the disciples, “Let’s go into Judea again.”
Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.
8 The disciples asked him, “Rabbi, the Jews were just trying to stone you. Are you going there again?”
Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?
9 Jesus answered, “Aren’t there twelve hours of daylight? If a man walks in the day, he doesn’t stumble, because he sees the light of this world.
Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.
10 But if a man walks in the night, he stumbles, because the light isn’t in him.”
Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.
11 He said these things, and after that, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I am going so that I may awake him out of sleep.”
Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.
12 The disciples therefore said, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.”
Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.
13 Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he spoke of taking rest in sleep.
Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.
14 So Jesus said to them plainly then, “Lazarus is dead.
Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.
15 I am glad for your sakes that I was not there, so that you may believe. Nevertheless, let’s go to him.”
Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.
16 Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples, “Let’s also go, that we may die with him.”
Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.
17 So when Jesus came, he found that he had been in the tomb four days already.
Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.
18 Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen stadia away.
Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.
19 Many of the Jews had joined the women around Martha and Mary, to console them concerning their brother.
Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.
20 Then when Martha heard that Jesus was coming, she went and met him, but Mary stayed in the house.
När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.
21 Therefore Martha said to Jesus, “Lord, if you would have been here, my brother wouldn’t have died.
Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.
22 Even now I know that whatever you ask of God, God will give you.”
Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.
23 Jesus said to her, “Your brother will rise again.”
Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.
24 Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection at the last day.”
Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.
25 Jesus said to her, “I am the resurrection and the life. He who believes in me will still live, even if he dies.
Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;
Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det? (aiōn g165)
27 She said to him, “Yes, Lord. I have come to believe that you are the Christ, God’s Son, he who comes into the world.”
Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.
28 When she had said this, she went away and called Mary, her sister, secretly, saying, “The Teacher is here and is calling you.”
Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.
29 When she heard this, she arose quickly and went to him.
När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.
30 Now Jesus had not yet come into the village, but was in the place where Martha met him.
Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.
31 Then the Jews who were with her in the house and were consoling her, when they saw Mary, that she rose up quickly and went out, followed her, saying, “She is going to the tomb to weep there.”
Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.
32 Therefore when Mary came to where Jesus was and saw him, she fell down at his feet, saying to him, “Lord, if you would have been here, my brother wouldn’t have died.”
Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.
33 When Jesus therefore saw her weeping, and the Jews weeping who came with her, he groaned in the spirit and was troubled,
När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som voro komne med henne, ock gråta, förbittrade han sig i Andanom, och bedröfvades i sig sjelf;
34 and said, “Where have you laid him?” They told him, “Lord, come and see.”
Och sade: Hvar laden I honom? Sade de till honom: Herre, kom och se.
35 Jesus wept.
Och Jesus gret.
36 The Jews therefore said, “See how much affection he had for him!”
Då sade Judarna: Si, huru kär hade han honom!
37 Some of them said, “Couldn’t this man, who opened the eyes of him who was blind, have also kept this man from dying?”
Men somlige af dem sade: Kunde icke han, som öppnade dens blindas ögon, hafva så gjort, att denne icke blifvit död?
38 Jesus therefore, again groaning in himself, came to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf, och kom till grafvena. Och det var en kula; och en sten lagd deruppå.
39 Jesus said, “Take away the stone.” Martha, the sister of him who was dead, said to him, “Lord, by this time there is a stench, for he has been dead four days.”
Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade till honom Martha, hans syster som död var: Herre, han luktar redo; ty han hafver varit död i fyra dygn.
40 Jesus said to her, “Didn’t I tell you that if you believed, you would see God’s glory?”
Jesus sade till henne: Sade jag icke dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?
41 So they took away the stone from the place where the dead man was lying. Jesus lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you listened to me.
Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.
42 I know that you always listen to me, but because of the multitude standing around I said this, that they may believe that you sent me.”
Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.
43 When he had said this, he cried with a loud voice, “Lazarus, come out!”
Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.
44 He who was dead came out, bound hand and foot with wrappings, and his face was wrapped around with a cloth. Jesus said to them, “Free him, and let him go.”
Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.
45 Therefore many of the Jews who came to Mary and saw what Jesus did believed in him.
Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.
46 But some of them went away to the Pharisees and told them the things which Jesus had done.
Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.
47 The chief priests therefore and the Pharisees gathered a council, and said, “What are we doing? For this man does many signs.
Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.
48 If we leave him alone like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation.”
Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.
49 But a certain one of them, Caiaphas, being high priest that year, said to them, “You know nothing at all,
Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;
50 nor do you consider that it is advantageous for us that one man should die for the people, and that the whole nation not perish.”
Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.
51 Now he didn’t say this of himself, but being high priest that year, he prophesied that Jesus would die for the nation,
Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;
52 and not for the nation only, but that he might also gather together into one the children of God who are scattered abroad.
Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.
53 So from that day forward they took counsel that they might put him to death.
Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.
54 Jesus therefore walked no more openly among the Jews, but departed from there into the country near the wilderness, to a city called Ephraim. He stayed there with his disciples.
Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.
55 Now the Passover of the Jews was at hand. Many went up from the country to Jerusalem before the Passover, to purify themselves.
Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.
56 Then they sought for Jesus and spoke with one another as they stood in the temple, “What do you think—that he isn’t coming to the feast at all?”
Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?
57 Now the chief priests and the Pharisees had commanded that if anyone knew where he was, he should report it, that they might seize him.
Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.
